Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

gift; och om ej den uppoffring för rätt ooh allmänt väl, som kristendomen och all idealistisk moral bjuda, är en chimär. Mot denna materialism mäste alla af ett bättre, ett högre tänkesätt förena sig: och frågan är derföre i första rummet ej derom, om man är katolik, reformert, luteran, socinian m. m.; hon är fastmera den, om man tror på någonting gudomligt hos menniskan, om man sätter hennes bestämmelse högre än att den kan fyllas bär på jorden, om man tror henne danad för ett evigt lif, hvartill hon här skall uppfostras, och hvartill hon endast genom sedlig oegennytta kan bereda sig. Hr T. är en prest, som ej förlorat sig så i det mindre väsentliga, att han förgätit dessa menniskohjertats kardinalfrågor, och vi kunna ej annat än af varmaste hjerta hylla denna humanitet hos honom, att såsom en broder i Kristo helsa hvar och en, hos hvilken han finnes ett sökande efter det eviga, det gudomliga, det himmelska, — detta sökande må nu gå huru skiljaktig väg som helst från den han sjelf valt och håller för den bästa. Skrifvet på ett vackert språk, i en mild, upplyst, kärleksfull anda samt vittnande om stor bibelkunskap, rekommenderar sig detta arbete såsom en värmande, upplyftande, renande läsning för hvar och en med språket bekant, som är öppen för denna ena och samma kärlekens anda, som oberoende af skiljaktiga öfvertygelser om vissa dogmer måste lifva hvarje menniska, hvilken efter sin bästa öfvertygelse söker delaktighet med det högre. Det kraftig. försvar för religiös frihet och tolerans, som i detta arbete föres, gör det dessutom just i närvarande tidpunkt hos oss särskilt förtjent af tänkande läsares uppmärksamhet.