Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 1

henne sakta ned, som hade hon varit ett af mina egna förlorade barn. Jag tog hennes stackars hand i min. Den var varm ännu, men lifvet var borta. O, tänkte jag, mitt fattiga lam, hur kunde jag någonsin hata er så? Ack barn, vi få ej hata någon; vi äro alla fattiga syndare och ändå älskar den käre Herren oss allal, SEXTONDE KAPITLET.