stängdes. Det faller sig ytterst svårt att ingå i någon granskning af denna statshandlinz, till följd af den underbara konst, som der är utvecklad och det djupgående i dess tillämpniogar. Så lätt, att det knapt för ögat är märkbart, vidrör den hufvudgrunderna för folkrätten och Euglands rättigheter, och likväl på ett sådant sätt, att ett medgifvande skulle tillvägabringa upphäfvandet af dessa. hufvedgrunder. Man kan ej förutsätta, att svenska och danska statsmän satt sig ned att koka ihop ett dokument, i full afsigt att narra af England en afsägelse af dess rättigheter. Förslagets upphofsmän visste derföre ganskn väl, att England ville afsäga sig dessa rätti.hete; och upphofsmännen voro hvarken danskar eller svenskar. Engelska regeringens avar visar, att de ej misstagit sig. Det är af följande lydelse: Grefven af Clarendon tillshr W. Grey. Utrikesdepartementets byrå den 20 Januari 1854. M. H.! Jag får underrätta er om, att den not, som af baron Rehausen blifvit mig lemnad, innehållande Sverges och Norges neutralitetsförklaring i händelse af krig, med mycken uppmärksamhet blifvit emottagen af Henneg Majestäts regering; oc det gläder mig att få uttrycka den tillfredsställelse, med hvilken den förnummit den neutrala politik, som Sverges och Norges regering har för afsigt att iakttaga, och de åtgärder, som vidtagas för att bringa denna politik i verkställighet. Hennes Majestäts regering betviflar ej, att, i händelse ett krig olyckligtvis skul!e utbryta, de af Sverges och Norges regering nu ingångna förbindelser skola noggrant och ärl:gt iakt tagas, och H. M:ts regering skall egna sina allvarligaste bemödanden till understödjande af den neutrala ställning, som Sverge och Norge ämna bibehålla. Clarendon. Derpå ingår hr Urquhart i: en gransknis z af neutralitetsförklaringen punkt för punkt. I afseende på den första; som innehåller en förbindelse att under det krig, som kunde u:!bryta, afhålla sig från all slags delaktighet, deruti direkt eller indirekt, till förmån för den ena parten eller men för den andran — anmärker han, att ingen oberoende stat kan ikläda sig en dylik förbindelse, samt att England, i begrepp att göra krig med Ryssland, borde ha sökt i främsta rummet vinna dessa stater till bundsförvandter. Att utan en sådan åtgärd sända en flotta till Östersjön, var icke blott gagnlöst, utan skadligt, och det var emellertid just denna politik från de skandinaviska makternas sida, som Englasd med tillfredsställelse förnam, och hvartill det erbjöd sitt understöd. Genom andra punkten utestängas Englands skepp och transportfartyg från alla de hamnar, i hvilka det för dem varit en fördel att kunna inlöpa; en fördel, hvaraf ryska skepp ej voro i behof. Är väl detta — utropar hr Urquhbart — en neutralitet, är det en neutralitet, som borde ha fröjdat britiska regeringens hjerta ? Hvad som han i denna punkt finner mest anmärkningsvärdt är det moment, hvaruti förklaras, att kapare ej komma att insläppas i svenska och norska hamnar, eller tålas på dessa rikens redder. : Han visar huru Ryssland som ej har något att frukta af linieskepp, men väl af kapare, städse gökt på underhandlingarnes väg få detta krigssätt afskaffadt och nu vunnit sitt syftemål hvad Danmark och Sverge beträffar, hvartill England, som genom kapare vunnit sina mest lysande fördelar till sjös, utan tvekan gifvit sitt samtycke och yttrat sitt välbehag. En dylik fordran från Rysslands sida besvarades deremot af Förenta Staterna genom hr Marcy dermed, att hans regering ej ville för sig stänga utvägen att kunna begagna landets handelsflotta, för den händelse att det råkade i krig. Då Ryssland år 1828 förklarade norra delen ef Stilla Oceanen för ett stängdt haf, gjorde England ingenting! Det hade redan förut 1825 stillatigande låtit sina egna kuster vid samma haf intagas af Ryssland. Amerikanska regeringen lät deremot utfärda instruktioner för handelsflottans beväpning. Den förklarade sina köpmansskepp vara kapare, och Ryssland afstod genast från sina anspråk. Hafvet är stängdt; — anmärkte skämtsamt ryske ministern i Washington, — men frågan är öppen. Om tredje punkten anmärkes, att den under ett sken af liberalitet hindrar engelska flottan från att kunna erhålla just det hvaraf den egentligen kan vara i behof, nemligen varor betraktade som krigskontraband. I afseende på fjerde punkten, hvarigenom priser förbjudas att i hamnar införas, der tilldömas och försäljas, göres den anmärkningen, att sådant borde ha utgjort föremål för en öfverenskommelse mellan de neutrala makterna och de krigförande, och icke af de förra uppgjorts på egen hand. I femte punkten, bestämd att törsäkra de kontraherande makterna om neutralitetens förmåner, igenkänner hr Urquhart samma plan som 1780, då den beväpnade neutraliteten uppgjordes. Då slöto sig Danmark oeh Sverge till Ryssland såsom en neutral makt, men mötte motstånd af England — nu slöto de sig till Ryssland såsom en krigförande makt; och denna åtgärd sanktionerades af England, Rysslands fiende. Då uppgjorde Ryssland i egenskap af neutral makt en koalition med makterna af andra ordningen emot England — nu såg man Ryssland förmå de neutrala staterna jemte sjelfva sina fiender, Frankrike och England attförena sig om en allmän grundsats, afsedd ett skydda dess handel för angrepp och att förstöra Storbritanniens sjömakt. Då motstod England allena en af Europa och Amerika inafnean kaaslitiaen UNnnojiaord af Ryussland så