Aftonbladet – 3 januari 1857, sida 3

Mengel föredrog att låta den genom någon utskottsledamot komma till utskottets kännedom. i A i I i Prostestånäet.är I Diskussionen i fråga om utvidgad -represeni tationsrätt för städerna. i (Forts från tisdagsbl.) I Professor Zandgren ville visserligen icke vara nåon försvarare af ståndens absoluta fullblodighet, meh unde; ej parala deråsuppblandbing med helt ogh ållet. disparata elementer; ty att.en sådan blefve eler lätt kunde blifva följden af förslagets antagande örde vara obestridligt, då qvalifikationen af huseler tomtegare i .en stad svårligen kunde anses beättiga. till. inträdande i borgareståndet mer än i byilket annat stånd som belst. Det lät åtminstone äl tänka sig att borgareståndet, som mån vant sig ånse såsom. representerande statens industriella intressen, på detta sättet skulle kunna komma att bestå af idel ofrälse militärer eller civila embetsoch tjenstemän. Man hade visst velat påstå, att förslåget endast innebure en återgång till den urspruhbgliga iden af städernas representationsrätt; men man glömde att husegare och. industriidkarekategorierna vid tiden för städernas uppkomst helt och hållet konciderade, då deremot nu förhållandena vore himmelsvidt olika mot hvad de i medeltiden voro. Derföre hade talaren:ej funnit sig i ringaste mån öfvertygad af denna historiska deduktion, Som talaren ansåg förslaget utgöra ett stort och vigtigt steg till upphäfvande af nuvarande ståndsförfattning, äfvensom detsamma vore behäftadt med svårare redaktionsfel, kunde talaren. ej gifva sitt bifall, Härefter följde yvtranden af doktor Sandberg. prosten Emanuelsson, professor Agardh prosten Holmberg, lektor Sonden, . prostarne Tegner, Gahne och Mellqvist, dr .Gumelius samt prosten Almqvist, hvilka alla, på grunder mer eller mindre närmande sig till hvad professor Carisson anfört, tillstyrkte förslaget. Biskop Björek yttrade, att som ban med sin verksamhet föga legat åt det politiska hållet, kunde det vara ursåktligt att han mot förslaget hyst betänkligheter, som han vid närmare öfvervägande icke kunnat vidhålla. -Eit afslag från det högvördiga ståndets sida vore endast att väcka split och oenighet. Vore det värdigt af presteståndet att, när fråga vore om vissa likgiltiga former, ställa sig ensamt emot de friga stånden. Skulle ej fördomarne derigenom blott falla tillbaka på det högsta intresset, kyrkan. Vore denna i fråga, borde man strida som en man, men i förevarande fall såg talaren ingenting hota henne: Hvad avgick representationen på fyra kamrar, vore det önskvärdt att deri under tidernas Jopp motse en förändring. Om tiden derför ännu ej vore inne, vore likväl ingen skada uti att småningom närma sig dertill. Talaren yrkade bifall. Riksarkivarien: Nordström: wAtt särskilja . väsen och form är. för hvarje sak, vid pröfningen af dess verkliga betydelse, af stor vigt. Uti sin yttre gestalt och verksamhet såsom en af olika elementer sammansatt enhet. är vår ståndsförfattning en af de flere bildningsformer;hvilka en sämbhällsrepresentation kan ikläda sig. Betraktad åter till sina inre elementer. består den dels af ett personelt stånd, dels af ett kyrkan. representerande stånd, dels ock. af 2:ne kommunerna representerande slånd, nemligen borgareståndet, representerande stadskommunerna, och bondeståndet, representerande kommunerna -på.Jandet ; och just emedan, såsom ock redan-en föregående talare anmärkt, borgareståndet egentligen representerar stadskommunerna, äro ännu i dag-medlemmarne -af dessa kommuners: styrelse, eller de s. k. magistratspersonerna, valbara till att inom borgareståndet, då det samlas till riksdag, intaga säte och stämma. Hvad åter angår dessa kommuners alla öfriga sjelfständiga medlemmar, i så innefåttar :den benämning, hvarmed de i så väl äldre söm nyare tider vanligen betecknas, nemligen -bongare, ett begrepp, som, för att nu ej uppehålla sig rid detta ords. etymologiska betydelse, visserligen idke fordom egde en. så. inskränkt omfattning, som det sedermera enligt lag hos oss erhållit. Historiska återblickar äro säkert mera upplysande, än -ratibnella teorier med oriktiga utgångspunkter, Kastom då några sådana tillbaka... Så vanligt uttryeket Bärgerstand i Tyskland om städernas medlemmar än förekommer äfven i fråga statsrättsliga förhållanden, var det dock en följd af den tyska riksförfattningens natur, att det aldrig der kunde få enahanda: politiska betydelse, som begteppet -borgarestånd enligt svensk statsförfattning sedan. sekler, (egt, Detta stånd erhöll: nemligen al-drig i7Eyskland någon delaktighet i rikseller riksdågsrepresentatiohen. Annat var förhållandet i Frankrike, der, såsom. kändt är, en ståndsrepresentation; ant under namn-af les tats generauxd, tid-efter annan sammankallades, sista gången år 1614, före det vigtiga året 1789. Än mer egde ett olika förhållande rum i Flandern och Nederländerna och likaså i England. I Frankilike bestod dennas representation af 3 stånd, kyrkans, adelns ochdettredje ståndet, också benämdt de godå städernas deputerade eller xkommuniteterna, (deputes des bonnes villes, comimunautes). I Englands parlament deltogo redan från den anglosacksiska pefidden feodaladeln och prelater, deputerade från grefskaper och städer (the cities and buroughs)! hvilket allt visar den rätta ksrakteren af representanterna för städerna, och alldeles samma tanke låg tillgrond så den representation, som uti Sverge, sedan städerna der vunnit en större: betydelse, redin under 14:de seklet tillerkändes dessa kommuner och som derefter uuder tidernas lopp vidare blifvit utbildad, men på ett från: den genuina grunden mycket afvikande sätt. Städernas deputerade skulle naturligtvis representera deras medlemmar och vårda deras intressen. Hyilka voro då dessa inedlemmår? Det är utan tvifvel af icke ringa vigt för bedömandet af nu ifrågavarande förslag att göra sig reda för detta spörjsmål, och i sådant afseende är statsförfattningens historia tj blott i Tyskland, utan ock i andra länder af germaniskt och rTomaniskt ursprung högst upplysande. Jag kan dock här endast beröra de förnämsta grunddrågen. Städerna på kontinenten voro i medeltiden, så latt säga, en motsats till feodalväldet. Stadsrätt ryter landsrätt och luften derinom gör fri; detta var enjallmänt yrkad grundsats. Städernas medlemmar voro sålända i allmänhet en mångfald af fria män utab afseende på näringsfång, men för öfrigt af olika stånd och vilkor. En allmänt förekommande organisation inom städerna voro gillena eller skråen, bildade icke blott på Igrund af gemensamma yrken och näringar, utan ock af andra slag. Öfvervägande voro dock de förra, men likväl så att förstås, att yrkesgillena omfattade j blledastrhantdels: menufakturoch handtverksötfingar, eller hvad man hos oss förstår med utttvcket