Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 3

beten för sin dotter, hvilken hos honom öfvervägde hvarje annan betänklighet. En så bildad man, — så resonnerade han med sig sjelf — torde finna mången bana öppen för sig, om han blefve fri; torde blifva trestad att !emna egendomen i anåra händer och sjelf gifva sig ut i verlden för att söka lycka. Han beslöt derföre att binda honom med ett oupplösligt band för ett visst antal år, och tröstade sig med hoppet, att hans tillgifvenhet för Nina skulle göra honom slafveriet drägligt. I besittning af omdömesförmåga, karaktersfasthet och menniskokännedom i ovanlig grad, hade Harry lyckats förvärfva stort välde öfver plantagens slafvar, och dels af frukten, dels af tillgifvenhet herrskade bland dem en allmän undergifvenhet för hans vilja. Ninas förmyndate gjorde knappast sken af att vilja kontrollera honom, utan lemnade honom i allt hans görande och låtande en fri mans fullkomliga rättigheter. Alla på många mils omkrets kände och värderade honom; och hade han ej af sitt skottska fäderne ärft en god del af det betänksamma och förutseende sinnelag, som karakteriserar denna nation, skulle ban måhända varit fullt lycklig och glömt ända till tillvaron af de bojor, som aldrig tryckta honom. Det var eadast i närvaro af Tom Gordon — öfverste Gor!ons laglige son — som han någonsin kände att han var slaf. Ända från barndomen hade det herrskat ett inrotadt hat mellan de båda bröderna, hvils ket slog allt djupare rötter med hvarje år som förgick; och då han, hvarje gång den unge mannen tillbringade någon tid på egendomen, fann sig utsatt för hån och förolämpningar, hvilka hans försvarslösa sällning satte honom ur stånd att bemöta, hade han beslutat att aldrig gifta sig och grundlägga en familj, förr än den tid kommit, då han skulle blifva herre öfver sitt eget öde. En vaeker framsk quar