Aftonbladet – 17 januari 1857, sida 3

er, missis, allt ska nog bli bra igen, när det får gå om några där. Det har varit litet qvistigt för oss på senare tiden, och barnens kläder ä inte så precis nya just, men så har jag lagat en hel hop: Sicket ett hål barax, tillade han och sträckte upp ett stycke rödt flanell med en stor svart lapp, det kommer minsann inte längre nu — och det der kan vara godt nog för Teddy att gå och krypa med i sand och tocket, och spara sina bägta kläder. Och de bär strumporna sen som strax ä stoppade — det har inte gått lån, samt, det ska jag säga. Och så har jag funderat på att ta några stygn i tid på Teddys skor; och hålet i täcket der, det ska vara lagadt i nrorgon. Låt mig hållas bara, he! he! he! — ni fick inte Tiff för inte missis — ho! ho! hol Och det gamla svarta ansigtet tycktes skina allt högre af glädjenes oljo, ju flere tröstegrunder han framdrog. Ack Tiff, Tiff, du är en god varelse! Men du vet inte du hur det käns. Här har jag nu legat allena dag efter dag och han borta, Gud vet hvar; och då han en gång konimer tillbaka, blir det endast för en dag, och så är han borta igen; och ändå uträttar han ingenting — köper bara hem en hop skräp, för att byta ut det mot annat skräp. Ack hur dåraktig var jag icke som gifte mig! Min Gud! Föga veta flickor hvad giftermål vill säga! Jag tänkte det skulle vara någonting förfärligt att bli en gammal flicka och en förtjusande sak att bli gift! Men ack! hvilken sorg, hvilka bekymmer och hvad sjuklighet har jag ej genomgått! Alltid vanårande från aet ena stället till det andra, ströfvande mig fram, sjuk och trött och bedröfvad — och allt till intet ändamål; ty det är förbi med mig och jag ekall dölv ; Bevare oss Herren derifrån!, sade Tiff allvarligt. Tiff skall koka er litet te han, och