Aftonbladet – 12 februari 1857, sida 2

RR — Vi komma vu till Tiffs stuga, hvars inhevånare voro i rörelse redan i den första svala, friska morgonstunden. Tiffs vagn var ett högst eget kompösitim, till större delen af bonom sjelf sammansatt och uppfuntiet. Dess stomme bestod af en aflång packlår. Hjulen voro alla omaka öch hade blifvit hemförda ett i sender af Cripps bland hans besynnerliga varulager: Skacklarne utgjordes af stafrar, huggna af hickoryträdet, spetsade i ena ändan och fästade vid vagnen med spikar. Några tunnband, öfverbängda med grof, hvit bomullsväf, förestälde sufflett, och ett fång hö, utbredt på bottnen, Var det enda säte som bestods. Den skinntorra, enögda hästen förspändes för detta åkdon med seldon gjorda af gamla rep; men aldrig njöt en millionär hälften så rycket af sin yppigt gungande vagn, som Tiff af sitt lilla kuriösa åkdon. Det var bans egna hinders verk, bans hjertas älskling, hans ögons fröjd. Visserligen hade denna skatt, likasom alla andra dödliga älsklingar, sina svaga sidor och sina brister. Hjulen rullade af axlarne då och då, skacklorne gingo ur och seldonen gingo sönder; men Tiff blef aldrig förlägen, och sågs vid dylika tillfällen hoppa ur och återställa allt i dess primitiva fulikomlighetsskick med så gladlyrt frimodighet, att det tycktes som älskade han sitt skötebarn allt högre efter hvarje dylikt spratt dåt spelat honom. Der står redan det lilla märkvärdiga åkdonet framför inhägnaden kring kojan, och Tiff, Fansy och Teddy syssla ifrigt deromkring, inpackande och oranaade allt. Gummiträds-träget, eller den så xallade Lillens vagga,, var hedersledamoten i det brokiga sällskap, som skulle instufvas i Tiffs åkdon. Tiff hade dessutom, på tant Rosas inrådan, förbättrat denna med en ny uppfinning, hvilken i Tiffs ögon gjorde den till en vagga af prima qvalitet. Han hade