Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 3

hvad verlden ser; jag ser den idealiska bilden af hvad hon kan bli, hvad jag är säker bon skall bli, då hennes natur hinner fullt vakna-och utveckls sig. Aildeles så, Edvard — just likt digs, sa de Arne. Du ser aldrig någonting af hvad som är; det vill säga, du ser ett förherrligadt ideal — ett något, som torde, kunde, skulle eller borde vara — det är just svårigh ten med dig. Du upphöjer en vanlig pepstönsskokett till någonting symboliskt och sublim:: du ikiäder henne aila dina egna ider och faller gedåan neder att tilib-dja henne.s Nå väl min bästa Anne, förutsatt att så vore: hvad mer? ag är, som du säger idealisk, du praktisk. Välan, må så vara: jag mäste då handla i enlighet med hvad som finnes) inom mig. Jag har lika mycken rättighet att följa min batur, som du att följa din, Men det är ej hvem som helst som jag kan idealisera. Och jag misstänker att detta är den stora orsaken hvarför jax sldrig kunnat älska någon a? deganske förträffliga fruntimmer jag varit rärmare bekant med; de seknade förmågan att låta idealisera sig; de kunde ej emottaga någon nyansering af. min fantasi; de saknade, med ett ord, just hvad Nina eger. Hon liknar ett af degder swå egna och pratsjuka vattenfallen i vita beraen, och atmosferen omkring henne är, likasom deras, fördelaktig för regnbögars bildande.n Och du ser herre alltid genom en sådan? Just 2å, ryster; men med somliga menniskor är detta mig omöjligt. Hvaför klandrar du mig? Är det inte vacker att se gevom en regnbåge? Hvarföre sku!le cu söka att lösa mig ur en törtrollmng fom jag äl skat 2 om