Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 3

taga del i besluten. Som hans ledighet från statsråds göromål berodde på uteblifvandet dels af statsrådsberednitigen; dels af statsrådssammankortster i könungens närvaro; samt enär de-senare nu mera icke äro till vissa dagar i veckan bestämda och aldrig kunna med säkerhet blifva det, så måste regeringsrätten antingen äfventyra att sakna vedetbörande departementschefers närvaro eller ock afvakta deras kallelse för att sammanträda... Då alla statsrådsledamöter skola, enligt 8--tegeringsformen, der de icke laga. förfall ega, öfvervara alla mål af synnerlig: vigt och omfattning, samt då man ej kan af deras omförmälande på föredragningslistan med säkerhet sluta till deras beskaffenhet, emedan:någon allmän och vigtig --grundsats-möjligen kan beröras i en sak,hvars benämning synes helt vanlig, så plägar sällan någon konungens rådgifvare hvarken från statsrådsberedningar eller statsråd uteblifva. Särdeles nvigtigt-är det för departementscheferna ätt öfvervara hvarandras:föredragningar, -på det att den ene ej må oförmärkt och afsigtslöst inträda på den andres område, der gränserna äro obestämda, eller förnärma någon grundsats, som den andre är nån att upprätthålla; ty ingen vet hvar skon klämmer utom den som har honom på sig. Följaktligen skola departementscheferna blifva genom sin närvaro i regeringsrätten, såsom hr Asker i borgareståndet befarat, alltför mycket bundna, eller ock skola regeringsrättens sammankomster, om hans tillvaro skall bereda dem större ledighet, inskränkas till någon eller några vissa dagar i veckan, då samtlige departementschefer instält egna föredragningar för att kunna hvar efter annan infinna sig i regeringsrätten. Vinsten af tid blefye då för dem ingen annan, än att de sluppe bereda besvärsmålen till föredragning. Regeringsrätten skulle deremct hädanefter, likasom allmänna beredningen tillförene var, blifva sysslolös utom på en eller två dagar i veckan, då departementscheferna kunde hafva tid att der vara tillstädes, dok med den skilnad att beredningens ledamöter tillika innehade andra embeten, hvaremot sådant skulle i 34 regeringsformen blifva regeringsråden uttryckligen förbjudet. Regerlugsrådsembetena torde följaktligen varda ansedda såsom pensionsplatser och besatta derefter. Bengt Gudmundsson anmärkte, det uppgift saknades huru ärendena skulle beredas, och andra hafva anmärkt, att i grundlagen bort utsättas hvem som skalle föredraga i regeringsrätten. Författaren instämmer deri, emedan det eljest kunde hända, att den ringaste tjensteman i ett departement eller en kopist förordnades till föredragande i regeringsrätten, likasom sådane understundom förordnats att i högsta domstolen förvalta revisionssekreterares embete. Sådant har dock icke skett utan onungens beslut. Skulle det tillgå likaledes hvad regeringsrätten beträffade; så vore det i sin ordbing. Menatt departementschefen i regeriogsrätten uppskickade hvilkendera af departemencets tjepstemän han bebagade och gåfve åt den ehe eller andre att föredraga de mål han för godt funne, vore väl mindre passande, då regeringsrätten likasom högsta domstolen afgjorde målen i konungduas namn och på hans vägnar. I högsta domstolen är man, likasom i andra öfverrätter, så mån om fötedragandens oväld, att målen lottas mellan Tevisiohssekreterarne. Sådant låter sig ej göra i regeringsrätten. Men motsatsen, eller att departementschefen kunde, efter behag, välja föredragande för olika mål, borde väl icke heller medgifvas. En ledamot af konstitutionsutskottet förklarade i presteståndet, att utskottet tänkt sig, det expeditionschefen skulle blifva föredragande. Samma mening yttrade Hos adeln en annan utskottets medlem, Hvarföre