Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

uppnådde Borisow den 25 klockan 5 på mor -gonen, qvarlemnade der ett kompani att gör: falska anstalter till en öfvergång nedom denn: stad, och fördjupade sig derefter midt ut maras och skogar, för att genom en rörels it höger följa flodstranden ända till Studianka Man anlände ej till detta ställe förr än på eftermiddagen den 25. I sin otålighet hade Napoleon önskat, att broarne redan samme afton skulle vara färdiga. Detta var likvä omöjligt, men de kunde blifva det den 2f genom att arbeta hela natten, hvilket man äf. sen beslutat att göra, ehuru man marschera de båda föregående dygnen utan något uppe Thåll. General Eble talade till sina män; har jsade dem, att armåns öde låge i deras hän: I der, ingaf dem sina egna ädla tänkesätt och Jerhöll deras löfte om den fullkomligaste upp: offring. Man skulle under en köld, som nu åter blifvit ytterligt skarp, under hela natten och följande dagen arbeta uti vattnet midt dibland stora flytande isstycken och måhända äfven under fiendens eld, utan en enda timmas uppehåll, med knappast så lång rast som det behöfdes för att i stället för bröd, kött e!ler bränvin svälja litet osaltad välling. Det var endast till detta pris som armen kunde räddas. Alla dessa pontonnierer lofvade sia general att göra hvad man begärde af dem, och vi skola snart se, huru de höllo sitt ord. De pontonnierer, som marskslk Oudinot ditskickat, hade redan iordningstält några booker; men som de ej egde samme erfarerhet som general Ebles kår, måste man börja om arbetet på nytt. General Eblå hade till sin hjelp flere officerare, alla fullt värdige att deltaga i hans arbete, nemligen chefen för bans generalstab, Chapelle och artilleriöfversten Chapuis. Som man hvarken hade tid att hugga timmer eller att såga sönder det, begaf man sig till den olyckliga byn StuJisnka, nedref dess hus, tog derifrån det virse, som passade tili brobygnaderna, smidde de till deras sammanfogande nödvändiga jerpen, och förfärdigade sålunda en hel mängd bockar. I daggryninger den 26 var man färdig att sänka dessa bockar i Beresinas vatten. Napoleon, som begifvit sig ifrån Lochnitza till Borisow, och på slottet Staroi-Borieow tillbragt natten, hade den 26 på morgonen i gslopp ilat till Studianka, för att vara närvarande vid broarnes uppförande. Anländ till stulet med sina generaler, Murat, Berthier, Eugene, Caulaincourt och Duroc, hvilkas ansigten i detta ögonblick uttryckte den djupast? ångest — ty denna minut skulle afgöra om verldens beherrskare skulle blifva ryssarnes fånge — åsåg Napoleon arbetet, utan att våga skynda på män, hvilka, ledda och uppmuntrade af sin vördnadsvärde generals röst, utvecklade all sin styrka och intelligens. Det var icke nog satt djerft dyka ned uti det iskalla vattnet, för att der säkert fästa bockarne, man måste äfven utföra detta svåra arbete i fiendens åsyn, hvars redutter tydligt skönjdes på motsätta stranden. Var han der tillstädes endast med. några kosacker eller med en hel kår? Skulle man, sedan man väl kommit öfver floden, der nödgas drifva undan en hel armåeller blott några piketer? Detta var en fråga, sem det var af vigt att få besvarad. Merskalk Oudinot hade en adjutant, hvilken med skicklighet och förstånd förenade det sällsyntaste mod. Denne adjutant, hvars namn var Jacqueminot, störtade genast, och endast itföljd af en v.ltigör och några ryttare, till bäst i Beresina, samt lyckades än vyadande, är simmande, efter otroliga svårigheter, att uppnå den motsatta stranden, hvarest landstigningen, i anseende till de skarpa isstycken hvarmeå den var omgifven, var högst svår. Jacqueminot öfvervann dock alla dessa hinder, sprängde af mot en liten, af några kossacker besatt skog, hvilken han straxt bemäktigade sig. Man såg föröfrigt här endast it obetydligt antal fiender, och Jacqueminot skyndade straxt tillbaka till andra stranden för att meddela Nopoleon denna glada nyhet. Man hade dock behöft en fånge för ait noggran-are utröna hvad som väl vore att frukta eller att hoppas. Den tappre Jacqueminot passerade åter floden, åtföljd af några tilltagsna ryttare, och väl anländ till andra sidan, kastade han sig der öfver en rysk utpost, hvilken just höll på att värma sig framför en dugtig eld, samt bemäktigade sig sedan en underofficer, som han förde med sig till der lilla skogen, i nvilken -han uppstält sitt detschement. Der tvingade han honom att sitta upp på sin häst, och åter vadande öfver Beregina förde han honom till Napoleon. Man förhörde fångerm och erfor med lätt förklarlig tillfredsställelse, att Tchitchakoff med den förnämsta delen af sin styrka stod framför Borisow, helt och hållet vilseledd af fransmännens föregifna psssage nedom denna stad, och invaggad i den tron att det i Studianka ndast funnes ett obetydligt detachement lätta trupper. Man borde skynda sig att draga fördel af dessa gynnsamma omständigheter, men broarne voro ännu icke färdiga. Den tappre Corbineau med sin kavalleribrigad, som tog ett antal voltigörer bakom sig på hästryggarne, störtade dock uti Beresina, och passerade den, sågom han redan gjort en gång förut, än vadande, än simmande, än bortförd af strömmen. Så snart han öfvergått floden och lyckligt öfvervunnit de svårigheter, som voro förenade med landstigningen öfver den isbetäckta flodkanten, satte han sig skyndsamt i besittning af den lilla skogen, hvilken skulle tjena oss till stöd. Han saknade artilleri, men NanAlenn ersatta danuna hest mana sa 2