Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

ut. Du får väl se om den i minsta mån minskats. Mitt hjerta öppnade sig endast för en annan kärlek, helt olik denna, och hvilken, just emedan den är så olika, aldrig kan göra intrång pi den jag hyser för dig. Ack, Anne, åyraste syster, om du blott ku de älska henne såsom en del af mig — Jag ville önska jag kunde det,, sade Anne något blidkad; men hvad jag hört om henne har varit så ofördelaktigt. IHon är ej alls den slags personlighet, som jag föreställt mig skulle kunna fängsla dig; Edvard. Jag vet ej nigonting jag så föraktar, som en qvinna, hvilken leker med mänders hjertan.n Ja, men käraste Anne, Nina är ej en qvinna, hon är ett barn — ett leende, vackert, okunnigt barn, och jag är säker du skulle kuona tillämpa få henue hvad Pope säger: Om qvinnans fel på hennes lott tyckts falla, Se hennes blick — och du dem glömmer alla. Sannerligen, sade Anne, tror jag icke j männen äro eder alla lika — ett fagert ansigte förtrollar er alla. Jag hade troit att du var ett undantag, Edvard; men nu är det ju lika när med dig å Syster Anne, är detta rätta sättet att uppmuntra mitt förtroende ? Förutsett att jag vore förtrollad och förhexad, så kunde du endast medl mildhet och öfverseende lösa mg ur förtrollningen. Du må säga hvd du vill om saken, så är jag likväl fulit säker om en tin — att det är mitt öde att älska detta barn. Jag har försökt ett älska många qvinnor förut. Jag har sett minga, som jag ej kunde inse något skäl hvarför jag icke skulle älska dem, längt vacktare, mera bildade, talangfullare; och dock har j:g gett dem utan att min puls slagit hastigare el!er mit: hjerta klappat. Men denna flicka har slagit an allt det bästa, som fins inom mig. Jag ser ej i henne.