Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 2

ETVUSITA EBTBAEIA BSIPIER IE flag (Af SFOLIP KSTR BUMTA lika enkel som okonstlad, Som ett bevis på att denna hans militäriska duglighet äfven vunnit erkännande från högsta ort, omtalar samma tidning, att han under det stora lägret i Skåne 1848 af H. M. konungen fick mottaga de högsta loford för sitt batteris förträffliga skick. Det är också ej från någon bristande militärisk duglighet man hämtat skälet till detta entledigande. Hvad man funnit att klandra hos kapten Klöfverskjöld är hans oförmåga att skilja emellan den allmänna moralens och hederns fordringar och den särskilta moraliska lagstiftning man under namn af god militärisk anda söker inprägla hos vår armå. Halten af denna anda och den vidunderliga motsägelse, hvari den i en mängd fall står till hvad som efter vanligt sundt menniskoförstånd kallas heder och hederns fordringar, är tillräckligt känd och har för ej längesedan blifvit illustrerad genom åtskilliga exempel. I intet af dessa framstår dock denna mottägelse så bjert som i den tillämpning af den wilitära hederslagstiftningen, som medelbart haft till följd kapten Klöfverskjölds entledigande. Historien härom, såsom den berättas af Östgöta Korresponndenten är i korthet följande: För några och tjugo år sedan fattade kapten K. käriek för en flicka, som, hvad hennes hjerta och seder beträffade, var värdig en bra karls hjerta. Nu känner hvar och en, att kärleken arfvingar ger,, äfven om den presterliga vigseln ej berättigar dertill. Så inträffade äfven här. Åren gingo. Sönerna uppväxte. Han uppfostrade dem som en öm far, och älskade deras mor som en god make. Den naturliga följden för en sant hederlig karl blef äfven den, att han, såväl för de förres som den senares skull, slutligen beslöt sig till giftermål. För att i öfverensstömmelse med reglementet underrätta chefen derom — besökte han denne. Chefen utfor i hårda ord — och förbjöd giftermålet. Kapten K. gaf härpå det svar — att han i sådant afseende icke stod under någons order. Detta tilldrog sig 1855. Bearbetningar egde derefter rum inom regementet. Kapten K. fick kännedom om dem och anledning att vara på sin vakt. Han begaf sig också genast till hufvudstaden, för att uppvakta generalfälttygmästaren, H. K. H. kronprinsen, för hvilken han öppet redogjorde för allt som passerat. Kronprinsen försäkrade honom med hand och ord, att han ej hade något att befara af de kol, som chefen brände, med det smickrande tillägg, att han — kronprinsen — önskade sig ega flera sådana män som kapten K. Enskilta underrättelser, som vi erhållit från fullt tillförlitliga personer i Kristianstad och för hvilka vi äfven härstädes sökt och delvis vunnit bekräftelse, besanna dessa uppgifter och gifva vid handen flera märkliga omsatändigheter. Den embetsskrifvelse, hvari chefen för Wendes artilleriregemente begärde kapten Klöfverskjölds entledigande, var af följande lakoniska innehåll: Till t. f. generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet. Härigenom får jag äran anhålla att kaptenen och riddaren Carl Klöfverskjöld måtte blifva entledigad från sin nu innehafvande befattning såsom chef för första 6-pundiga batteriet och får äran till denna befattniog i stället föreslå kaptenen och riddaren Carl Magnus Skytte. Kristianstad den 3 September 1855. D. W. Silfverstolpe. Regementschef. Fredrik Carlsson. Regementsadjutant. Med denna korta officiella skrifvelse följde ett särskilt handbref, hvari såsom skäl för det begärda entledigandet anfördes den ovilja, som kapten Klöfverskjölds giftermål väckt inom regementet. Denna hemställan föranledde endast ett några dagar derefter, den 6 Sept. 1855, från generalfälttygmästaren till förbemälte regementschef aflåtet, i vederbörande expeditionsdiarium antecknadt handbref, hvari förklarades, att något afseende på ifrågavarande hemställan icke kunde fästas, så vida ej regementschefen i officiell skrifvelse ville anföra motiverna för densamma. Då detta icke skedde, var det naturligt att hela denna hemställan bort och kunnat anses annullerad, och det var derföre utan tvifvel en lika stor öfverraskning för regementschefen som för de flesta öfriga officerare vid regementet, när efter ett och ett fjerdedels års förlopp, och sedan under tiden åtskilliga personliga inflytanden gjort sig gällande och skiftesvis framkallat motsatta löften, plötsligen i slutet af förlidet år en generalorder utfärdades, genora hvilken, med åberopande af regementschefens gamla, i sjelfva verket kasserade hemställan, kapten Klöfverskjöld afsattes från sin batterichefsbefattning. Denna order var på nådig befallning utfärdad af artilleristabschefen Bildt och daterad den 27 December. 1856. Man finner af denna korta redo örelse, huru mycket skäl Svenska Tidningen haft för sitt påstående att den ifrågavarande afsättningen skett för bevarande af tjenstdugligheten och den goda andan inomsregementet, samt att den långa tid, som förflöt mellan fopemente chefens hemställan och sjelfva entledigandet, användts till att i godo söka ställa saken till rätta — en orimlighet för öfrigt, i fall fråga varit om oduglighet och dålig konduit. Denna sak egnar sig för öfrigt särdeles väl att hos allmänheten framkalla hvarjehanda betraktelser öfver den egna ställning man vill låta militären intaga till de allmänna begreppen om moral, heder och laglig ordning. Artilleriet har verkligen i senare tider lemnat åt-; skilliga ganska slående upplysningar i detta Thänseende. Allmänheten har icke glömt för-! följelsen emot kapten. Zachrisson, hvilken hade stanna. Låt mig presentera för dig min vän, mr Jekyl. Vi ämna oss göra ett besök på den Bellevilleska plantagen. Jag önskar er en angenäm ridt, sade Nina; och gifvande sin häst ett lätt slag var han I Sonnkliakat förhi dam Sanda aim