Aftonbladet – 8 januari 1857, sida 2

hvilsofforna; ty jag börjar redan inse, att jag mycket litet förstår mig på dem. Huru, hvad står då på? Tycker du inte om lagfarenheten ? Såsom studium måhända bra nog — men ej i praktik. Medan man läser är teorien alltid storartad, sublim. Lagen utgår från Guds eget sköte och dess röst är verldarnes härmoni! Vi brukade deklamera någonting sådant der, om du mins. Men kom till utöfningen deraf, och hvad finner du? Äro laga undersökningar någonting det minsta likt I1ctandet efter sanningen, tror du? Håller ej advokaten sig till en helt och hållet ensidig åsigt af sitt ämne, och låtsar han ej den fullkomligaste okunnighet om sanningen på andra sidan? — Bah, om jag skulle praktisera som jurist i enlighet med mitt samvete, skulle jag bli utkörd från domstolarne inom en vecka., Är icke du nu der igen, Clayton, med ditt evinnerliga samvete, som varit min pina alltsedan du var liten pojke; och skall jag aldrig blifva i stånd att öfverbevisa dig, hvilken narraktig tingest det är! Ditt är då dessutom det egensinnigaste samvete jag någonsin hört talas om — lögger sig alltid emellan och hindrar dig att vara som annat folk. Jag förmodar således att du ej heller ämnar dig in på den poliiska banan — och det är stor skada. Din figur skulle taga sig förträffligt ut som senator. Du är som vore du klippt och skuren till en af de gamla Viri Romae, Och hvad menar du att de gamla Viri Rome skulle göra i Washington? Hvad slags figur tycker du Regulus eller Quintus Curtius eller Mucius Sceevola skulle göra der? 3 Nå nå, visserligen har arten af de politiska bragderna undergått någon liten förändring sedan den goda tiden. Om samhällspligterna vore nu hvad de voro då — om ett gapande svalg till exempel öppnade sig i