Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

Hvad är det då du hört, om jag får fråga? sade Clayton, låt oss höra hvad verlden säger om henne. Nåvälv, genmälde Anne; verlden säger att hon är en flyktig, nyckfull kokett; efter allt hvad jag hört, måste hon vara en flicka utan alla grundsatser. Det är ett hårdt språk, Anne.x Sanningen är vanligen hård, svarade Anne. Dyra syster, sade Clayton, fattande hennes Hand och sättande henne bredvid sig på en bänk i trädgården, har du förlorat all tulit till mig ? Jag trör det skulle vara närmare sannin gen, svarade: Anne, att säga, att duförlorat all tillit till mig. Hvarföre-får jag sist af alla veta detta? Hvarföre har du låtit mig höra det af alla ryktets munnar förr än af din? Skulle jag behandlat dig så? Har det någonsin funnits något som jag ej talat om för dig? Innerst i min själ har du alltid fått lära hvarje min tanke l Det är sant; jag medger det, bästa Anne; men hur skulle det varit, om du älskat en man, som du känt dig öfvertygad att jag ej skulle tycka om? Du är en bestämd qvinna, så det vore alldeles icke omöjligt. Skulle du ha kommit dig för att säga mig det genast? Skulle du kanske ej hafva väntat och tvekat och skjutit upp, än af en än af en annan förevändning, dag efter dag, och funnit det bli alltesvårare och omöjligare ju längre du väntat ? Jag vet inte, svarade Anne med någon bitterhet. Jag har aldrig älskat någon högre än dig, det är hela saken. Icke heller älskar jag någon högre än dig, Anne. Den kärlek jag hyser för dig är just samma helgjutna, fullkomliga känsla som för