Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

LITTERATUR. Les grands jours de VEglise Apostolique consideres relativement å Vepoque actuelle. Conferences par J. P. Trottet. Paris 1856. Anledningen -hvarföre : vi. anmäla detta på ett främmande språk skrifna arbete är, att det innehöller de föreläsningar, hvilka författaren br pastor Trottet höll här i Stockholm-sistlidne vår, och hvilka han genom denna skrift öfverlemnat åt en större offentlighet. Innehållet af dessa föreläsningar är för Afi tonbladets läsare i hufvudstaden bekant, då de tämmeligen fullständigt refererats i vårt blad; cch det kan derföre nu endast vara på sin plats att i korthet påminna om hufvudtankan deri. Hr Trottet, hvars skrift visar honom vara en prest med djupt intresse för sitt vigtiga kall och innerlig värma för de religiösa angelägenheterna, har, såsom det nu för: tiden måste vara händelsen med hvarje sana vän af religionen, allvarligt bekymrad öfver dep upplösning, som allestädes visar sig inom det kyrkliga lifvet, uppkastat för sig den frågan: om det ej vore möjligt att finna någon väg till afbjelpande af denna splittring, till förlikning och försoning sf dessa stridigheter. Svaret på denna fråga finner han i hvad vi veta om den första kristna församlingen, hvarest visst icke saknades skiljaktiga, ja skarpt motsatta partier, med de utmärktaste bland sjelfva apostlarne, Petrus, Paulus ocn Johannes, såsom anförare; menhvarest dessa skiljaktigheter likväl icke söndersleto det enhetsband, det brödraskap, som alltid borde vara grundförhållandet kristna emellan, och från hvilket ingen borde vara utesluten, som allvarligt, ehuru på ett från andras möjligen högst skiljaktigt sätt, far efter den eviga sanningen. Utan all fråga är den uppmaning till kristlig försonlighet och kärlek kristna emellan, hvilken utgör hufvudsumman af hr Trottets arbete, ett ord i sinom tid, och hänvisningen till den första församlingens enhet under alla skiljaktigheter, gemenskap och brödrakärlek under alla stridigheter, lika lycklig som beböflig. Ty det. gifves väl knappast någon starkare och med större svårighet öfvervinnelig frestelse än den, att förvexla och sammanblanda intresset för sanningen med intresset för vår uppfattning deraf, så att, då vi tro eiler mena 083 strida för sanningen, vi i sjelfva verket endast göra oss till blinda verktyg för vår egoism, vårt maktbegär, vår äflan att få just vär individuela eller värt partis åsigt allt mera mäktig; utbredd och segrande. Denna frestelse, är visst icke egendomlig för vår tid, utan tillhör den menskliga naturen i allmänhet, och för densamma hafva derföre i alla tider ej blott medelmåttiga menniskor, utan ofta äfven eljest ovanliga naturer dukat under; men den måste mer än någonsin falla i ögonen och uppkalla varnande röster emot sig i vår tid, då genom frihatens och. sjelfständighetssinnets tillväxt. i alla riktningar meningsskiljaktigheterna på det religiösa området måste komma att skifta oändligt .mera, än på de tider, då mängden af menniskor lät sig ledas blindt af den, som var raskast osh djerfvast att taga till ordet. och då dessutom statsmakten villigt lånade sin arm tiil undertryckande af hvarje, äfven den lindrigaste pröfning af de anbefalda religiösa lärorna. I en sådan tid som vår pröfvas mer än någonsin den hierarkiska otåligheten mot hvarje liten afvikelse, som der sjelfständigt efter sanningen forskande individen, på grund af de individuella lagarne för hans utvecklingsgång, måste göra från det genom yttre lag anbefalda trosformuläret; i en sådan tid mer än eljest skönjes det, om de till religionens väktare satte älska mer sig sjelfva än religionen, mer den döda tvångsbokstafven än den fria, lefvande anden, mer en förestafvad munbekännelse, än en djup, allvarlig, en till sin -yttersia tendens sann, om än till bokstafven mer eller mindre skiljsktig tro och öfvertygelse: . En till frihet vaknad tid, vill hr Trottet säga, måste ledas med frihet; och det är hyf