Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 3

teckning. På dessa lån skulle både ränta och amortissement iröm bestämd tid betalas, men detta oaktadt var mån då så grannlaga och rädd om principen, att man ej ville evgagera statens kredit för något sådant. Det är likväl utan allt tvifvel, att om sådana lån blifvit beviljade, så hade staten derpå iogenting förlorat eller derför fått vidkännas någr: uppoffringar, d. v. s. den ena delen af nat:onen hade ieke behöft åfventyra att få sina skatter förökade för att betala hvad den ahdra delen fått tilgodonjuta. Vi Nafva vidare vid våra landtbruksmöten hört ganska enträgna framställlningar om behofvet af statens mellankömst för att skaffa jordbrukarne Jlåneunderstöd till grunddikningar, hviiket man anser vara en så stor fördel för jorden, ätt en af våra utmärktaste lardtbrukare, hr Nonnen, vid sathina landtbruksmöte uppgaf, att kostnaden för grunddikniog återbetalar sig. med. 20 proeent om året. Staten hade således tryggt kunnat för sådana Jån fordra full rävta, och det lider icke något tvifvel, att ju icke det hade funnits många landtbrukare; som kunnat både ställa säke het för lånen och betala Cem, -hvarjemte kapitalet öfverkufväd könnåt reprödösera fig lvart femte år, om den nyssnämda uppgiften är riktig. ANt 0 I detta oaktadt fär man ansett det vara äfventyrligt för staten att inlåta sig i någon transakticn i och för det ändamålet. Jag hemställer, vid sådant förf I hållande, huruvida det, med afseende på det nu fö-drevarande ämnet, är skäl att öfvergifva den af-regeriogen redan tvenne gånger uttryckta grundsatsen, ätt bijernbanor hufvudsakligen böra anläggas på enskiltes bekostnad. . . Det finnes äfven en annan omständighet, söm erjärar. ös om nödvändigheten att iakttaga den allra;Å största vårsamhet uti ifrågavarande hänseende, nemTligen att så många jernvägsanläggningar liksom falla öfver oss på en gång, att det är nästan omöjligt att sätta tro dertill, att fullkomligt hoggranna och tillförlitliga undersökningar kunnat ega rum på alla de föreslagna sträckningarne under innevarande period, då hetsighetenför jernvägsanläggningar är så stor, oaktadt den troligen är långt ifrån att hafva nått sin kulminationspunkt. Jemväl torde det böra uppmärksätpmäs, ätt, till följd af den mängd af banor, som nu på en gång skola påbörjas, egnar sig Här i landet en stor mängd unga män åt civil-ingeniörsyrket, hvilka, under den tid jernvägsbyggnaderna fortgå; hastigt erhålla fördelaktiga employer, men efter 15 8 I6 års förlopp, då statens jernvägar beräknats vara färdiga, komma att finna utrymmet för sin verksamhet minskadt. Då torde vi få upplefva detsamma som man erfarit i England, eller att det hufvudsakligen är ingeniörer, som, för att få sysselsättning och förtjeöst, uppgöra den ena planen efter den andra för nya jernvågsanläggningar och dervid ej spara förespeglingar å sina kalkyler, för att locka till bildande ar bolag för deras iders utförande, ofta nog till stor förlust för dem, som äro benägna att lyssna dertill. Men för att återkomma till hvad jag nyss antydde, så vill jag fråga, om det är antaghgt, att då vi ännu icke här i landet ega några ellef åtminstone ytterst få ingeniörer med verklig praktisk erfarenhet i afseende å jernvägsanläggningar, så fullkomligt tillförlitliga undersökningar blifvit verkstälda på alla de ifrågasatta jernvägssträckningarne, att misstag dervid ej blitvit begångna. För att ådagalägga huru stora variationer ber: kningarne vid sådana undersökningar kunna vara underkastade, må det tillåtas mig att erinra om ett fall, som helt nyligen tilldragit sig vid ett annat företag. Det var nemligen fråga om att ej långt ifrån hufvudstaden, söderut härifrån, omägga en landsväg för att undvika några större backar, och man hade för detta företag begärt understöd af staten. Den första undersökningen af den nya vägsträckningen verkstäldes äf en landtmätare, som upptog kostnaden för vägomläggdingen till något öfver 4000 rdr bko. Ortens innebyggare ingåfvo förslaget till styrelsen