Aftonbladet – 31 januari 1857, sida 3

nämde förhållande icke vidare lämpligt att nu dermed längre dröja. Aro Brinks angifvelser mot öfverståthållareembetet enliga med sanna förhöllandet, så utgör förfaringsättet mot denne man ett sturt plus i det syndaregister, som den allmänna rättskäns!an tillskrifver härvarande polisinstitution, och som synes i första rummet oviikorligen fordra en personalförändriag, men likväl icke lärer kunna fullkomligt utplånas utan genom en grundlig ombildning af hela inrättningen och det system, som derför ligger till grund. Till herr justitieombudsmannen. Sedan jag den 29 Oktober sistlidne år af bokbindaremästaren Ch. Haustedt till låns bekommit femtio riksdaler riksgäldssedlar, med vilkor att afbetala hvarje vecka två riksdaler bko, räknadt från den 10:de derpå följande November, afreste jag dagen derpå, försedd med öfverståthällareembetets pass, med ångfartyget Nagler till Kalmar, dit fartyget anlände påföljande torsdag den 1 Nov. Innan jag ännu hunnit att stiga i land, infann sig ombord stadsfiskalen derstädes Kindbom, som anhöll och medtog mig till stadens polisvaktkontor, der jag erhöll underrättelse att med telegraf, från öfverståthållareembetet skrifvelse ankommit till landshöfdingeembetet i Kalmare län, innehållande anmodan att jag måtie vid min ankomst gripas och till Stoekbolm återförsändas med ångbåt. Till följd häraf blef jag af stadsfiskalen Kindbom i cellfsngelset tills vidare insatt för att afvakta ångbåtslägenhet; som ej inträffade förr än måndagen den 5 Nov. med ångfartyget Motala, med hvilket jag under bevakning försändes först till Wisby och derifrån hit till Stockholm, hvarest jag inträffade först onsdagen den 7 Nov. på: aftonen, då jag öfverlemnades i polisvaktkontoret åt polisbetjeningen, som derifrån införde mig i stadens cellfängelse, der jag förblef häktad till påföljande dag torsdagen den 8 Nov., då jag instäldes i poliskammaren. En af bokbindaremästaren Ch. Haustedt till öfverståthållareembetet för polisärenden ingifven skrift, som här för mig upplästes, underrättade mig nu fullständigt om anledningen till den behandlig, jag undergått. Denna skrifi innehöll nemligen en lös och alldeles obestyrkt uppgift-af Haustedt, att jag skulle ha lofvat inträda i kondition hos honom, på grund hvaraf han äskade mitt återförande och inställande i bans arbete, och blott med anledning af denna lika osanna som obestyrkta uppgift bade öfverståthållareembeiet afsändt sin skrifvelse om mitt gripande och återförsändande hit. Då jag nu kom i tillfälle. att yttra mig i saken och bestrida Haustedts osanna uppgifter, fann förmodeligen br polismästaren Ekströmer att jag biifvit olagligen behandlad, ty han hänvisade Haustedt att vid vederbörlig domstol göra sin talan emoi mig gällande, samt förklarade att jag genast skulle sättas: på fri fot, dock med förbud för mig att lemna staden innan jag, som det heter i polisprotokollet, rätt för mig gjort, hvarjemte hr polismästaren beslöt att kostnaderna för mitt hittransporterande skulle af mig: betalas med 9 rdr 16 sk. bko, till bestridande hvaraf man beröfvade mig 4 rdr 16 sk. bko, som jag hade kontant hos mig när jag ankom till cellfångelset härstädes, och för de resterande 5 rdr tog man i säkerhet mitt ur, som jag äfven sedan måst lösa med 5 rdr 16 sk. bko. Derjemte förklarade hr polismästaren att 50 rår rgs, som för min räkning blifvit af mina slägtingar i Kalmar hitsända till bokbindaremästaren J. F. Bourghardt, skulle i poliskammarens magasin insättas. Af denna korta redogörelse, som -vitsordas af det i hosföljande afskrift intagne polisprotokoll, finner hr justitieombudsmannen att jag på ett för mitt personliga anseende och min ekonomiska ställning högst menligt sätt blifvit utan ringaste lagliga skäl bebandlad såsom en brottsling, gripen och insatt i häkte, förd såsom fånge från det ena cellfängelset till det anåra och slutligen visserligen frigifven, men dervid likväl beröfvad min lagliga egendom och ålagd att sjelf betala kostnäderna för den olaglighet,som emot mig blifvit utöfvad, samt slutigen genom förbudet att lemna staden förhindrad att förnya den så våldsamt afbrutna, men för mig angelågna affärsresa som jag företagit. Jag har icke kunnat betvifla, att i vårt land upprättelse skall stå att erhålla för ett sådant våld; men till följd af min bristande lagkunskap har jag förut vändt min talan emot Haustedt, hvars osanna uppgifter jag ansåg böra bestraffas. Stockholms rädhusrätt har likväl genom utslag af den 5 Maj detta år underkänt mina yrkanden härutinnan, enär jag, enligt beslut af öfverståhållareembetet för polisärenden, blifvit genom konungens befallningshafvandes i Kalmare län försorg bäktad och under bevakning hitsänd. Häraf upplyst att jag vändt min talan mot orätt man, anser jag mig nu ega full befogenhet att hos hr justitieombudsmannen anmäla vederbörande myndigheters beteende och anhålla om: laga åtal emot den, som å embetets vägnar beslutat mitt gripande och hitsändande, äfvensom emot hr polismästaren Ekströmer för det han under uppgifna förhållanden lät beröfva mig min lagliga egendom, samt förbjöd mig att lemna staden. I hopp och förmodan att hr justitieombudsmannen skall finna denna min ansökan föranleda till förklaringars infordrande af vederbörande, anbåller jag att, sedan sådane inkommit, deraf få taga del, för att dem, i händelse af behof, med påminnelser bemöta. Innan jag slutar, kan jag icke försaka att omför mäla en omständighet, som visserligen icke är af strängt juridisk vigt, men som i moraliskt bänseende är så mycket mera betecknande för polismaktens behandlingssätt emot mig, och som derföre ingalundå bör undanhållas hr justitieombudsmannen. Dagen efter mitt frigifvande i poliskammaren eller den 9 Nov. fanns uti tidningen Stockbolms Dagblad införd en artikel under rubrik Rättegångsoch Polissakers, hvaruti polismyndighetens bandlipgssätt emot mig framställes som med fullt fog vidtaget mot en bedragare; Referent sf polismål för denna tidning är kanslisten i poliskammaren, löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring hr Gustaf Booberg. Icke nog: således med den olzgliga bebandlingen man underkastat mig, utan en af polisens tjenstersän skulle dessutom genom skändligt författareskap förkrossa mig uti allmänna opinionen; om det var för att såmedelst: ända till yttersta gränsen af det möjliga fullfölja mim misshandling, eller blott för att i någon mån gifva sken af ursäktlighet åt polisrfaktens bandlingssätt, lemnar jag osagdt. Stockholm d. 29 Juli 1856. Carl Joh. Fredrik Brinck, Bokbindaregesäll. (Insänät.) F Några varma beundrare af pianisten Anton Doors vackra talang taga sig härmed friheten hemställa till den kongl. teaterdirektionen, om ej en dylik öfverenskom melse, som förr med hr Dreyschock, nu äfven med-hr Door kunde trsffas, tå att publiken kunde komma i tillfälle att ä kongl. teatern, under fee —— mm ert