Aftonbladet – 31 januari 1857, sida 3

till mig och jag talade inte mera till henne. en när jag lade mig om aftonen, såg jag Alfreds säng stå tom i hörnet och hans söndsgsrock hängande ofvanför den. på väggen, och hans söndagsskor, som jag köpt åt honom för egna pengar, ty han var en sådan vacker gosse och jag ville alltid se hönom fin. . Nåväl, kom så söndagsmorgonen, och jag tog hans rock och hans skor cch gjorde ett knyte af dem, och tog min käpp och sade: jag vill gå öfver till Jones plantage och se hvad det blifvit af min Alfred, och under hela veckan hade jag inte talat ett ord till min matmor. Nåväl, då jsg hunnit omkring halfvägs till plantagen, satte jag mig ned att hvila en smula under ett stort hickoryträd, och jag tittade framåt stigen och såg någon komma, och snart kände jag igen, att det var Huldah. Hon var gift med ett syskonbarn till Paul och bodde på Jones plantage Och så gick jag fram ett stycke och mötts henne och sade henne, att jag ämnade vig öfver, för att se huru Alfred hade det. Gud, sade hon, Milly, har du inte hört att Alfred är död? — Miss Nina, ni må tro nig eller ej, men det var som hade bjertat i mitt bröst och allt hvad der inom fanns stannat. f-och stått mol still. Och jag sade: Huldab., hade dödat honom? Och hon svarade: ja, och hon började tala och förtälja pig hur det burit te. Stiles, han som var Jones uppsyningeman, hade hört att Alftz .q var hiskeligt stolt af Big; och när pojkar äro sådana, pläga de ibland reta dem, för att få dem riktigt iskna, och sedan piska 3 em, för att med ens bryta deras mod, jus, som när de köra in vildsinta hästar, må Gud förlåta dem. Derföre när Stilez satte Alfred till arbetet, gjorde han allt för att rota den olyckliga stoltheten inom honom; och gossen — ja, han svarade och gaf lika godt igen, just som han plägad e ty han hade, en svarfyndig tunga, och jag had: aldrig kur mat--läran att lida och tiga. Oel då skra tade alla kamraterna, och Stiles ble utom sig af wrede och svor, att han skulle