tet verkligen var Ööfverraskande. Mr Westerdahl, hvars egentliga instrument lärer vara flöjten, hvilken han jemte flera andra behandlade med mycken skicklighet och på ett verkligen musikaliskt sätt, undundfägnade äfven med ett par italienska sopranarier, och i hans föredrag deraf var det parodiska i allmänhet rätt fint och lyckadt. Hr Westerdabl jbiträddes iaf ihr J. N. Ahlström med ett vackert pianoackompagnemang. Et — Bland de flera nyttiga väganläggningar, för hvilka understöd blifvit begärda bos rikets nu församlade ständer, finnes en, som icke minst torde vara förtjent af fosterlandsvänneus uppmärksamhet. Mellan Iadalselfven i söder och Angermanelfven i norr, Bottniska viken i öster sanit i vester den väg, som öfver Forsse och Graninge bruk sammanbinder de båda nämda elfvarnes ådalar, utbreder sig en landsträcka af sex mils längd och fem mils bredd med en yta af öfver fyratio qvadratmil, genomskuren af vattendrag med dlingsbara och bördiga stränder, samt bakom dessa betickt af grof barrskog, men som är i fullkomlig saknad af alla andra vägar, än en ganska kort, som går från Nordanå till Säbrå kyrka, nära Hernösand, och hvilken både i anseende till sin riktning och sin ovanligt backiga beskaffenhet är föga ändamålsenlig för afsättningen af ortens skogsoch jordbruksalster. En väg.deremot, som, börjande vid Fjäls gästgifvaregård nära bafskusten och följande Mjellåns af en snabbt tillväxande befolkning bebodda fixddal, genomskär detta landskap i hela dess längd ändå till den vid Graninge bruk mötande Jemtlandsvägen, skulle icke allenast bättre motsvara oriens behof och med stora steg påskynda dess utveckling i odling och fruktbarhet, utan äfven i afseende på markens natur ej möta hinder af någon ovanlig beskaffenhet. Utom dess stora vigt för det närvarande, skulle en sådan väg blifva af stort gagn för möjligheten att snart åt odlingen eröfra de rika floddalar, som från Mjellån åt båda sidor sträcka sig inåt landet. Men då inbyggarne just genom svårigheten att fortskaffa och afsätta sin jords alster varit och ännu äro så nedtryckte, att de ej af egna krafter förmå attföretaga det nyttiga värf, som skulle föra en ljusare framtid öfver deras bygder, har man ansett sig med något hopp om framgång kunna vända sig till ständerna med begäran om statsanslag till ett så högst gagneligt och lofvande ändamål. Af en från trycket utgifven kort uppsats jemte bifogad karta, rörande denna väganläggning, inhämtas, att den är alternatift föreslagen till en kortare del af den omnämda sträckningen, nemligen mellan Fjäl och Nordanå, med en längd af 72,520 fot och bredd af 20 fot samt en anläggningskostnad af 79,37 rdr 95 öre riksmynt, häruti inberäknade trenne större brobyggnader, eller också till hela vägen ända fram till Graninge, med en längd af inalles 6?, mil och en total anläggningskostnad af 213 415 rdr 95 öre riksmynt. I anledning af det första alternativet, som blott vore att anse såsom en början till det helas framtida verkställighet, uppgifves särskilt, att väglängden mellan Nordanå ocb Graninge utgör 164,040 fot med en anläggningskostnad af 134,043 rdr rmt. De för närvarande fattiga kommunerna finge de första åren vidkännas icke blott bördan af betydliga underhållskostnader, utan äfven anläggandet af en mängd bivägar, för att från sina byar och hemman kunma draga nytta af den större gemensamma vägen. (Sv. T.)