Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 3

topografiska kåren uppgjorda förslag, hvilket tydlige ådagalägges genom förslaget i punkten litt, e, att riket ständer måtte bemyndiga sina fullmäktige i riks gäldskömtöret stt igenom upplåning på omförmåld sätt anskaffa och till K. M:ts disposition utbetal: det kapitalbelopp, som erfordrades för anläggnin; af jernvägsstambanan från Stockholm till Göteborg med -afdrag af sträckningen mellan, Köping och Huli om hvilken anläggning vägoch vattenbygnadssty relsen då borde för statens räkning genast gå i för fattning enligt blifvande föreskrifter. Sådant var, mine herrar! hufvudsakliga innehålle af EK. M:ts nådiga proposition förlidna riksdag Låtom oss nu ihågkomma hvad rikets ständer i an ledning häraf för deras del beslutade, uti underdånig skrifvelse den 18 November 1854 (N:o 183). I afseende på den första af K. M:t framstälde frågan antogo rikets ständer den af K. M:t uppstälds grundsats, att staten borde ombesörja anläggande: och utförandet af alla stambanor. Beträffande den senare frågan, utläto sig rikets ständer, som följer: Vid bestämmande af sättet för dessa medels användande hafva rikets ständer ansett öljande omständigheter böra betraktas. Enligt naturens anvisning äro tvenne utaf hufvudlinierna i Sverges blifvande jernvägssystem jemförelsevis mera vigtiga och angelägna än de öfriga, hvarföre begge dessa liniers anläggving synes böra först och främst verkställas. Den ena af nyssberörda stamlinier är den, som i riktning från vester till öster skulle komma att genomskära hela riket sam: ledas genom dess medlersta och äldsta delar. — — — — Genom förstnämda jernbana skulle en förening beredas emellan hufvudstaden samt rikets andra stad, Göteborg, hvilken, i anseende till dess synnerligen fördelaktiga läge och dess sällan afbrutna sjöfartsförbindelse med verldens största marknadsplatser, vunnit en öfvervägande och under senaste tiden bestydligen ökad vigt för Sverges utrikes handel. Vidare skulle en i sådan riktning anlagd jernväg komma att ej allenast öppna förbindelse mellan de provinser, från hvilka landets hufvudsakligaste bergsprodukter bämtas och bvarest bergsbruksrörelsen förnämligast idkas, utan derjemte sammanbinda så väl Nordsjön och Östersjön, som rikets största insjöar och vigtigaste vattenkommunikationer. Sålunda skulle härigenom erhållas en i synnerhet under de årstider, då sistnämda kommunikationer icke kunna begagnas, för rörelsen högst nödvändig förening emellan. de orter, från och till hvilka dessa leda. Då nu ej heller synes vara att befara, det ju picke trafiken på denna jernväg skulle kunna underhållas äfven under den öfriga tiden af året, eller sunder den tid, då sjöfarten samt landets exportsoch importhandel, likasom personalrörelsen, äro mest lifliga, stulle denna jernväg alltså komma att medföra den dubbia fördelen att både underlätta kommunikationerna och göra dem oberoende af de naturbinder, som för närvarande tidtals försvåra och förhindra desammas fortgång. Dessutom skulle en sådan jernväg för den inre delen af de landskap, densamma kommer att genomgå, bereda den shittills derstädes saknade förmånen af ömsesidiga förbindelser ej allenast med landets i flera afscenden betydligaste stapelort Göteborg och de på föga afstånd. från denna stad belägna fabriksidkande. folkrika trakter af Westergötland, utan äfven med landets öfriga, på bergsoch andra naturalster mera rika provinser o. s. v. Slutligen hade rikets ständer uti ofvanberörde deras underdåniga skrifvelse, som, i hvad den för öfrigt innehåller, af mig vördsamt åberopas, sig yttrat: Beträffande slutligen ej mindre Eders KE, Mits nådiga förslag, i afseende på medels anvisande för utförandet af jernvägsstamlinien från Stockholm till Göteborg, än äfven den