Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 2

Gåfvan skulle under alla emständigheter varit tack värd, och är det i dubbelt mått nu, då vi ega svenska folkets historia till år 1654 af Geijers mästareband, då en utmärkt, yngre forskare, -hr:Malmström, redan gifvit oss första delen af Sverges politiska historia från Carl XII:s död till statshvälfningen 1772 samt är sysselsatt; med fortsättningen,.cch; då bidragen till de näst efter 1772 följande femtio årens historia ökas med en hastighet, som tillåter oss hoppas, att äfven den snart kommer att skrifvas. Under sådana omständigheter har nemligen en god historia om Sverge under konungarne af. pfaltziska huset, utom sitt. för alla tider: bestående värds, också det tillfälliga, att sammanbinda den närvarande generationens kunskap om äldre tider med. dess .kunskap om de nyare, -och måste hvarje ny del: af hr Carlsons historia om denna tid vara hvarje svensk synnerligt kärkom: men. Hr Carlson börjar denna del med.:en blick å Sverges tillstånd vid medlet af sjuttonde århundradet, en: blick, som dröjer vid rikets omfång och folkmängd,: vid landets utseende, vid de eröfrade landskapen, vid folkklasserna, vid näringarne, vid kommunikationsanstalterna, vid vetenskaperna : och vit terheten, vid undervisningsverken,; vid kyrkan samt vid statens författning och förvaltning; och det är bland dessa föremål ej ett enda, vid hvilket man ej gerna med författaren dröjer. Jemförelsenmellan det då varande svenska väldet; sammansatt, såsom det var, af ej blott genom haf utan äfven genom lagar samt befolkningens härkomst och språk, skilda delar, och det nu varande Sverge med sin slutenhet och sin homogena befolkning, är i synnerhet väl egnad att fängsla uppmärksamheten ochföranleda lärorika betraktelser, och likaså redogörelsen för olikheten mellan landskapens relativa folkrikhet då och nu, en redogörelse, som emellertid, just genom de upplysningar den meddelar, hos rec. väckt liflig önskan om flera. Vi känna nemligen; att förhållandet -mellan folkmängden i. rikets hufvuddelar: från 1731 till 1855 undergått betydliga förändringar. Vi veta-t. ex.. att år 1751 Norrlands folkmängd ej ens var hälften af den -.som fans--iStockholms, Uplands, Westmanlands och Södermanlands län, -Skånes:-ej fulla två tredjedelar, och Westergötlands(Skaraborgs och Elfsborgs: läns) föga mer än två -tredjedelar deraf, samt att hvarken Smålands eller de stora bergslagslänens (Nerikes, Wermlands och Dalarnes) utgjorde mer än omkring nio tiondedelar af densamma; men att förhållandet år 1855 deremot var sådant, att Norrlands folkmängd endast med omkring 900 personer understeg de fyra Mälarlänens, men både Skånes, Westergötlands, Smålands och de stora bergslagslänens öfversteg densamma, och att Mälarlänen under tiden 1751 —1853 således från första platsen bland dessa rikets hufvuddelar nedstigit till den femte, (vid 1856 års slut säkerligen till den sjette), under det de öfriga hufvuddelarne sinsemellan -bibebållit. sin gamla rang, med det undantag, att Skåne hunnit något framom Westergötland. Och vi skulle gernavelat af hr Carlsons redogörelse lära, i hvad mån hvar hufvuddels folkökning 1650—1751 stod i samma förhållande till de öfriga, som 1751 —1855, men ha ej kunnat finna det. Förf:s uppgifter ädagalägga visserligen, en sådan öfverensstämmelse till. en del. Man kan af dem t. ex. finna; att Mälarlänens folkmängd redan 1650—1751 ökades långsammare än Smålands och Wermlands. Men man ser deremot icke, huruvida den redan då också ökades långsammare, än Westergötlands och Skånes. För vår del tvifla -vi-ej, att den gjorde det. Men vi skulle önskat bevis derpå för frågan om rätta orsaken till den alltjemt fortfarande olikheten i desea bördiga landskaps folkökning. Ty ju längre tid den bevisligen fortfarit, dess mindre kan det sättas i fråga, att en fortfaratide orsak dertill måste finnss. Och då denna ej kan finnas i olika tillgång på odlingslägenheter (af hvilka säkerligen lika mänga finnas i Mälarlänen, som :i estergötland ooh Skåne), och ej heller gerne i ursprunglig olikbet i folklynnet, måste der väl sökas i Mälarlänens lårgvariga utsugning genom större improduktif konsumtior, som der försvårat kapitalbildningen och såmedels: ock verkat till srbetslustens minskning. Med icke mindre nöje bar man läst berättelsen om städernas tillstånd och om förändringarne i derås relativa betydenhet, hvilka åtminstone ej varit mindre än förändringarne i landskapens. Göteborgs stigande i jemfö rese med Stockholm och Norrköping, och Gefles i jemförelse med Wisby kan ej undfalla någon läsares uppmärkssmhet. Skildringen af näringarnes och kommuni: kationsanstalternas tillstånd innehåller ocksi intressanta upplysningar. En-eller annan inrättnings ålder skulle dock kunnat precisars angifvas. . Vid den fördomsfrilet i afseende på den lärda undervisningen, som i medlei af 17:de århundradet utmärkte .Sverges maktegande och i synnerhet Axel xenstjerna, har författaren fästat uppmärksamhet. Kanske skulle än mer detom kunnat sägas, Med vid hvad.som. återstår. af; denna. inle. dande öfversigt-få-vi ej uppehålla öss.Vinåste komma till: historien om de tjugo åren, 1660—1679. Den ärhufvudsaken i hr Cia bok, och dess värde står för ingen del efter inledningens, För detta. värde -har,den vis serligen i icke ringa mån att tackar den:om