Aftonbladet – 30 december 1857, sida 2

till aflägsnare inrikes orter eller till Norge, ran tänder tideficskolle-öga förbrdna en annan prins att j-mte tre statsråder, enligt afregen tensutfördad instruktion, föra regeringen i Stockholm tnder det H. K.-H. sjelf med fyra statsråder behagade i Skåne eliter i Norge afsöra alla vigtigare mål, som icke komme under -räbrikaf allmänna författningar eller nya inrättningar. Under sådana förhållanden hade landet en konung, som. vistades utrikes eller vore sjuk, an regent med konungslig makt och myndighet, som -regerade någonstädes i lanisorten eller. i. Kristiania, . och -slutligen. en. kunglig pring, som med tvenne röster vore ordförande uti deti egentliga regeringen här i hufvudstaden! : : Vi hemställa till-enhvar, han må våta hur konungsk eller prinsälskante som helst, om :cke ändå ett sådant trassel skulle varai högsta måtto obehagligt och hotande för bibehållande sf den enhet och stadga, som väl egentligen utgör det monarkiska styrelsesättets princip och ett bländ de företräden, hvarför detta styrelsesätt mest prisas af sina beundrare. Vi hafva hitintil!s endast betraktat de formella svårigheterna af den föreslagna ambulatoriska konungamakten. -Låtom oss nu kasta 2n blick på de materiella följder, som et sådant syste möjligen Kunde innebära: Konunzen blefve t: ex, hastigt sjuk, så att han icke kunde vårda regeringsärendena. Tronföljaren vore frånvarande och följaktligen hindrad. och en annan prins tillträdde regeringen med eller utan konungens: förordnande. Denna höghet byllade möjligen helt andra politiska isigter än hans far, farbror, eller frände i än aflägsnarö led: Han företoge sig då t. ex.. med konungslig makt och inyndighet, att förändra sin konselj, naturligtvis tills vidare,, — då nemligen statsrådsledamöter innehafva förtroendeembeten, dem H. K. H. ej finge definivift tillsätta; men han sammankallade tillika rikets ständer; och -vore då icke förbjuden att till dem framställa hvilkä. pröpositioner han unne för godt, således föreslå förändringar i grundlagarne och andra lagar af. den mestingripande art. Han vore likaledes oförhindrad alt, med konungslig makt och myndighet upphäfva de bestående och utfärda nya ekonomiska författningar, ja att förklara krig, sluta förbund med främmande makter o. s. v., med ett ord, hän kände på kort tid nog vända upp och ned på hela samhället... Om detta misshagade, kunde det-leda till revolution, ett resultat, som väl i och för sig sjelf är föga önskvärdt. Om åter folket läte sig tålmodigt nöjas med —kanske till och med läte sig behaga — den unge furstens vidtagna: förändringar — i hvilken ställning befunne sig då konungen, när han blefve frisk, eller återkomme utrikes från, eller tronföljaren, när hindret att öfvertaga riksstyrelsen jör honom upphört? Ensamt möjligheten af en dylik villervalla, såsom en följd af de nya stadgandena, tvingar ovilkorligen lagstiftåren att förkasta desamma, såsom lika vådliga för folket och landet som för konungamakten sjelf, Också hafva vi den tillfredsställelsen att kunna återkalla i våra läsares minne, att den ifrågavarande: kongl. propositionen. vid förra riksdagen afstyrktes af sjelfva konstitutionsutskottet, och att till och ined den medlem af junkerpartiet, friherre af Ugglas, som nyligen blitvit-kallad till-konunogens statsråd, i motsats mot de öfriga junkrar, som sutoiutskottet och der oftast komrmenderade majoriteten, deltog i-afstyrkandet. Af åtskilliga tecken vill det synas som skulle regeringensledamöter icke vara lika benägna att öfvergifva och kasta öfver bord detta förslag som: den olyckliga tryckfrihetspropositionen. eller rättare sagdt icke så i grund förlorat all förhoppning att åtminstone i i ett eller annat stånd kunna drifva det igenom. Sådant skall emellertid snart varda uppenbart vid den förestående diskussionen härom på riddarhuset. Att. emellertid propositionen i allt fall vid denna som vid föregående riksdag förkastas i borgareoch bondestånden, lärer väl kunna antagas som alldeles otvifvelaktigt. —— Det i sammanhang med den här ofvan omförmä:da kongl. propositionen, i afseende på sättet för rikestyrelsens, förande i de fall, då konungen sjelf icke kan: vårda regeringsärendena, af K. M:t till rikets ständer afgifna förslag till förändringar och tillägg i riksakten innehälter hufvudsakligen: Att om och -så länge prins af det kongl.; huset ej funoves, hvilken enligt nyssnämde kongl. proposition, kunde såsom regent föra riksstyrelsen, den skulle af Sverges och Norges interimsregeriog utföras; att antalet af ioterimsregeriogens ledamöter skulle inskränkas till åtta, nemligen från Sverge de tvenne statsministrarne och två statsråd, samt från Norge norske statsministern och de tvenne statsråd, som äro i Stockholm, såmt ytterligare ett ordinarie eller särskilt tillförordnadt statsråd; att de statsråd, som sålunda skola blifva medlemmar: af regeringen, skola dertill kallas-af konungen eller i annat fall utväljas i Sverge af statsrådet och i Norge af den dervarande regeringen; att föreskriften, det interimsregeringen skall -bafva sitt säte i Stockholm, komme att gälla der ej sådana hinder möta; som göra det antingen dre förklarlig framgång. Mången trodde icke publiken om att så lifligt fästa sig hvarken vid ämnet eller musikens Kuinå Karlo sagt ar den andra nva höst. !