Aftonbladet – 30 december 1857, sida 2

Man har förebrått en del af hans, under franska revolutionsperioden författade operor enj fallenhet att smickra dagens och nationens smak för det uppstyltade, falskt patetiska. Huru härmed må vara, säkert är, att hans Josef icke lider af detta fel. Den är flärdfri i hög grady men möjligen skulle man kunnat önska deri finna ett rörligare dramaviskt lif, en kraftigare; mera på djupet gående uppfattning af karakterer och situationer. . Den ges icke illa, ja, med afseende på kungliga teaterns tillgångar, till och med väl; kunde man säga; men då ingen af de spelande eger någon högre dramatisk framställningsförmåga och i utförandet af titelrollen all sådan saknas i talpartierna, måste naturligtvis det hela lemna mycket öfrigt att önska. ,: Då i de flesta operor sången mycket och ofta omvexlar med tal, är det beklagligt att så litet studium egnas åt detta senare, Det är ett fel som opåtaldt fått inrota sig hos oss, och, som jag skulle tro, ensamt bos oss. Ett berömligt undantag härifrån bildar i Josef hr Lundbergh, och han har härför skördat bifall både inom och utom salongen. Han. är varm i sin roll, och det är visst ganska mycket hos en svensk sångare; ty det är så ganska sällsynt; men jag skulle vilja — efter det här brefvet ändå kanske kommer i Aftonbladet — fästa hans uppmärksamhet på att det ej är tillräckligt; det måste ock. finnas grader och nyansering i värman, i passionen; och han befinner sig från början till slut alltid på kokpunkten. Hade Simeons samvetsqval så handgripligen och rastlöst anfäktat honom som det här, eburu KR ett i grunden riktigt sätt, visar sig, skulle an aldrig kunnat släpa dem med sig 1 så många år. Vansinne eller död hade varlt hans-öde på första veckan. MI Andråe är en intressant Benjamin, då man lyssnar till hennes sång och icke hör orden. Hon har ännu icke kunnat lära sig den, jag erkänner det, ganska svåra konsten , att utbyta gotländskan emot svenskan, men det går väl med oförtrutna, ibärdiga bemödanden, hoppas Jag Kunde den älskliga unga konstnärinnan, som så ofta har stilens smak i sitt musikaliska föredrag, äfven tillvinna sig mera deraf i bålining och rörelser, skulle man städse se henne med samma nöje som man hör henne när hon sjunger. Hvad de öfriga artisterna beträffar, hänvisar jag dig till hvad Aftonbladet redan de första dagarne efter operans första uppförande yttrade. Josef har haft en stor och välförtjent, om ock för mången min