Aftonbladet – 30 december 1857, sida 2

dre förklarlig framgång. Mången trodde icke publiken om att så lifligt fästa sig hvarken vid ämnet eller musikens Kung Karls jagt — den: andra nya höststjernan på hofteaterns himmel — har haft en ännu -mera. lysande framgång än Josef. Är då musiken ännu förträffligare än Josefs? Visst icke. Den anspråkslöse, men förtjenstfulle komponisten skulle säkert vara den förste att tillbakavisa en sådan jemförelse. Är ämnet då så högst intressant och så mästerligt. genomfördt? Ingendera delen; och ehuru betydlig förtjenst musiken obestridligen eger, befinner jag mig . verkligen i förlägenhet om en giltig förklaring till den utomordentliga framgång detta stycke rönt, och som ej andra än några få verldskunniga toönverk hos oss förut lyckats förvärfva. Det fosterländska ämnet har i synnerhet varit det jag hört anföras såsom grund för detta ovanliga bifall. Det är visst ett skäl, och till och med ett godt skäl, det nekas icke, men något måtte väl komma an på huru det fosterländska ämnet blifvit behandladt, och att det ej i förevarande fall skett på ett så särdeles lyckligt sätt, derom tror jag alla äro ense. Nej, då sätter jag hellre framgången helt och hållet på musikens räkning, eburä denna hvarken utmärker sig genom originalitet eller ens den ringare grad häraf, som benämnes egendomlighet; men instrumenteringen är behandlad på ett utmärkt lyckligt sätt, och ett eller ahnat sångnummer saknar icke heller dramatisk karekter. Den vackra balladen nämner jag icke ens, ty den känner du ganska väl, och hvarje musikvän värderar den. Hela operan kan höras med nöje, kanske med ett enda undantag, nemligen hofdamernas duett i första akten; den är i stycket en fullkomlig hors doeuvre och i musikaliskt hänseende skrifven för instrument:r mer än för röster. s z Uppförandet har, de gånger jag hört operan, icke varit öfver höfvan lyckligt. MI Michal -aplåderas och inropas; det förtjenar hon. Hr Dahlgren måste jag varna mot en öfverhandtagande fallenhet att sjunga i gommen. I fiskarevisan attackerar han oförskräckt och rent sin på två ställen återkommande höga ton, men vacker är denna icke, Fru Hedin spelar sin tämmeligen betydelselösa roll, så att hon håller den skäligen uppe, och det är alltid något. Hennes sätt att deklamera slutstroferna i styöket är beräknadt på att vara riktigt effektfullt, men den slags effekten är åtminstone