hos rikets ständer förekomna enskilta framställning, rörande ytterligare en större jernbana, att företrädesvis anläggas, hafva rikets ständer till Eders K. M:ts nådiga disposition nför anläggende och utförande af tvenne jernvägsstambanor inom riket anslagit fem millioner riksdaler banko, hvaraf fyra millioner riksdaler för en del af den siambana, som, utgående från Göteborg, kommer att, i riktning genom Westergötland och Nerike, fullbordad, förena nämde stad med hufvudstaden, samt en million riksdaler för påbörjande paf en i riktning åt Jönköping gående stambana, frå Malmö till den på nordliga sidan afsistvämde stad belägna punkt, bvilken Eders K. M:t kan finna lämpligt bestämma.n Af hvad jag nu haft äran i korthet anföra synes det påtagligt, att begge statsmabterne vid sistlidne riksdag varit ense om anläggningen, bland annat, af en Jjernvägsstambana emellan Stockholm och Göteborg ? fullkomlig öfverensstämmelse med den plan, som af ci fen för topografiska kåren blifvit framstäld, samt att rikets ständer till påbörjande deraf, med utgångspunkt från Göteborg, anvisat medel, och har så väl Jag för min ringa del som öfriga dåvarande medlemmar af rikets ständer understödt detta förstag, allt under förutsättning, att den föreslagna planen för dess utförande skulle gå i fullbordan. Den som för öfrigt deltagit i förhandlingarne vid de begge sistförflutna riksdagarne, då fråga först väcktes om några mera storartade företag i denna väg, torde lätteligen erinra sig, att så väl vid den först förekomna frågan om Hult-Köpiog jernbanar som den . sedermera förekomna om jernvägsförbindelsen emellan Stockholm och Götebi rg, man aldrig anade, att dessa frågor skulle ställas utan sammanhang med bvarandra, och att de riksdagsledamöter, som vid beggedera dessa tillfällen hyste den : sigt, att jernvägsanläggningen borde utgå från andra punkter, i synnerhet från hufvudstaden, läto sina betänkligheter fara, under förhoppning att i sinom tid hela denna Jernvägsanläggnicg, på sätt den allmänna meningen densamma uppfattat, skulle bringas till fulibordan. Det torde icke böra lemnas obemöälåt eNer utan allt besinnande, att just i anledning af dessa utaf statsmakterna vidtagna beslut, icke allenast aktieegarne blifvit förledde att ingå i det enskilta jernvagsbdolaget, utan jemväl att, med afseende härå, korporationer och euskilta iolåtit sig i mera eller mindre vidsträckta företag och anläggningar, som, i händelse meranämde beslut upprifvas, blifva gagnlösa och endast skola medförs ksnbara förluster, h.adan man bör finna, att lika lofliga som deras ifrågavarande spekulationer varit, lika rättmötig måste deras nedslkgenhet öfrer gäckade förhoppningar blifva. Emellertid hade efter sistförHutna riksdag den framställning blifvit väckt och i öfrigt bearbetad, att ifrågavarande hufvudbana lämpligare skulle kunna dragas söder om Mälaren och underdånig petition derom blifvit till regeringen ivgifven. Jag bekänner öppet att jag, efter hvad som inträffat och blifvit besegiadt, i förstone för min del icke ansåg denaa framställning böra väcka några farhågor eller vara på rikugt allvar tillkommen. Men sedermera i dagen rädda förhållanden och besynnerligen Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid irhevarande riksdag hafva idagalagt den nuvarande olämpligheten af detta föreställningssätt. Det har nu inoträffat, åeri que per se negabam, att nemligen regeringea föreslår risets ständer att, med afvikande från ett gemensamt såsom allmänt nyttigt antaget förslag, företaga jerovägsanläggnisgen i helt annan riktning. För mir lel . håller jag visserligen icke strängt derpå, att 1 konung och r:kets ständer öfvereoskomna företag vilkorligen . skola sättas i verkställighet, ty sådana ESA SRA AEA AMMGAAR Asa OA EERO a 1 Ert SS Ef Rn