har det då icke utsagt denna mening i förslaget eller uppgifvit, huru föredraganden borde förordnas, i här. delse befattningen skulle kunna vara ombytlig mj:llan departementets tjenstemän? Föredragandens ti llsättning borde naturligtvis bero på havs ställning i förhållande till regeringsrätten. Men åenna är icke heller i förslaget bestämd. Skallregeringsrätten änses som en .domstöl, lika med dena högsta, så skulle väl :föredragandena betråkts; lika med revisionss:ekreterarne, följaktligen vara oafsättliga och ega yttranderätt i ärenden, so7n unde anses jemförliga med tvistemål, men sdkna den i andra, som kunde jemföras med brrjttmål, t. ex. tjenstefel. Emelleruid och då str tsförvaltningsmål icke kunna förlora sin natur al vegeringsärenden, derföre att konungen ej ängre befritade sig med deras afgörande; så borde Väl föredragningen rätta sig efter, den grundsats som i iNmävaet gäller för dylika mål. Då borde föredraSänd. en vara jemförlig med departementschefen och Vjaktligen godtyckligt afsättlig, men ega i alla mål en tilleller afstyrkande mening. Han skulle alltså till regeringsrätten befinna sig i samma ställning, i hyvilken en expeditionschef nu står till en förordnad regering, eller i ett sådant förhållande som konstitutionsutskottet tänkt, men icke uttalat. Kan expeditionsehefen medhinna både att vara chefens bitråde i departementet och föredragande i regerinvgsrätten? Det vore kanske möjligt inom justitieoch sjöförsvarsdepartementen, men ovisst inom de öfriga. Det kunde. ock bero på departementchefens fallenhet öek förmåga att sjelf sköta sina göromål. Hvad utskotjet emellertid kunnat förutse, och hvarom det äfyen ort stadga, synes vara förhållandet med föredraglingen, då en regering vore tillförordnad. Om expeditionschefen medhunne att föredraga både denna och i regeringsrätten: månne han äfven vorde vara behörig dertill? Han finge då en vidträcktare makt än departementschefen, hvilken, ej ;gde på en gång föredraga både i regeringen och i regeringsrätten. Om expeditionschefen ej heller finge söra beggedera, hvem skulle i stället göra det bevare P De föreslagna ordalagen i 17 4 R. F. äro af den eskaffenhet, att inga officerare kunna blifva regeingsråd, med mindre de tillika inneha civil bestålling. Då prester ej heller äro civila embetsmän och lögst sällan innehaft civila embeten, så skulle de lika itet få inträda i regeringsrätten. Följden deraf blefve rist inom regeringsrätten på sakkännedom i 3 af de 6 örvaltningsgrenar, hvilkas besvärsmål borde i regeingsrätten föredragas. De till de trenne förstnämde jörande ärenden skulle följaktligen icke varda i regeingsrätten behandlade så väl, som händelsen bort ara, om de i statsrådet föredragits af cheferna för andoch sjöförsvarssamt ecklesiastikdepartemenen; ty att hafva för längre tid tillbaka varit miliär och bortglömt en del af tjenstens förra fordrinar, utan att känna dem för ögonblicket, är helt ånat, än att vara eller nyss hafva varit militär och eta hvad tiden kräfver. I kammarrätten förekomma mm oftast frågor rörande aflöning för viss tjenstgöng, afskrifning af förlorade eller förskämda perlar, der det är nästan ogörligt att hafva ett beämdt omdöme, utan att veta hvad tjensten fordrar ler persedlars vård i fält eller om bord medg.fer 0. 8. Vv. Åtskilliga tjensteförbållanden i presterg eller läroverksväg äro af enahanda, för dessa yren särskilt beskaffenhet: Författaren anser följklligen regeringsrätten icke kunna uppfylla sitt änmål, om den blifver så beskaffad som förslaget nehåller. Den önskliga enheten, bestående deri, att likaride mål afgjordes på enahanda sätt, kunde svårlien vinnas, då rättens samtlige ledamöter ej skujle cAm kannnsmana såÅdmifrara I ctatorådant vuavea 4llotK