Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

aktigt utreda dess verkliga storlek, och svårligen någon enskilt skulle kunna göra det, förrän alla de notvexlingar, som i saken äro förda emellan vårt och utlåndets kabinetter, blifvit lagda 41 dagen. Fjerran är det .6mellertid ifrån mig och; jag vågar förmoda , äfven från det -allmännaste tänkesätvtet inom landet att tro, det vår regering, genom nu angifna handlingssätt, såsom en värdig målsman för ett fritt folk med alltuppoffrande fosterlandskänsla, inristat sitt eget och än mindre ånyo det svenska folkets namn uti verldens mest frejdade häfder. Skulle det likväl förhålla sig så; huru förändrad är icke då verldent I fordna tider var det icke de stora orden, utan de stora handlingarne, som skänkte vårt namn en frejdad plats i ärans och odödlighetens tempel; skulle det nu vara motsatsen? Jag har i dat föregående icke klandrat neutraliteten. Ena neutral politisk ställning var måhända på sin plats, kanske till och med den enda, som vi borde intaga; jag har deremot klandrat, att denna ställning manifesterades, och det utan alla vilkor, utan allt behof, utan all kännedom af hvad som hända kunde, utan att, fattad efter orden, ens tillåta en förändrad politik, till följd hvaraf regeringen också — under händelsernas lopp och i fullföljandet af sina åtgärder. — komprometterat ej mindre sig sjelf, än det svenska folket. På grund häraf och hvad jag vidare andragit, stödjande mig på tillgängliga autentika handlingar, fioner jag mig uppmanad, att begagna mig af min i riksdagsordningens 29 2:dra moment tillförsäkrade konstitutionella rättighet, att genom höglofl. konstitutionsutskottet söka framkalla en noggrann pröfning och undersökning. huruvida dåvarande statsministern för utrikes ärendena, i första rummet, och derjemte den eller de statsråder, som, enligt 11 regeringsformen, med rådgifvareansvar och plikt öfvervarit anmälandet och föredragningen införKongl. Maj:t af ifrågavaranden ärender, sin skyldighetiaktgit att, som sig bort, vårda sig om rikets ära, tionens sjelfständighet och sanskyldiga intressen. Skulle höglofliga utskottet finna, att de här angifne rådgifvarne eller någon af dem uraktlåtit deras rådgifvarekall någon af fäderneslandets sanna elar, så anhåller jag vördsamt, att de stadgann, som förekomma i 106 eller 107 regeringsformen mot den eller de felande, må blifva tillämpade. C. F. Ridderstad. —RR—A