Det -rhåendast anmärkas, att denna grundför vinnande af burskap var så allmänt och djupt i äldre tider förenad med stadskommimens: territoriala och politiska, enhet, att burskap af densamma eo ipso kunde. sägas bafva följt. Deraf ock kommunens rätt i vissa fall att -pröfva, huruvida ett sådant förvär! borde medgifvas en icke-stadsbo. För uppfattningen, af svenska städernas författniog är. emellertid. omförmälda: omständighet af. mycken vigt. De flerfaldiga, från feodalväldet härflytand: orsaker, som. på. kontinenten. verkade till förökande af.städernas, befolkning, egde ingen betydelse i der af.odslmannarätt genomträvgda Sverge; DPerföre var det. ock bandel. och köpenskap som här-företrädesvis sammanförde städernss:befolkoing. Adeln lefde antingen, på. sin jord eller i omedelbar. statseller hoftjenst,, och. sedan.idkandet af des. k. statsmannanäringarne smådiogomgenom lag blifvit. förbehållet städernå, inom. hvilka deras bedrifvande. förutsatte burskap, förvärfsade.sig adeln, för. den handel den ville, idka, ett af sådant burskap, oberoende privileg:um. ÅAf allt.hzad. om. burskap i stadslagen är ssgdu synes emeilertid: tydligt, at: arf eller köp. af fastig: het i stad äfven medförde burskap, ehvad man då derjemte idkade eller icke idkrde någon stadsmannanäring, och huru långt för. öfrigt. både rättigheter och skyldigheten ti!l burskap sträckte sig, visar stads lsgens föreskrift derom, att sila; som nedsatte sig : stad och j stode, i ånmans tjenst-samtegde tre marks förmögenbet skulie söka och vinna bursksp och inskrifvas i stadens bok. Med burskap, följde skyld:gheten att efter tsxering gifva bidrag till stadens uhdcerKill. Undavtag härifrån gjordes likväl för adel: hus och gårdar, så vida ej de; som der bodde, idkäde borgerlig näring. Fröet till detta privilegiom ligger i stadslagen och står utbildadt redan i 16:de seklet. Sritligen må nämnas, att städernas medlemmar annu i den gama stadslagen kalas byamän, på latin civitatensess. Namnet borgåre förekommer döck i Wisby stadslag och blir först senare uti författningarne ållmänt. Man finner af denna återblick på hithörande historiska förhållanden, att de elementer, som bildad: stadskommunerna, icke blott. utrikes, utan ock i vår land, fordom egde en vida större begreppsomfattning, än nu. Utvecklingen af desså elementer afvek under tidernas lopp från sin ursprungliga prioc:p och ledde i Sverge till. ett särskiljande af stadskommunernas medlemmar uti två klässer med olika politiska rättigheter, nemligen det egentliga börgerskåpet. som innehade burskap på grund af idkandöat en så kallad börgerlig eller stadsmanbinäring, och husegare sam: öfriga invånare uti kommunen. Rätt till val-af siadskomminernpas styrelse och medverkan till dess förvalthing samt uteslutande rått till att representera densamma på riksdag tillerkåndes småningom den förra klassen; den senare åter, ehuru i sio mån deltsgande i utgifterna till staden, blef från delaktighet i dess styrelse och representation utesluten. Till detta särskiljande, som formelt bestod deruti, att burskap på grund af stadsmannayrke tillades högre beiydelse, än det burskap, som förut åtföljde äfven egande af fastighet i stad, funnos flere i sjelfva samhällslifvets beskaffenhet grundade och verkande or: saker. Adeln, företrädesvis bosatt på lahdet; bildade ett persönelt stånd med ärftliga privilegier. Kyrkans, lärdomens och skolans män utgjorde ock ett särskilt stånd med tjensteprivilegier. . Odalmännen voro äfven i åtnjutande af en politisk kommunalrepresentation häradsvis. Embetsmannaklassen utvecklar sig först under 17:de seklet. Någon. särskih medelklass, af betydenhet, som i städerna skulle söka sina bostäder, kunde sålönda endast i högst, ringa msn uppkomma, och deraf förklaras huruledes det i städerna bosatta, med händel och näringar sysselsatta borgerskapet tidigt derstädes erhöll en öfvervigt genom derpå grundade burskap. Denna var i börjar likdSom af sig sjelf gifven. Derefter, och sedan äf ven i Sverge en