Aftonbladet – 30 december 1857, sida 2

Endast tvenne nya operor hafva under hösten blifvit uppsatte, men de hafvä varit verkliga guldgrufvot för! kassan. Publiken har för dem visat en hängifvenhet, som den sällan ådagalagt för äfven märkligare musikaliska produkter. Josef i Egypten af Måbul är den ena af dessa operor. Den framdrogs i en lycklig stund ur teaterns musikbibliotek, der den skall legat nära eft: halft å: hundrade, säga somliga. Andra tillägga att den redan under förra direktionens tid var bestämd att uppföras. Må vara. Det kan vara lika mycket hvem som upptäckt den; det hart nu troligtvis varit någon musikvän inom teatern. Dennas direktion har,som man vet, ej på länge inom sig haft någon sådan i annan meniog än den mest allmänna och betydelselösa. Lika godt. Josef blef upptickt,. Har du läst en artikel i Journal des Debats för ett par månader sedan, som kallas Les inventeurs de Beethowen? Dock, j g är dum, som frågar en bränvinskontrollör nere i Halland om han läst Journal des Debats.: Hvar hin skulle han få den ifrån? I denna särdeles väl skrifna uppsats yrkas med verklig humor, att det är ej nog för en god författare att vara detta och offentliggöra sina mästerstycken; dermed är stort ingenting vunnet, menar töljetonisten. Sedan mästerverken finnas, måste den eller Je komma som upptäcka dem. Det var nu visst godt och väl att Beethowen skrifvit och tryckt sina qvartetter, sin septett och sina simfonier; men ingen hade någon glädje af det (i Frankrike), förr än Habeneck upptäckte bonom. Så har det äfven gått hos oss med Josef. Visst var den bekanta duetten mångfaldiga gånger gifven på konserter och i enskilta samqväm, och Måebuls namn kände hvarje musikälskare; att Josef var hans mästerstyc. ke visste man ock; ja, man hade mer än en gång, tro vi, bört den i sin helhet, dels inom slutna musikaliska kretsar, dels på konserter; men ändå var den icke upptäckt bär i Sverge; det har skett först i höst. : Och en glad upptäckt var det i sanning; ty det är obestridligen en ädel och gedigen musik och af en stor enkelhet; hvarföre ock mångas till och med konstdomare, funnit den för enkel. Måhul var fostrad i en god och sllvarsam skole. Föret lärling af en skickiig tysk -kontrepunktist, blef han det, senare, af Gluck, som i de rent estetiska delarne af konsten gaf honom en ypperlig handledning.