Aftonbladet – 2 februari 1857, sida 3

Diskussionen i borgareståndet angående räntäns frigifvande. Hr Renström instämde i hyad-hr Wallenberg i sin reservation anfört. samt ville dessutom fästa uppmärksamhet vid en-af utskottet förbigången sak; nemligen silfverexporten,--hvilken. hade. sin -gruud: i-dev lagbestämda-räntan.. Hvad räntan för inteckoade lår beträffade, så hade talaren ingenting emot -bibehållande af lagens stadgande om 6 såsom maximum Hr Wallenberg. Då nyttan af räntans frihet inom ståndet vore en tillräckligt utredd och bekant sak Ville tälareö,sedan han önminamt; att utskottets åsig: emot räntaps frigifvande gjort sig gällande med ytterst kväppmajoritet, endast bemöta de Skäl) som föranledt -betänkandet. Hvad då först beträffar en farhågay som föranledt bondeståndets representanter inom utskottet att biträda detsamma; nemligen ati inteckningarne skulle uppsägas; om räntan frigåfves. så erinrade talaren derom, att den större säkerhet. som inteekningarne erbjuda, gör att man -åtnöjer sig heldre med-lägre ränta än för den högre räntan: skull utsätter sig för faran att förlora siva pennitgar. Ensådan åtgärd söm räntans frigifrande vote jast-nu af nöden; då--staten uppträder såsom både arbetsgifvare och låntagare; hvilket, då hvsr-ock er föredroge statens obligationer såsom säkrare, i bög. grad försvårade enskiltes täflan med staten. En an nan olägenhet åf den fasta ränta vore, att om stå ten upptar-utländskt lån-och-sklunda ett -öfvörgående tillstånd-af-öfverflöd-på-penningar: uppstår, mer räntan-derefter-stigersutomlands till -högre precen än-den-här i-landet-faststälda, så återströmma peåningarne-till främmande länder och pönningebrist uppstår-här bemma just under det räåntanutomlands är bög; hvilket verkar förlamande påall ränna rörälsen. Man frigör derföre öfverallt rätitan på kommercielapapper. Det åberopade exeröplet af Norge vore ej här tillämpligt, ty här finnes pennitgemärknad, hvilket der ej är fallet Under dethär finnas 37 bankkontor, har mani Norge endast 3:-filialban ker Talaren trodde, att öfvergången skulle bli omårkbar för dem, som ej ligga i affärer, hvaremot för affärsmän förhållandet skulle i ganska märklig mår blifva bättre. a e i Hr Tauson och flere andra instämde häri. Hr Muren. Då det vore en känd sak, att äfven under nu varande förhållanden mången betalar högre än laglig ränta, så vore ej skäl att behålla en sådan Tag. Utskottet hade misstagit sig om allmänna opinionen; denna vore inom hela den kommerciela verlden för räntåns frigifvande; men kunde detta mål ej nu uppnås, så -vore talaren nöjd, om fördelen af fri-ränta utsträcktes till så kallade korta papper på 9-eller-6 eller till-och med-3 månaders betalningstid. oå Te Hr Palander ansåg defemot, att räntans frigifvande blött på papper med 3 månaders betalningstid vore. en allt för obetydlig fördel samt. hemstälde, om ej. ståndet -utan votering: ville ogilla utskottets betänkande. Hr Kistner ansåg att man till en början borde nöja sig med! räntans frigifvande för förskrifningar på Korta tider, -3-x-9 månader; sämb Aöförde Såsom skäl för-räntans frigifvande, att då i Preussen nyligen. alla. autoriteter tillstyrkt räntans frigifvande och detta alltsåtroligen kommer att ske, svenska förhållanden -könima att häraf röng inverkan. Hr Hasselroth sökte i jordbrukets saung intresse gendrifva farhågan, att räntans frigifvande skulle inverka menligt på jordbruket... Då nemligen jordbruket . vore öfver höfvan skuldsatt, så ökade man blott svårigheten att få penningar genom den fixerade räntan: -sier Hr. Almgren fann i den nu varande handelskrisen en särskilt anledniovg att uppmana till varsamhet. Frigåfves räntan i detta ögonblick, så skulle sådant säkert vålla många svårigheter. : Grunden till silfveruttagningen vore ej. blott den fastaräntan; utan skedde silfveruttagningen för att betäcka sista årets Porhörda impert, Då dersujom i ARÄrA länder man