Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 2

hvarje år med summan af dessa produkters och besparingars värde. Men ingen ökad bejvämlighet på en resa, inga besparingar af tid och kostnader kunna omedelbart öka nationalrikedomten; de kunna endast befordra den medelbart i den mån dessa besparingar xomma handel eller industri till godo. Hvad bibanor och möjligheten att genom jem möta industriens fordringar angår, så gäller derom hufvu jsakligen detsamma som om stambanor. Skillnaden mellan stambanor och bibanor är egentligen teknisk och äfven såsom sådan till stor del oväsentlig och god.ycklig. I statsekonomiskt hänseende är den innu mindre bestämbar. En kort bana, anslutande sig till en längre, eller endast genomgående ett mindre distrikt, skulle väl vara lefinitionen på en bibana, men hvarken en jerobanas längd, ej heller dess anslutning till indra jernvägar, står i något bestämdt förhällande till dess betydenhet. En längre bana, genomgående mindre fruktbara trakter, med öga naturliga anledningar till uppkomst af ndel och industri, kan vara af Jemförelseringa vigt, och deremot en kortare bana. hvilken transporterna från och till större ätt befolkade industriella distrikter äro koncentrerade, ega den aldra största betydenhet ör utvecklingen af ett helt lands industri och välstånd. Ingå utgreningar af stambanor eller såkallade bibanor såsom en väsentlig del uti ett öreslaget system för jernvägsanläggningar i ett land, så böra ock deras kostnad och riktning i förhållande till stambanorna och till hvarandra tagas i noggrannt betraktande vid pröfningen af ett sådant förslags godhet; och skulle systemets lämplighet att motsvara industriens och Handelns behof, vara hufvudsakligen beroende af blifvande utgreningars eller bibanors anläggning, så är det ännu mera nödvändigt att fullständigt utreda, buruvida det stora ändamålet också verkligen kan på detta sätt vinnas. En större mängd af bibanor är hindersam för trafikens ändamålsenliga bedrifvande på en stambana och mellan de olika bibanornas ändpunkter, samt kan i bög grad försvåra möjligheten af att i bela sin vidd för ett land tillgodogöra de fördelar jernvägar, såsom kommunikationsanstalter, erbjuda. Det är derföre bättre, om en jernvägsstambana drages genom industriens hufvudsäten, än om den ledes på något större eller mindre afstånd från dem, för att endast genom täta bibanor med dem förenas. Den kungliga propositionen, vid hvilken vi företagit oss att knyta dessa betraktelser, börjar med omförmälandet af de beslut, som vid sistlidne riksdag fattades angående jernvägars anläggning, och af de åtgärder regeringen i följd deraf vidtagit. Med hänsyn till framtida jernvägsanläggningars bestämmande på det sätt hvarigenom det härmed åsyftade ändamäl eller rörelsens och rtäringarnes underlättande och utveckling närmast vinnes, hade ständerna anslagit en rund summa till anställande af noggranna undersökningar och utredningar i både statsekonomiskt och topografiskt afseende,. Kongl. Maj:t hade nemligen af rikets ständer begärt ett anslag uteslutande för noggranna topografiska undersökningar, men ständerne beslöto vid anslagets beviljande, att det äfven skulle användas för statsekonomiska undersökningar och utredningar, hvilket beslut de utförligt motiverade, angifvande, på sätt ofvan blifvit anfördt, det ändamål som de dermed åsyftade. Efter den instruktion ständerna sålunda uttryckligen gifvit för detta anslags användning hade man skäl att vänta, att den kongl. proposition, som nu blifvit till rikets ständer afgifven, skulle hafva omfattat en grundlig utredning och framställning öfver särskilta provinsers behof af jernvägsanläggningar, grundad på vidden och vigten af deras olika industri och på beräkningar af det inflytande, som betydligt förbättrade kKommunikationsanstalter kunde antagas komma att derpå utöfva; men ef allt detta finnes uti den kongliga propositionen intet. Regeringen hade likväl, för att icke tala om de exempel som kunnat hämtas från utlandet, äfven redan ett inhemskt ypperligt föredöme af haru en statsekonomisk utredning borde ske, uti det förfaringssätt, som för några år sedan iakttogs af den komit, åt hvilken utredningen af lämpligaste riktningen för en jernväg mellan Mälaren och Wenern blef uppdragen. Denna komiteå samlade och utarbetade värderika uppgifter öfver befolkningen och rörelsen inom de provinser, som af jernbanan skulle genomskäras; den uppmanade sakkunniga personer att gifva sig uppsatser öfver industrien inom dessa provinser och den inverkan, som den föreslagna jernvägseniäggningen kunde förväntas komma att på dem utöfva; den anmodade landshöfdingarne i alla de län, som af banan kunde komma att beröras, att gifva sig upplysningar och del af sina åsigter; och den sammankallade slutligen till ett gemensamt möte så väl ländshöfdingarne, som många från olika orter efterskrifne sakkunniga personer, för att jemföra de enas uppgifter med de andres, och gifva dem tillälle att ytterligare lemna de förklaringar och tillägg, som deraf kunde föranledas. Afven tillsattes en komitå, men i stället för att uti den förra, af 5 personer bestående komiten, åt hvilken det uppdrogs att utreda den ändamålsenligaste riktningen för en bana af 14 mils längd, trenne om handel och industri samt kommunikationsanstalters inflytande derpå sakkunnige personer blefvo insatte, inskränktes nu, då förslag till ett hela landet omfättande jernvägssystem skulle utarbetas, ledamöternes hela antal till 3:ne, och bland dessa insattes blott en, som på grund af a FORSA