Aftonbladet – 3 februari 1857, sida 2

LITTERATUR. Tyska omdömen om Sverge. Nordisehes Bilderbuch. Reisebilder von Theodor Migge. Frankf. am M. 1857. (Slut från lördagsbl.) I ett särskilt kapitel behandlar författaren studentfesterna i Upsala och Stockholm sistlidne sommar. Såsom inledning förutskickar han några betraktelser öfver den skandinaviska frågan, fulla af vrängda framställningar och falska uppgifter om en föraktfull sinnesstämning i Sverge ;mat danskarne och om egoistiska planer i afseende på Danmark, såsom väsentligen ingående i den svenska skandinavismen. I beskrifningen på studenternas mottagande och vistelse i Stockholm röjer författaren alltigenom, huru dessa företeelser kommit hans galla att sjuda öfver, och han söker framställa allt i en så ofördelaktig dager som möjligt. Han säger bland annat, att i Upsala var så trångt, att många måste inqvarteras i stall och lador, hvilket dock icke afkylde ungdomsentusiasmen. För att visa, dels huru kallsinniga Stockholmsboerne voro för dessa gäster, dels huru föga dessa senare förstodo att uppträda med någon yttre värdighet, skildrar han hvad han kallar intåget i Stockholms; men menar dermed studenternås återkomst från Upsala till Stockholm. Vid ett sådant tillfälle. — menar han — skulle tyska studenter ha uppträdt med pomp och ståt; de skulle haft marskalker med mångfärgade band; sammetsrockar och blanka sablar, de skulle fört med sig faror, och i alla händelser bestämdt sjungit en patriotisk sång. Men här deremot saknades musik och sång, kransar och allt som hör till ett festligt upptåg; man traskade i väg huller om buller; ingenstädes hördes ett bifallsrop eller en helsning;. det hela såg ledsamt och entonigt ut; blott ett och annat fruntimmer kastade stundom en ruska med fläderblommor i ansigtet på någon ung skandinav: Det stora, verkliga intåget med sina fanor, sina sånger, sitt jubel och blomsterregn förbigår han helt visligen med tystnad. I Tyskland — menar han — skulle man, då så mycken ungdom kommit tillsammans, icke försummat att en gång få sig:en ståtlig bal; men dans, musik och sång förstår man sig icke mycket på i Sverge. (Att en stör festbal egde rum i Up: sala, ignoreras helt och hållet.) Författaren säger sig ha blifvit inbjuden att deltaga i-festen på Hasselbacken, och. han begagnar denna sin egenskap af bjuden gäst till att på ett illasinnadt sätt kritisera det hela och släppa ut i verlden en hel hop osanna uppgifter. Vi förbigå alldeles den detaljerade recensionen öfver mat och dryck, och anföra blott några af författarens alldeles ur luften gripna påståenden. Så säges t; ex., att de uppträdande talarne hade erhållit en antydan derom, att de borde afhålla sig från alla politiska anspelningar (!), hvilket författaren anser mycket karakteristiskt för förhållandena, och hvilket hade till följd att talen blefvo tämligen färglösa. Straxt derefter påstår ban likväl, att en öfverste Hargelius gaf signalen till ett förfärligt Deutschenfressere och tog de mest blodiga löften af ungdomen i detta hänseende. Vi undra hvad den vältalige öfversten skall säga derom, att den tyske skribenten nästan ordagrant låter nd spela samma rol som Orla Tehrtann 5 : buset i Köpenhamn 1845: ÖT Baren. peklagar sig äfven deröfver, att flera personer, deribland en mycket. lärd. och berömd profrssor och en sju qvarterlång kunglig bibliotekarie vid detta tillfälle enskilt låtit honom höra åtskilliga obehagliga sanningar öfver den dumma eröfringslusta tyskarne visat, i stället för att tänka på sina egna inre