Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 2

jag tycka myeket mera om honom Bu. Har brukade ej förefalla mig så påflugen och obehaglig i. vintras. Vi flickor plägade. tycka rätt bra om honom; han. var ex sådan. treflig, godlyat, munter, gammal herre, alltid lustig och vid godt lynne och alltid underkunnig om allt som passerade. Men han -är. af dem, som blifva alldelss odrägliga aå snart någonting allvarligt är på färde. . Ni hörds väl hur han pratade då vi kommo från begrafningen. Vet mi, jag är säker han skulls varit alldeles på samma sätt, om det varit min begrafning. . aNej, nu hoppas jag mi gör honom orättn, sade Clayten. Visst icke — sådan är han justs, sade Nina. Osh alltid påmiaxer han mig om en sådan der surrande blå fluga, som flaxar och fladdrar omkring, promenerar öfver sidorna i boker, som män läse , och slår nad på ellt hvad den kommer å. Då han tar på sig den der högtidligs minen och börjar tala om allvarsamma saker, förefa ler han mig alldeles som en dylik fluga, som står och stryker vingarne mot en bibel. Men kom, låt oas gå ned till dez goda ajälen. : Oeh ned girgo de, och Nina såg ut som likt en förvamdlad person. Aldrig hadehon synts mera intagande för alla, Hon var pratsam och glad med Carsox och sjöng igenora för Honom alla sina gamla opsraså ger, med så mycket mindre motvilja, som hon märkte ait Clayton uppmärksamt lyssnade. Medan de suto så och pratade tillsammans, hördes ljud af hästbofvar härma sig från align. ,Hvem kau det vara gå här dags på qvällen., sade Nina, i det hon sprang till dörren och tittade ut. Hon såg då Harry skynda fram för att möta henne och sprang emot honom nedför trappan. Harry, hvem är det soma kommer ?