Aftonbladet – 30 december 1857, sida 2

Finnes ej prins, som, efter hvad nu är bestämdt, kan riksstyrelsen emottagå, tillträdes den åf en interimsregering, Så satiimanåatt, söm i riksakten till bestäm-. mande af de genöm föreningen :emellan Sverge och Norge uppkomna könstitiätionella förhålländer: :r stadgadt: nna regering före styrelsen med summa makt som regent. hv Regent, som af konungen är förordnad, af. ile styrelsen til-tronföljaren; så snart denne fyllt adertonår;eller det hinder upphört, som vållat, att han ej förut kunnat styrelsen emöttaga.Regent, som icke är af konungen förordnad, afträde styrelsen, då den af någon till tronföljden närmare berättigad prins såsom regent kan öfvertagas. Interimsregering afträde styrelsen, då den af någon till tronföljden berättigad prins såsom regent kan öfve-tagas (den nya 39 R. F.). På enahanda sätt förhålles med riksstyrelsen, derest kontingen blifver så sjuk, ätt kan icke regeringsärendena vårda -kan (40 RB. EF). 7 Dör konungen innan tronföljaren uppnått 18 år, föres styrelsen af regent eller regering, enligt 39 8, i konungens nämn, intill. dess rikets ständer sammankomma, och den förmyndarestyrelse, rikets ständer, jemte Norges storthing, i enlighet med riksakten, förordna, riksstyrelsen tillträdt (41 R. F.). Då riksstyrelsen utöfvas af regent, och denne går i7fält; eller till aflägsnare inrikes orter, eller till konungariket Norge reser, förordne han tre ledamöter af statsrådet, under den ordförande som han, antingen bland prinsar af det kongl. huset eller bland statsrådets ledamöter, särskilt nämner, att föra regeringen i de mål, regenten föreskrifver: Med d2 mål regenten då sjelf afgör förhålles på det sätt 8 S regeringsformen stådgår, d. Vv. 8. att sådant afgörande kan ske i närvaro af fyra på resan konungen följaktige statsrådsledamöter, härifrån likväl undantagne frågor om förändring, upphäfyande eller utfärdande af allmänna författningar, stittande af allmänna inrätttingar. med flera ärenden af dylik synnerligen vigtig beskaffenhet, dervid samtlige statsrådets ledamöter skola vara tillstädes (jemför nya 43 4 RB. F. samt gamla 18 R. F.). Utan tvifvel iakttager läsaren redan af denna korta resumå, att fråga här är om en högst väsentlig afvikelse från en: af :hufvudgrundsatsertia i Vår iu Varände statsförfattning. Som bekant är förekommer deri intet enda fall, 1å all konungslig makt och myndighet kan öfvergå till någon annan oansvarig person än monarken; konungen, ehvad den andre tillhör konungåhuset elle? icke. Satt är ätt i detta hänseende ett personelt undantag blifvit stadzadt såväl för framlidne konung Karl Johan, då han var kronprins, som för nu regerande konungen; men så vidt vi känna, har fråga aldrig en8 uppstått att upphöja ett sådant personelt undantag till ett allmäät med grundlagshelgd omgärdadt stadgande. Sådant synes oss också vara i hög grad betäckligt. Ett helt annät förbållande är nemligen om rikets ständer skulle ega det särskilta förtroende till tronföljaren eller någon annan prins af det kongl. huset, att det åt honom personligen ville, för de tillfällen då konung icke kunde vårda regeringsärenden, uppdraga en sådan myndighet, Ännu betänkligare förefaller den kongl. propositionen genom den rättighet, som derigenöm förlänäs konungen att, då tronföljaren är hindrad) (d. v. s. då konungen vill att ban skall vara hindrad) förordna hvilken annan till tronföljden presumtift berättigad prins, konungen finner för godt, hvilken. senare deremot i sin ordning blir skyldig att afträda styrelsen tilltronföljaren, så snart det hinder upphört. som vållat att han ej förut kunnat emottaga styrelsen — för att icke nämna den händelse då tronföljaren är hindrad, men konungen underlåtit förordna regent, i hvilket fall konungamakten tillträdes af den till tronföljden närmast -berättigade. prins, som är oförhindrad, men Hvilken då likaledes blir skyldig att afträda styrelsen, när någon ännu närmare berättigad prins anmäler, att hans hinder upphört: Utan att just se spöken midt på ljusa dagen, lärer man likväl lätt nog kunna fatta farhågor för följderna af-en dylik ambulatorisk förvaltning af konungamakten och för de stridigheter, som skulle kunna uppkomma melian de presumtive zsrftagare till kronan, som ansåge sig vara hindrade, eller oförhindrade att öfvertaga riksstyrelsen samt skyldige eller icke skyldige att, sedan sådant skett. afträda densamma till någon annan;.som ansåge sig närmare berättigad! Och Hhvilker myndighet skulle väl, i händelse af sådan tvist, afgöra hvem som vore närmast berättigad? Hvem skulle afgöra när den: ena eller andra regenten vore hindrad eller oförhindrad ? Kanske statsrådet, eller månne icke snarare deras högheter sjelfva? Tänk om de dåkomme sing emellan i kif om sucecessiopsordningen eller hbindret? Hvartill skulle väl ett sådant kif kunna leda? Och grundlagar stiftas väl icke ensamt för de mer eller mindre lyckliga omständigheter, som det närvarande kan erbjuda, utan böra väl förutsätta äfven sådana förhållanden, som gömmas under framtidens dok. S z Månne icke dessa betänkligheter äro af den omätliga vigt, att: de vida ötverväga de förmenta olägenheterna af den nu varande interimsstyrelsen, helst om antalet ledamöter i denna minskas till det antal af åtta, (fyra från hvartdera riket), Kongl. Msj:t i propositionen till ändring i riksakten föreslagit? En annan förändring; som ensamt rörer Sverge, förekommer i det föreslagna tillägget till Å3 regeringsformen, nemligen att om någon af de kongl. prinsarne, som utöfvar riksstyrelsen Kär i landet, skulle företagaresor