Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

Doktor A. Sandbergs motion om hela den personliga skyddsafgiftens användande till folkundervisningens utvidgning och förbättring Redan vid 1840—41 årens riksdag väcktes fråga att en del af den högre skyddsafgift, som då erlades till staten, måtte få användas till fölkundervisningen. Skyddsafgiften till statsverket nedsattes ifrån 44 sk till 24 sk för man och från 22 sk till 12 sk för qvinna, men folkundervisningen fick intet deraf, hradan det ock å på många ställen var omöjligt att tillvägabringa folkskolor: Frågan väcktes ånyo vid nästföljande 1844—45 årens riksdag, och vann då den framgång, att hälften af den återstående personliga skyddsafgiften, eller 12 sk för man och 6 sk. för qvinna, fick återgå till församlingarne och användas till folkundervisningen. Den goda verkan deraf visade sig snart, emedan folkskolor derefter bisfvo inrättade äfven i de församlingar, hvarest eljest några medel för-ett sådant ändamål icke kunvat erhållas. Men ehuru således mycket är uträttadt för att ästadkomma en högst behöflig folkundervisning i landet, så återstår ännu: mycket att göra, förattnärma sig det vigtiga mål, som åsyftas Härvid möta pu aärmast trenme stora ouppfylda bekof. Det ena är en tillökning uti närvarande folkskolelärares aflönving, som, till en början lågt beståmd, har under förändrade tidsförhållanden blifvit alldeles otillräcklig. Det andra är antagandet af fere fasta eller flyttande sktolärare, för att kunna införa folkundervisniogen snart segdt i hvarje by eller större gård uti glest bebodda trakter. Det tredje behofvet är medel att kunna underbålla en mängd fattiga barn under skoltiden, när föräldrarne äro oförmögne dertill. Att ingen tillförlitligare mätare af de tvenne sista utomordentl:ga stora behof förefinnes, än folkmängden uti skoldistriktet, torde man i allmänhet utan misstag kunna antaga. Ty ju större folkmängden är, desto flere barn fiönas och desto flere Iätäre behöfvas. Ju störr: folkmängd, desto flere fattige, som äro i behof af understöd under barnens skoiei En personlig afgift;, söm står i förhållande till fo:k mängden, synts föräenskull vera den lämpligaste utvägen att fylla detta behof. De: är af såden anledving jag nu önskade vinna någon välvillig uppmä ksamhet åt förslaget att den återstående delen af personliga skyddsafgiften icke vidare må utgå till statsverket, utan att hela denoa afgift må användas till att utvidga, befrämja och understödja en ändamålsenlig undervisning och uppfostran för allmogens och de fattiga erbetsklassernas arn. För att ådeagalägga, det statsverket kan umbära denna inkomst af omkring 315,000 rår, behöfver numera icke anföras, att endast bränvinsbränningsskatten, som förr utgjort 6 å 700,000 rår, för sistlidet år Sfverstigit 3,000,000 rår och således lemnat statsverket en mångdubbelt större inkomst, icke heller att andra bevillaingstitlar, såsom tull och stämplat papper, gifva nu en vida större statsinkomst än tillförene För att undanrödja allt tvifvel i detta afseende, är det nog att åberopa den kongl. propositionen om statsverkets tillgångar och behof,som ligger på riksståndens bord, hvaruti ådagalägges, att, ehuru ordivsrie statsregleringen upptager öfver 24,000,000 rår i statsutgifter och dessutom 14,500.000 rår såsom extra anslag för hvarjebanda tillfälliga allmänna bef, återstår likväl ett öfverskott af öfver 3,000,000 rår af statsverkets tillgångar, om hvars användande u icke några förslag blifvi: framstälda, och åndå är bankovinsten för åren 1854—1856 till ett belopp af omåiring 3,800,000 rdr deruti icke inberäknad. Under en så lysande penningeställoing kan det välicke säctas i fråga att staten skulle bafva fortfarande behof af denna ej synnnerligen betydliga inkomst, som till sin aldrastörsta del utgöres af dess minst bemedlade medlemmar Den personliga skyddsafgiften drabbar alla lika. För den fattige arbetaren utgör den en fjerdedel nske hälften ef en dags förtjenst, och för den rike sn tjugondedel, kanske en hundradel af en dags inkomst. När nu allmogen och arbeisklasserna utgöra den ojemförligt största delen, eller de mycket: omtalade pio tiondedelarne af nationen, är dettydligt ati ifrågavarande statsinkomst, 315.000 rår, af dem bufrudsakligen sammanskjutes. Men statens behof böra fyllas af dess medlemmar i förhållaude till förmägenbet och inkomst Fördenskull är det mia öfsertygelse, att den personliga skyddsafgiften, som au utgår till lika belopp af dagakarlen och af millionäsen, kan och bör såsom beskattningstitel till stetsverket hädanefter upphöra. Deremot synes det mig vara både rättvist och bilgt, att äfven den talrika arbetsklassen under sin betsföra tid bidrager till egna barns uppfostran och usdervisning Att för hvar och en arbetare efterskänka denna ringa afgift, kan icke i någon mån förbättra hans ställniog; men att arbetsförtje sten för en half dag om året liksom afsättes uti en sparkassa inom socknen, til! hvilken alla dess mantaisskrifne une SEE RR SSE NR TSE VR