Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 3

han, om du fruktar för dess sstora sympatier ? Vet du då ej, att : just i dessa sympatier lig. ger en förädlande; kraft för bennes närmaste omgifning, och har ducaldrig känt skilnaden emellan :poetiska drömmar, och en ädel och upphöjd verklighet? Du ser blot skuggsidan af qvinnans Nif, särdeles de ogiftas, du deltager i skränet, du böjer dig under oket, du räknar såsom förödmjukels:r ett tanklöst och föraktligt löje, och du hoppas att en bättre dag skall gry för 0ss (qvinnorna). Ser du då ej, att en bättre dag redan grytt, att många qvinnor öfvervunnit dessa fördomar, illusoriska, som ljuden från Tassos trollskogar för den modige, som vågar trotsa dem, och att om en ädel frihets morgon ljusnar för qvinnan i vårt land, så borde minst du, vördnadsvärda tant, kasta sten på den, som så verksamt bidragit dertill. Förlåt, min allranådigaste tant, hela culmen, af min uppriktighet, men jag anser det icke tillständigt för en simpel landtjunkare att handla så qvistigt som en viss ledamot af högvördiga ståndet och. förtiga min tanke öfver min nådiga tants förslag, i den öfvertygelsen att det skäll falla, särdeles som jag tillstår, att jag ej skulle ega mod till samma naiva uppriktighet, som sedermera utmärkte den värde ledamoten. Var emellertid öfvert-gad att det är med den djupaste vördnad för min nådiga tants menniskoälskande och välvilliga afsigter, som jag tecknar tants ödmjuke tjenare Lars Johan. DR ARN