intet; den kan ieke från någon sida förvärfva sig det erkännande, som grundar sig på djup aktning, emedanman deruti saknar allvaret och energien och icke finner densamma genomträngd af den storartade och framsynta kärlek till fosterlandet, som yttrar sig i sträfvandet att bevara samhällets oförgänglighet genom att man med nit undanrödjer det som är ruttet. och utgör statskroppens dödkött, samt maner i dagen och tager i anspråk nationens ädlaste krafter. Hvad som under det förgångna tidskiftet inom vårt fädernesland skett, innebärande-nåsu steg framåt. i: medborgerlig utveckling, aller icke skarpt i ögonen; i intet fall, der ett sådant framsteg verkligen egt rum, har ett initiativ dertill utgått fråmregeringens sida. Innan vi kasta vår blick på de spridda yttringar af folkets.allmänna lif och utveckling, som årets historia företer, torde det vara nyttigt och lärorikt att betrakta de personalförändringar, som egt rum inom styrelsen, de förhållanden, som med dessa förändringar stå i samband. Den egna! erfarenhet som landet badeinhämtat under tiden. från hösten. 1853, hade ådagalagt att sarima ministör, som före och under: förra rikadagen till rikets ständer icke blott aflemnat åtskilliga. förslag. i. den mest reaktionära riktning i politiskt bänseende, så: som i fråga om tryckfriheten och dem ambulatoriska prinsregeringen, utan äfven i. de materiella frågorna visat sig i högsta måtto till: bakahäållande och: bäfvande för hvarje fjät framåt, t. ex. i tullfrågan och skatteförenklingsfrågan m. fl., som vidare i lagfrågorna förhållit sig fullkomligt passift os: v.: att, säga vi, samma ministår efter riksdagen hastade att bifalla all: de-i liberal anda af rikets ständer beslutade reformer, rörande tulllagstiftningen, skatteförenklingen, postbevillningen; brottmålslagstiftningen c. så att mar finner författningar undertecknade af ministrar, hvilka, i deras egenskap afrepresentanter, protesterat emot. det rikslörderfliga: i de grundsatser, hvarpå samma författningar stödja, sig; hvaremot då samma minister äfven efter riksdagen företog sig något på egen hand eller utan ledning af rikets ständers: önskningar och beslut, de innersta tankarne gåfvo sig tillräekligt och föga huguneligt tillkänna, t; ex. vid utfärdandet af den nya landshöfdingeinstruktionen, hvars byråkratiska och emot grund lagens ända. fientliga: syftning väckt ett så allmänt ogillande. Denna erfarenhet var i konstitutionelt bänseende så märklig, att den oundvikligen måste underhålla det misstroende till -nyssnämde ministör; hvarmed den under riksdagen behandalades. Således blaf det:i alla. bändelser ett slags politisk nödvändighet,att; innan rikets ständer ånyo sammanträdde, om icke. helt och hållet ombytaj åtminstone väsentli: gen modifiera den gamla uppsättningen af ministrar. . : I detta hänseende blef det i främsta rummet angeläget att entlediga finansministern friherre Palmstjerna såsom både den mest inpopuläre och den mest komprometterade, hvilket ock skedde i slutet af Maj d. å. Föraft åt honom: finna en efterträdare hade man då vändt-sig, såsom allmänt är bekant, till en under förra: riksdagen inom borgarestindet mycket betydande representant, grosshandlaren J. G. Schwan, hvilken i de financiella frågorna var med friherre Palmstjerna af diametralt: motsatta: åsigter, som dessutom vid behandling under riksdagen af dechargefrågan med: ett förnärat förakt, som knapt kan öfverträffas, behandlat både friherren och hans kolleger; men som några månader derefter icke desto mindre lemnåde höga vederbörande sitt både verksamma och verkande understöd i frågan om beviljandet af det utaf ministeren begärda tillökningskreditivet, utan att ens äska en förklaring, hvartill detsamma skulle komma att-användas. Vi känna ej orsaken, hvarföre br Schwan afböjde det till honom gjorda anbudet om inträde i konseljen; om detta innefattade ett lätt förklarligt misstroende till hans egen förmåga att med de här existerande former för den ministeriella verksamheten, utan all slags embetsmannaerfarenhet fullgöra sina åligganden såsom departementschef, eller om den nya kollegan icke anstod den gamla byråkratiska -konseljen, emot hvilken han en gång så skarpt uppträdt. Nog af, statsrådet Gripenstedt, som redan förut under någon tid — efter hvad det förljudestill konungens belåtenhet — förvaltat finansportföljen, blef friherre Palmstjernasefterträdare. Emellertid hade fråga redan förut uppstått om inrikes ministern Fåhrei förflyttning till presidentstolen i kommerskollegium, som blifvit ledig efter friherre Skogmans redan i Februari timade död. Svårigheten blef då att finna någon passande chef för civildepartementet; Man kastade i detta hänseende först en nådig blick på landshöfdingen i Östergötland hr grefve Henning Hamilton, hvilken, i egenskap af f. d. guvernör för H. K. H. kronprinsen och landtmarskalk vid två riksdagar; åtnjöt och ännu i hög grad åtnjuter hofvets ynnest och som tillika ansågs och anses såsom den tyste ledaren af det så kallade junkerpartiet på riddarhuset. Hr grefven föredrog likväl; hvad som icke bör förvåna någon, att än en gång emottaga landtmarskalksstafven, hvilken han, hvad man icke kan nekaj förer med mycken skicklighet. Derefter efterskickades landshöfdingen i Malmöhus län, hr S. von Troil, äfven tillhörande den majoritet på riddarhuset, som vid de två föregående riksdagarne varit den bestämmande. Men: äfven han undanbad sig förtroendet och -— 2 AT RA -KE 7 NT TR HR RR 0 TR