Aftonbladet – 31 januari 1857, sida 3

så3bafva de blifvit afstyrkte. Talaren vände sig derefter mot utskottets motion och anförde, att det ej vore säkert att de medlemmar af huset, som förut hade sin plats på läktaren, hörde såväl att de kunde uppfatta hvarje ord. Yttrandet om redaktionerna fann talaren ej passande för ett utskott; det vore en tillvitelse, som kunde vara svår att bevisa. Talarens anföranden hade mången gång både stympadt och oriktigt blifvit införde, men han hade ändock ej påstått, att det skett uppsåtligt. Yrkade återremiss. Frih. R. Cederström trodde, att betänkandet uthärdade gransknivg. Det anför fakta med faktisk noggranhet. Då både åhörare och åhörarinnor flere timmar qvarstanna på läktaren, så vore detta ett bevis att man der hör. Talaren visste ej, huru man skulle kunna göra sina anspråk gällande hos redaktionerna, om några vilkor, enligt frih. Raabs förslag, skulle ske, och anförde ett exempel från denna riksdag till bestyrkande af utskottets motiv, att sanningen ej skulle vara hufvudsyftemålet. Men som tal. ej ville påbörda alla redaktioner detta fel, så ville han hafva tillagt ordet vissa. Tal. biföll. I samma anda talade hr Printzenschöld och grefve C. Mörner. 4. Ribbing yrkade återremiss. — Hr v. Kremer ansåg utskottets motivering vara en opassande diskussion, för hvilken han önskade att adeln ej måtte blifva solidariskt ansvarig. Det är intet bevis, så länge ej tydligen ådagalagts att man från läktaren kan höra så väl, att det blir möjligt att fatta upp i skrift, ty ett enda litet ord, som uvdslipper, kan alldeles förändra eller blifva en lucka i en talares föredrag. Då något annat resultat dock med nuvararande inredning ej kunde erhållas, än de: hvartill utskottet kommit, så biföll han detta, men med ogillande af motiverna. Resertation mot godkännande af motiverna anmäldes af hr A. F. Mannerskantz. IPresteståndet. Plenum upptogs bufvudsakligen af diskussion öfver lagutskottets betänkande n:r 8, som, i anledning af en utaf komminister Beckman i ämnet väckt motion, tillstyrker förändrad lydelse af 1 kap. 4 giftermålsbalken, hvarigenom åsyftas ett närmare bestämmande af berörde lagrums stadgande, om huru förfaras bör, när tvist uppstår om giftomannarätt eller rätter giftoman ej synes skicklig till utöfvande af sin rätt. Aterremiss till följd af aomärkt otydlighet i redaktionen yrkades af prosten Melander, riksarkivarien Nordström, biskop Thomander, prosten Rundgren, k. hofpredikanten Wensjoe och prof. Agardh. Bland aomärkningar, som mot förslaget gjordes, må nämnas att man ansåg det ej genom förslaget vore tydligt utredt, huru förfaras skall med gifiomannarätten för qvinna af oäkta börd, när giftoman är veterlig, men frånvarande. Betänkandet försvarades och de mot detsamma riktade invändningar upptogos till vederläggning af lagutskottets ledamöter biskop Annerstedt, domprostarne Björling och Bring samt prosten Ljungdahl, hvilka understöddes af doktorerne Säve och Sandberg samt k. hofpredikanten Nordlund. Efter anstäld votering beslöts återremiss af betänkandet med 28 röster mot 20. Bankooch lagutskottets betänkande n:r 1, i anledning af väckta motioner om räntans frigörande, samt lagutskottets betänkande n:r 9, om förändring af 18 kap. 4 giftermålsbalken, begärdes på bordet. Sistoämde utskotts betänkande n:r 10, som afstyrker föreslagna förändringar i 1 kap. 12 rättegångsbalken och 9 kap. 12 utsökningsbalken, godkändes. Kongl. Maj:ts nåd. skrifvelse med öfverlemnande till presteståndets pröfning af det nya katekesförslaget. jemte från konsistorierna inkomna utlåtanden. remitterades till ståndets enskilta utskotts pastoralafdelning. Borgareståndet. Utom godkännande af åtskilliga expeditionsutskottets förslag till rikets ständers skrifvelser, bland anådra till förordnanden för justitieombudsmannen och hans suppleant, förekom i detta plenum sammansatta lagoch ekonomiutskott :ts betänkande n:r 1, hvari utskottet afstyrker väckta moiioner om förändring af lzgens stadgande om ränta, hvilket väckte en ganska liflig och omfattande diskussion, till hvilken vi med det första återkomma. De flesta talare förcrdade räntans fullkomliga frigifvande eller, om detta mål icke kunde vinnas, att den åtminstone måtte blifva fri ä förbindelser med kortare betalningstid. För bibehållande af nu gälland2 lagbud uppträdde endast hrr Almgren, Bodell, Hesselgren och Rydin. För räntans frigifvande yttrade sig hbrr Wallenberg, Schwan, Muren, Renström samt en mängd andra talare. Vid anstäld votering återremitterades betänkandet med 44 röster emot 7, och ville ståndet såsom sin tanka förklara, att åtminstone å ointecknad skuldfordran med 6 månaders betalningstid och derunder räntan måtte förklaras fri. . Bondeståndet. Bankooch lagutskottets betänkande n:r 1, angående de väckta motionerna om räntans frihet, blef i dagens plenum bifallet. Mengel, Ödman, Sahlström, med hvilken Jöns Persson från Blekinge förenade sig, och vice talman Anders Andersson, med hvilken Dahlgren förenade sig, voro de enda, som uttalade sympatier för räntans frigifvande, likväl utan att nu vilja begära återremiss, enär genast vid betänkandets föredragande åtskillige ropat på bifall, utan att någon röst höjt sig i motsatt syftning. Å andra sidan voro Petter Jönsson och Östman, med hvilka flera instämde, Tobias Lind, Rudberg, Anders Olsson från Jemtland, Lagergren från Gotland, Gustaf Johansson från Kalmar län och WNils Svensson från Jönköpings län, målsmän för den fasta räntan. Ingen af lagutskottets ledamöter yttrade sig mer än Erik Ersson frön Gefleborgs län, som liksom bankoutskottets ledamot Östman med några ord uppträdde till understöd för det sammansatta utskottets mening. Derefter biföllos lagutskottets betänkande n:r 8, som tillstyrker förändrad lydelse af 4 1 kap. giftermålsbalken i fråga om giftoman, samma utskotts betänkande n:r 9 i anlednirg af väckt motion om förändring af 13 kap. 4 giftermålsbalken samt samma utskotts betänkande n:r 10, som afstyrker väckt förslag om tillägg till I kap. 12 rättegångsbalken och 9 kap. 5 utsökningsbalken. UTR UIKES.