Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 3

Penning. Åh! ja. säger, att sällan ä väl två menniskor så tunga, att icke två hästar skulle kunna dra dem. af Börd. (afsidss) I dag är hon mera än vanligt omöjlig. (högt) Den der blå sammetsklädvingen med. opales var en snillrik tanke. Skulle du tillåta den förskjutne att, som sista bevisct på sin tillgifvenhet, få för dina fötter nedlägga en sådan. Penning. Ack! den är alldeles för vacker alt läggas på golfvet. af Börd. Du hade ganska rätt deri, att kejsarinnap Eugenies perlband faller ned på bröstet, Allt hvad som är vackert bör följa ett så vackert exempel, Msn, förlåt mig. jag har alldsles glömt alt ta upp din förlofningsring. (tar upp en från golftt) Du nekar mig väl icke att trycka en afskedskyss på den nu, mera bety delselösa underpanten af vår kärlek. (Kyaser den och håller ett ögonblick näsduken för Ögonen.) j j Å Penning. — (för sig) Jag tror ändå nästan, att han håller af mig. od af Börd. (för sig) Det ljurnar. (högt) Jag hade hoppats att med dig få göra en tur kring Europa, att med dig besöka Paris, London, Madrid. I inbillningen hade jag uppgjort tusen luftslott om några år af ssligt oberoende. undan konveniensens godtyckliga välde, undan rangens och den upphöjda sambällsställsingens pockande fordringer. . Jag hade solat mig i den herrliga tanken, att vi båda endast skulle lefva för hvarandra, för våra nöjen, för vår sällhet, Men min sol har gått ned för evigt.