Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 2

stanna. Låt mig presentera för dig min vän, mr Jekyl. Vi ämna oss göra ett besök på den Bellevilleska plantagen. Jag önskar er en angenäm ridt, sade Nina; och gifvande sin häst ett lätt slag var hon i ögonblicket förbi dem. Seende sig tillbaka med blixtrande ögon, och derpå vändande sig till Clayton, sade hon: Jag hatar den menniskan. Hvem är han ? frågade Clayton. Jag vet icke, sade Nina, ,jag har aldrig sett honom förr. Men jag afskyr honom. Det är en dålig menniska. Jag skulle hellre vilja, att en orm komme mig nära än den der karlen. oNå, inte är den stackars mannens fysio nomi särdeles intagande, det fär jag medgen, sade Clayton. Men inte hade jag väntat, att ni så totalt skulle fördöma honom. : Toms elakhet, fortfor Nina, talande likasom blott för att fullfölja tråden af sina egna tankar, utan att fästa afseende vid sin följeslagares anmärkning, är godt förvandladt till ondt — vin till ättika. Men denne man vet icke ens hvad det goda är. Hur kan ni yttra er så bestämdt om en person, som ni blott sett några ögonblick ? frågade Clayton. Ack, svarade Nina, återtagande sitt van liga, glada, bekymmerslösa väsende, vet.ni inte att flickor och hundar och andra underordnade varelser hafva fått förmåga att genast urskilja hvad folk gå för? Det kan inte sådana der finbildade -högdjur som ni, utan endast vi stackare, som nödgas förtro oss till instinkten. Tag er derföre till varal tillade hon och vände sig emot honom med en förtjusande min af halft skalkaktigt trots. Nå välv, sade Clayton, ni vet således då också hvad jag går för ?