Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 2

Miss Ning, det är master: Tom, svarade Harry med dämpad röst. j e Tom! O himmel! sade Nina med biälfvande stämma. Hvad kan föra horom hit nu 72 Hvad för honom öfverallt ? genmälde Harry. Nina steg åter uppför: trappan och stod ängsligt batraktande ryttaren, som med hvarje ögonblick kom närmares Harry följde henne upp på. verandan och stälde sig bakom henne, Efter några ögonblick stannade häst och ry!tare framför porten. Hallö, hör hit der! ropade ryttaren. Kom i och tag min häst, din kenalje, I Harry förblef orörligt stilla, lade armarne i kors och stod der med ett mörkt uttryck ä den vackra pannån. ;Hör du inte? sade ryttaren och kastade I sig af, i det ban svor till en ed. Kom hit pojke, och tag mia häst. ? För Guds skullb, sade Nina, i det hon vände sig om och såg på Harry, låt oss ej få en scen här. Tag hans häst; Jåt oss göra jallt, blott för att hålla honom stilla I g Farry besinnade sig hastigt, sprang nedför trappan och tög tyglarne ur den nykomneå , hand, utan utt tala. Ryttaren skyndade upps Hallo Nina, är det du? Och Nina kände sig hårdt omfattad af ett par lurfviga surtoutarmar och kysst af läppar, som luktade bränvin och tobak. Hon svarade med låg röst, det hon lösgjorde sig ur omfamningen: i Tom, är det du? sänk Jo — skulle nästan tro det! Hvem tänkte du det annerg skulle vara? F—n så roligt att se mig, eller hur? Gissar du hyste den förhoppningen, att jag icke ålls skulle komma? Tyst, Tom, bästa Tom, tyst! s Jag är glad att se dig. Men der äro främmande herrar derinne: tala ej så högt.