Aftonbladet – 3 februari 1857, sida 3

nat föresla något för flottan så olycksbådande!l!! Hr L. J. Hjertas anförande i jernvägsfrågan Ehuru det i de flesta fall icke tjenar till mycke att framställa anmärkningar i förekommande mål innan de varit under behandlingen i utskott, har jag likväl ansett mig ej böra underlåta att beledsag: remissen af K. Maj:ts nu föredragna nådiga skrif. velse-med några erinringar, dertill föranledd af der öfvertygelsen, att derest statsutskottet sku!le tillstyrt8 och rikets ständer, på: grund deraf, bevilja de förmåner, som de uti den nådiga skrifvelsen omnämde jernvägssupplikanterne begärt: så skulle ett sådant förfarande hafva till följd, att vid blifvande riksdagar och i den mån: statens jernbanor blifva färdiga, rikets ständer skulle öfverhopas med en ändlös serie af dylika ansökningar, uti hvilka fordringarne på statens bistånd skulle tilltaga i samma mån som de här framträdande sökanderne fått sina önskningar tillfredsstälda. Redan uti det yttrande, hvarmed -K. Maj:t beledsagat ifrågavarande anmärkningar, finnes visserligen en ledning för statsutskottet att tillvägagå med den största varsamhet, enär KE. Maj:t deruti åberopat sin vid förra riksdagen till kännagifna åsigt, att bijernbanors anläggning i allmänhet bör ankomma på den enskilta företagsamheten och: endast i den mån tillgångarne sådant medgifva, erhålla låneurderströd af staten. Och då man tager i betraktande dels de fordringar, som i och för anläggandet af stambanorna äro framstälda, och dels den nuvarande ställningen i penningemarknaden, så :bnes visserligen icke synnerlig anledning art förmoda, det något afseende å de nu gjorda framställningarne om lånveunderstöd skall kunna fästas, utan att ytterligare fördjupa staten i skuldsättning. Men man må dock icke förundra sig deröfver, att sådana framställningar vlifvit gjorda, ty då de särskilta landsörternes innebyggare naturligtvis hafva detstörsta intresse att så fort som möjligt få jernvägar i deras bembygder anlagde, och då ifvern för dessa anläggaingar nu förtiden är så stor, att man väl derå kan tillämpa det bekanta talesättet, att gärdet är uppgifvet, är det lätt begripligt och äfven ursäktligt, att hvar och en i sin stad vill smida medan jernet är varmt och hålla sig framme medan ännu aågot finnes för att bekonima sin andel uti det stora vytet, jag ville nästan säga den allmänna plundrinsen. Det är oOck naturlist nog, att när det hunnit somma så långt att det i frumsta rummet är fråa om delning, utan afseende på huru det skall bära sigi stycke för det hela, så skola de fleste af repreentanterne såväl privatmän som de högre embetsmännen, göra allt hvad de kunna för att utgerka bifall till understöd för jernvägsanläggningar hvar och en åt sin landsort, för att såmedelst ibland sin omgifning tillvinna sig tacksamhet och anseende för let närvarande och hågkomst i framtiden, men det -llmänna skulle komma att, som man säger, sitta mellan. Det må tillåtas mig att vid detta tillfälle å erinra om ordspråket: honny.soit qvi mal y pense, ty min mening är icke att såra, blott att påpeså elt nogsamt kändt förhållande. Jag ber nemlisen att till stöd för den tanka jag nyss uttryckt få terkalla i ståndets uppmärksamhet ett förestä lsingssätt, som man hört vara gängse i frågan om tambanornas änläggning, och hvilket icke torde fin 13 Öfverflödigt att påminna sig, då det ör fråga om stora uppoffringar från rationens sida. Om någor :emlig. n i frågarom dessa banor vill göra gällande len mening, att man först borde söka att få en liie af en stambana färdigbygd för att så snart om möjligt få inkomster och tillika erhålla för det öljande en ledning af erfarenheten om trafikens bekaffenhet,derå, samt att detiderföre åtminstone bör ndvikas att begynna arbeten på åtskilliga linier på D gång, så mötes man från flera häll. med det inastet, att detta visserligen i sig sjelf vore det räta och det klokaste, men att man i sådant fall icke kulle få någon stam.bana färdig, och att man derSre måtte söka tilifredsställa så många intressen om-Möjligt och derföre på en gång börja med jernägsanläggningar på flera ställen, så att innebyggare uti de särskilta landsändarne måtte, för att s iga, få så mycket på hand af ständernes beslut pgående jernvägsanläggningarne, att de kunna vara Srvissade om att i framtiden kunna tilltvinga sig illföljandet af hvad som är påbegynt. Jag hemäller nu till eder, mine herra:, huruvida icke enpa sats utgör ett bevis derpå, att något hvar pser sig. berättigad att erhålla understöd för jernigsanläggningar, och att man icke gerna vill vana nefa förmånen dersf, så vida man ej sjelf får vara ed om rofvet.. Det är med kännedom af detta tämgen ailmänna tävkesätt som jag anser, att man, då et blifver fråga om understöd till anläggning af de k. bibanorna, icke bör förgäta, att genom att nu Pvilja sådant understöd man gifver ett prejudikat, um kommer att för framtiden åberopas uti alla dyka frågor; och som jag anser, att ett sådan: predikat icke utan den sorgfälligaste pröfning bör gif8, ber jag att få i största korthet genomgå de mover, hvarpå de nu ifrågavarande låneansökningarne 0 grundade. Utaf den kongl. skrifvelsen fiona vi, att för bibsin från Mariestad till vestra stambanan, hvars kostudsförslag slutar sig på en summa af 652,545 rdr tsk. bko, begär man, att om denna bibana icke inde blifva anlagd på statens bekostnad, bidrag derI af statsmedel måtte anvisas med ?, af kostnadsloppet, emot vilkor, om så funnes nödigt, att jerngen med dess tillhörigheter framdeles öfverlätes åt ten, sedan de enskilte genom inkomsterna deraf tt ersättning för sina dertill lemnade bidrag, eller k att Jåneunderstöd till samma belopp måtte lems på sådana vilkor, att ränta och kapitalafbetalng kunde af blifvande inkomster för vägens begagnde ästadkommas. För bibanan från Borås till mma stambana är kostnaden beräkoad till 1,705,856 r bko, och såsom understöd begäres ett lån, mo:arande ?, af kostnadsbeloppet, emot lika ränta och