medelklass, ehuru alltid i jemförelsevis inskränkt skala tillkommit och då utan burskap tilläts blifva husegare i stad, förblef dehna öfvervigt borgerskapets, såsom ett hafdvonnet förhållande när det deraf ville sig begagha. Slutligen blir den stadgad genom lag och burskap på håndel eller handtverk för stadskomirunens medlemmar; likasom leda: motskap i styrelsen för dess magisträtspersoner, der lagliga grunder för valrätt och valbarhet till kommunens fullmäktig på riksdag: Att på året bestämma tillkomsten af dessa skiftningar och öfvergängar är nu hvarken görligt eller nödigt; dock kan msn säga, att det först är efter det föfåndrade statsskicket, i början af18:de seklet, som systemet framträdde fullbildadt. Hvad-man genom det försläg, som nu är under pröfning; egentligen åsyftar är en för stadskommu: nernsål nda förändrad representationsrätt, att valrätt och valbarhet skalle medgifvas äfven de med lemmar af derb, som der, ebura icke burskapsinne hafvare, likväl ega fastighet. Det är alltså i sjelfe: verket en återgång till de gamla förhållanden, soc sålunda skulle komma att ske, och gifva åt dess: kommuner den betydelse inom representationen, hvil ken de urspradgligen voro ämmade att få. I England, hvafs representations hufvädelementer i fler: hänseetrden likna våra, ehuru derstadsoch lands kommmnöerdas ombud sammanträda på en kammar: liksom pärerda och prelaterna på en, är representetionsrävten för stadskonimunerna till följd af senast represeniåtionsreform på historisk grund ännt mers utsträckt, då till valberättigade öitizehs äfven de, son betala 101 årshyra, räknås: Frågan är nu, op den Hopkrumpba form, hvari börgareståndet i egen skap af stadskommunernas Ombud nu uppträder, in nesluteFr ikom sig ett sä frisktlif, att den oförändrad: bör bilsehållag Svaret derpå: bestämmes visserliger af en hvars olika åsigter derom. För min del anser jag som nyttigt, at de föreslågha nyä elementera: der fåintfåde; helst derigenom äfven idkare af flers slags borgerliga yrken, hvilka nu ej förbinda: til burskap, emedan i dem skilnad göres emellan entreprenören och den tekniske verkställaren, kunnas representationsrätt blifva delaktiga: Att på en gån; kasta öfver bord en hel statsförfattning; som uti vår: samhäilslif har så djupa rötter, och likasom mec domkraft der vilja inplacera en på mer ellermindrc lyckliga. sbsiraktioner--grundad nys är något, son man kan rygga tillbaka för och dock ega: en mer: djup och sann fosterlandskärlek, än frasens-män ofu vilja medgifva; men pu är ej fråga om sådant. Marvill endast under Libehållande af -deformer; inon hvilka vi nu röra oss, uti det inre införa -vissa för bävtringar, och man handlar då efter organisk. princip. Skulle. denna leda tillytterligare utvecklingar, må ock de pröfvas i sinom tid... Men man kan dock alltid sålunda bibebålla öfverblicken och, såvidt de är menniskan gifvet, beräkaa följderna af sina på ren afsigt stödda: beslut. a Hvad i 2:dra momentet af förslaget--om grunderpe för röstberäkningea förekommer kanvisserligen i början medföra åtskilliga svårigheter, men hvilka dock ej synas vara oöfvervinneliga. Mindre bestämdt uttryckt är ock punkten a under 3:dje momentet; ty att, med hänsigt till våra lagar, bestämdt säga, hvilka som höra till presteståndet, är icke så lätt. Lättar: vore att säga, hvilka som af presterskapets privilegier äro delaktiga. Att icke heller någon,som inom bondeståndet eger valrätt och valbarhet, borde, ehurv han tillika i stad eger hus, der få uiöfva valrävt, synes mig ock hafva bort vara mera bestämdt uttryckt, än nu skett genom vilkoret, att de valberättigade skola i staden vara bosatta. Då likväl dessa omständigheter, om de in praxi skulle leda till. tvister, på ett eller annat sätt i sinom tid kunna ändras, finner jag mig uti dem pu ej ega tillräcklig anledning att afstyrka ett förslag, som jag, för mir del, i hufvudsaken godkänner. (S utet följer.) Hr Ridderstads till konstitutionsutskottet afgifna anmärkningar mot regeringens utri