öfver vägoch vattenbyggneder, med begäran om dess förord till erhållande af statsanslag. Styrelsen svarade, att den föreslagna vägen hade en något stark sluttning, så att statsanslag derti!l icke kunde tillstyrkas. Derefter uppgjordes ett nytt förslag af en utaf styrelsens tjenstemän, enligt hvilket vägomläggningen skulle komma att kosta 11,000 rdr bko. En direktion tillsattes, arbetet utbjöds på entreprenad och kontrakt afslöts med en ingeniör, som åtog sig företaget. Under detsämmas fortgång började denne att blifva orolig, emedan han trodde sig icke kunna komma ut dermed för, det betingade priset i anseende till arbetslöhernas stigande, och kort derefter dog han, hvarigenom hela denna plan förföll, sedan ingen annan anmälde sig till arbetets upplagande. Men en annan ingeniör uppgjorde. ett nytt förslag, enligt hvilket den nya vägen icke skulle följa den förut bestämda linien, utan framgå ett stycke derifrån, och enligt detta sednare förslag kommer vägen att kosta hälften mindre än den förra summan. Detta exempel, som är bämtadt från en väganläggning, som är i fråga och verkställes inom det korta vägstyeket af vid pass en fjerdedels mil, bevisar, att om än okulärbesigtningar och.afvägningar äro fullkomligt noggranna och riktiga hvar för sig, så kunna dock sjelfva plinerna variera, äfven på korta afstånd, och buru mycket mera då på längre, så att det inga!unda är gifvet, att den sträckning, som, på grund af den första undersökningen verkstäld af en-person, uppgifves skall vara den. för ön: vägeller jernvägsanläggning tjenligaste; och det måste vara att befara, att den mängd at Jernvägsbyggnader, söm nu -på en gång skola påbörJas, och den. brådska, hvarmed arbetet skall bedrifvas, måhända lättar tillfälle, till misstag härutinnan, i anseende till den knappa tid, som kån användas för undersökningarna. Vid öfvervägande af allt detta är. det min: tro, att man skulle föga förlora på ett litet dröjsmål med anläggande af bibanorna, oaktadt deras sstora. vigt såsom länkar i det så kallade systemet, må erkännas, och jag är äfven benägen att tro; att man måhända under en längre följd af år kunde vara belåten med bibanor för hästkraft, åtminstone på alla dem, som hufvudsakligen hafva varutransporter till hufvudsakligt föremål. Hvad särkilt bana emellan Köping joch Uttersberg beträffar, så får densamma nästan öfverallt en sluttning från bergslagen nedåt, hvaröre denna bana, lika väl som de vermländska, med lätthet: borde kunna apteras för hästkraft. Jag anhåller, att dessa mina anmirkningar måtte å åtfölja remissen till statsutskottet. Angående begärdt anslag för Nora-ErvallaJernbanan yttrade hr Hjerta: Jag utbeder mig att äfven få göra några korta anmärkningar i anledning af denna köngiga skrifvelse. Nora-Ervalla-jernvägsbolaget anhåler om ett lån af staten å tillsammans 333,333 dr 16 sk. bko, oeh detta ehurn jernvägen redan är ärdig och öppnad för trafiken... Denna begäran utSör således en efterräkning, som jag för min delieke inser böra bifallas. Styrelsen öfver vägoch vatenbyggnader har afstyrkt ansökniogen, och Kongl. aj:t. har icke-yttrat sig. för densamma, utan enlast öfverlemnat saken till rikets ständers pröfning. Det är dock anledning att befara, det ganska mycen vigilans kommer att ega rum för sakens getomdrifvande hos ständerna, och om det lyckas, ruktar jag, att det blifver till både ekonomisk och noralik förlust. För att i min mån söka motverka tt sådant resultat, vill jag erinra, att då ett bolag ildat sig och redan emottagit åtskilliga fördelar af tje: let allmäsna, emot vilkor att utföra, ett visst indu-Å må trielt företag, blifver det väl detta bolags ensak att Å ku e sig före; huruledes det skall kunna gå i land hal ned företaget. B-laget klagar -deröfver, att af traI na ken å banan hittils endast erhållits 37,, procent för anläggniogskostnaden, men härvid bör bemärkas, kor els att denna bana är helt ny och ännu ej står i l gel örbindelse med någon större jernvägssträckning, svå NN Utan tvifvel då en eådan. frraning frarmdatan Forn