Aftonbladet – 6 februari 1857, sida 3

(Insändt.) Några ord om landtstatens vilkor. Vid genomläsning af K. M:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof, har de ieke kunnat undfalta insändaren häraf, hurusom in. oehbafvarne af till rangen och värdigheten högre embetsmän blifvit, utan afseende å deras arbetens vigt och mängd, gynnade, eller med andra ord, hurusom ingenstädes i den nådiga propositionen kan spåras den syftning, att löna arbetet eller bestämma löner efter mödans beskaffenhet och dermed förenade an: svar. Sanningen af denna anmärkning faller dock ingenstädes så i ögonen som i afseende på landskamrerarebefattningarne, för hvilka föreslagits en löneinkomst, som ingalunda svarar mot landskamrerarnes sysselsättning, deras ansvar eller deras innehafvande lön, och i afseende på hvilka likväl rättvist måste crkännas, att få tjenster finnas, hvilka i mödosamhet och än mer i ansvar uppgå emot desses, hvilkas hela välfärd kan genom ett enda förbiseende, en enda dags fördröjd anmälan om försummelse af de flera underdem stående tjenstemaän, medföra för dem högst betydande pekuniera förluster, utom det öfriga ansvar, som derigenom alstras.Detta förhöjda ansvar borde väl rättvisligen af staten erkännas förmedelst någon särskilt förmån utöfver den,-som tillkommer rJenstemån med möjligen lika trägen sysselsättning, ehuru utan dermed förenadt ansvar. Och så mycket borde väl skäligen kunna väntas, att dessa tjenstemän åtminstone bibehölles vid de löneförmåner de tillförene egt, och hvilkas nedsättning eller förhöjning väl aldrig varit afsedd, fastän den blef en följd af det förbiseende, som gjort sig gällande vid landtstatslönernes sista omreglering. az I alla tider hafva föredrägsndena vid landtstaterna i Iöneväg rättvisligen stälts framför innehafvarne af likartade grader i rikets köllegier, ja än mer framför sjelfva ledamöterna; och detta har haft sin naturliga grund uti den ostridiga omständigheten, att, på sätt redan är antydt, de förres göromål och ansvar varit långt större, och då ansvaret icke fått delas, också mer maktpåliggande än de senares, hvilkas göromäl och ansvar delats på en-mängd embetsoch tjenstemän. Nu äro likväl t. ex. registratorstjensterne inom konungens kansli i den nådiga propositionen tillagde en löneinkomst af 3500 rdr riksmynt och sålunda, då, enligt förslaget, de extra inkomsterna från det: åt landskamrerareh föreslagna anslag frånräknas, mer än denna tjenstemans. Med skäl frågas nu: kan en landskamrerares och nyssberörde registrators tjenstebefattningar på något sätt till sysslornas mängd och ansvarets betydenhet jemföras? Nej, lärer väl svaret blifva. Hvad beträffar ledamöterna i kollegierna, så hafva allt hittills landskamrerarne haft större Iöneförmåner än desse, då landskamrerarnes hitintills utgjort 3000 rdr bko, men kollegiiledamöternes 2666 rdr 32 sk. nämde mynt. Nu hafva likväl landskamrerarelönerne nedsatis till endast något öfver 3000 rdr riksmynt efter iakttagne afdrag, då deremot kollegiiledamöternes löner förhöjts till 5000 rår. Dessa ledamöter ega likväl fördelen af feriers åtnjutande, hvilket icke tillkommer landskamrerarne, och desse sistnämde få sjelfve ombesörja expeditionerna i af dem handlagde ärenden, hvilket åter inom kollegierna besörjes af en mängd lönte tjenstemän, som sådant oaktadt draga expeditionslösen, hvarförutom desse ledamöter ega fördelen att emotiaga de dem tillkommände ärenden, af vederbörande kontor beredde till föredragning. Lägger man till detta allt, att lahdskämreraren jemte landssekreteraren under landshöflingens frånvaro representerar dennes plalg, att landskamreraren, såsom vid markegångssäbtningar, med