Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 2

tide förhållanden, som han skildfar, ser en följande tids uppkomma, och bakom de intriger och personliga motiver, hvilkas uppsökande och framställande vissa 8. k. historieskrifvare tyckas anse för historiens högsta uppgift, ser sakerna och den i dem inneboeszde nödvändighet, Ty det är med detta öga och med slextill en del; redan af hr Tham förträffligt bearbetade, till en -del nyligen upptäckta riksdagshandlingarnes begägnande såsom hufvudledtråd för den politiska utvecklingens studium, som det lyckats författaren att af ifrågavarande tid gifva oss en helt annan, en vida sangare och klarare bild, än någon föregångare gjort. Hittilla har nemligen denna tid. politiskt: hänssende egentligen: blott varit känd såsom en tid af misshushållning, af slapphet, af förfall, utan annan. betydelse än den, att hafva banat Karl XI vägen till krossande på en gång af-aristokratien och af den politiska friheten. Väl -har-hr Malmström i inledningen till sitt nyssnämda verk uttalat en annan åsigt, men han har blott gjort det i största korthet, och, utan-att ingå i någon bevisning om den allmänna, -gamla föreställningens oriktighet. Denna bevisning har deremot hr. .C. nu gifvit, Och det.är på hans tafla ifrågavarande tid första gången framträder i sin rätta gestalt; det är der man första gången ser folkets bildning till politisk frihet under denna tid fortgå i samma mån, som högadeln visade sig oskicklig till styrelsen, demokratiens makt växa i den mån aristokratiens sjönk, och ständerna lära känna sin styrka i den mån rådets svaghet blef synbarare. vel tin : fn Väl är det sant, att denna bildning icke omedelbart förde till sitt mål. Väl är det sant, att rådet, denna kärna, kring hvilken ståndsrepresentationenbildat. sig, men från hvilken den småningom lösgjorde sig, och som 1660—1679 såg hela denna representation, likasom 1650 — 1655 ofrälsestånden, vända sig .mot densamma, samt för dettaangrepp dikade under, 1682 och följande åren drog den fientliga ståndsrepresentationen med sig i. fallet. -Men det var blott för en tid. .De begge institutionernas olika lifskraft visade tig, då ståndsrepresentationen åren 1719-1723 uppsteg till större makt, än den någonsin förr egty-och, efter. nya -hvälfningar; 1809: intog sin nu egande: ställning såsom svenska folkets representanter, en ställning, som den ej. utan låegt betänkande synes: vilja inrymma åt en ändamålsenligare organiserad församling, men rådet :1719—1720 blott bibehölls såsom ståndsrepresentationens ombud; och 1772 endast såsom statsdekoration, samt -1789 upplöstes och 1809-ersattes: med-; det 1840 till en minister bildade statsrådet. Och gruändläggningen till denna -olikhet.i öden, börjad 1544—1634 genom rådets omskapning till ett embetsverk; fulländades 1660— 1679 genom den mellan ständer :och råd då uppkömna och jemt tilltagande spänning. Huru detta gick till, visar hr C:s-nu -anmälda arbete. Orsaken till denna spänning och den rådets underlägsenhet, som derunder blef allt synbarare, voro flera. En högst väsentlig var den dåliga aristokratiska anda, med: alla aristokratiens lyten;men fä af dess förtjensster, som i rådet gjorde sig gällande. Den närmaste var dock de politiska hvälfningarnas vanliga, nemligen oordning i statshushållningen, missförhållande mellan statens utgifter och inkomster. (Forts. följer.)