Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

ståndelsen och lifvet, strömmade Ninas tårar ymnigt, som hade förlusten af den döda dråbbat henne sjelf; icke heller upphörde hon att gråta under det återstående af ceremonien. Samma lättrörda natur, som stundom gjorde henne så öfvergifvet glad, väckte nu denna lifliga sympati för andras sorg. Då allt var öfver, kssste hon barnen, skakade hand med gamle Tiff och lofvade att återkomma och se till dem dagen derpå, hvarefter Clayton förde henne till vagnen, der han och Carson togo plats jemte henne; : — På min ära, sade Carson muntert, har icke detta varit riktigt högtidligt! I sanning en ganska intressant begrafning! Jag var förtjust öfver det effektrika af vår begrafnings ritual i-så der romantiska omgifningar till! högst intressant i sanning! Det är mig ett nöje att se unga damer af din sambhällsställning, Nina, intressera sig för de fattigas små bekymmer. Om unga damer visste hur mycket behagligare det gör dem att visa ett med lidsamt sinnelag, skulle de AN mera odla denna egenskap. Kuriöst utseende på den der 1 negern! Tycks vara en god själ ata snälla barn också. Modren nåde bestätndt gort vacker som ung. Hade troligen haft en ee op bekymmer, stackars varelse! Godt ör henne att ha det bättre nu. Nina var full af förbittring öfver denna monolog och besinnade ej, att Mannen gaf de: bästa han hade inom sig. och ifrigt sträfvade cfter att fullgöra hvad han ansåg vara sin kallelse — nemligen att förekomma en balftimmas tystnad på hvarje fläck af jorden, der han möjligen kunde göra sig hörd. Samma känsla, som kom Nina ait gråta, kom honom att prata. Men han var ej nöjd med att prata ensam, utan envisades med att oupphörligt fråga Nina, om hon ej tyckte ait det varit en