Aftonbladet – 17 december 1856, sida 2

men RN I fr frigt ingen skilnad emellan stadens tjenstemän och tatens, ty statens tjenstemän blefve stadens och tvertm. En ledamot af ståndet hade haft ett mycket äftigt, med bön och sång beledsagadt anförande not förslaget. Det förvånade talaren att den, som yss inträdt i ståndet, skulle vara den, som ifrigast notsatte sig dess reformerande. Detta erinrade om vad som inträffade 1789, då franska adeln i natioialförsamlingen afsade sig sina privilegier. Detstörta motståndet kom då ifrån en person, som kort örut blifvit adlad. Talaren trodde deremot, at: u färskare man vore i ståndet, desto hellre skulle nan fiona sig uti att möjligen bli ersatt af andra, ch detta så mycket mer, som många bland ståndets Idre raedlemmar, hvilka ega ett politiskt namn, de: id icke hyst någrå betänkligheter; Talaren slu ade med det förklarande, att han röstade för det vilande förslaget, emedan det i och för sig bidroge tt höja borgareståndets inflytande och anseende, och vidare emedan det innefattade det första stora steset till den nuvarande bristfälliga representationens ipplösning. Hrr Kistner och Fridstedt yttrade sig i korthet för förslaget. Hr Palander uppträdde att närmare utveckla hvad hin yttrat då han förra gången bade ordet, och beklagade att han ej fått tillgodonjuta den tolerans och aktning för andras meningar, som ejjest plågade utmärka borgareståndets förhandlingar. Hr Grape gillade förslaget och uttalade sin ledsnad att ha nödgats höra de tillmälen, som blifvis ytirade mot erabetsmännen. De öfverträffade i allmånhet näringsidksroe i kunskaper och erfarenhet, och det vore en fördel om de inkomne i ståndet, så mycket mer som talaren ej befarade att de der skulle komma att utgöra flertalew. I samma. anda talade hrr Ekelund och Thomee, hvilken sistnämde i afseende på det sätt, hvarpå embetsmån utöfva representantkallet, erinrade om förhållandena i Norge och Danmark, och förklarade att med den kännedom han egde.om den svenska embetsmannakåren vöre han förvissad att den ejskulle gifva de öorska och daoska efter i fosterländskt tänkeoch handlingssätt. Man hade också i kommunerna ofta sett embetsoch tjenstemän ställa sig i spetsen för refofmerna, och hvad dessutom anginge menskliga svägheter, kunde dessa vära lika stora hos börgerskapet som hos någon ännan klass. Bifölle borgareståndet detta förslag, vore det sannolikt att de andra stånden äfven skulle hos sig inrymma nya elementer och sålunda en öfvergång beredas tillen tidsenlig representation. Hr Gråå fann ingentiog öfverraskande deri att ett reformförslag bemöttes af de stationära med alla möjliga inkast. Mot det förevarande förslaget kunde väl göras några anmärkningar, men dessa vore ej af den betydenhet att de borde föranleda dess förkastande. Genmälande hvad som blifvit yttradt mot embetsoch tjenstemän och de yttrade farhågorna för deras inflytande, påminde han, att förslaget gjorde väsentliga inskränkningar. Icke alla embetsoch tjenstemän vore valbara och valberättigade, utan blott fastighetsegarne ibland dem, och embetsmännen befunne sig i allmävhet ej i den ställning att de egde fastigheter. Det ginge för öfrigt lätt an, såsom man här gjort, att yrka det alla orepresenterade skulle inrymmas. Det vore väl om sådant kunde ske, men -talåren -hemstälde om det vore tänkbart, och då-en fullständig representationsreform ej kunde åstadkommas, vore skäl att göra tidsenliga förbättringar i den representation vi ega. Enligt det för revarande förslaget skulle inga för städerna främmande elementer inkomma i borgareståndet, men debs antagande skulle utöfva en pätryckning på de andra stånden, så att äfven. de slutligen skola gifva med sig, och det gåfve sålunda anledning till en förhoppningy att de nu orepresenterade en gång skola få deltaga i öfverläggningen om statensangelägenheter. Hr Trägårdh fann sig af sin öfvertygelse manad att rösta Ynot förslaget, ej för att konservera börgareståndet, utan fäderneslandet. Trodde att icke ee medelklassen af embetsmän, utan äfven förtroendeembetsmän skulle genom detsamma få tillträde ståndet, der han hyste betänklighet vid att invd OR AA MN AA 00 RR. sd Em SA rt ir rymma dem en plats. Trodde, förslaget icke heller befordra en representationsreform, utan snarare aflägsna derifrån. Hr Hjort biföll, emedan han ansåg hvarje medborgare med bildning och sjelfständighet böra ega representationsrätt. Hr Wedberg likaså, emedan han trodde att reformen skulie tillföra borgareståndet mycken upplysning och erfarenhet. Hr Renström yttrade sig äfven i korthet för bifall. Hr Wallenberg fann ett argument för förslaget vara af föregående talare förbigånget. Man hade såsom ett lyte hos förslaget anmärkt den möjlighet detsamma bereder embetsoch tjenstemän att inkomma i borgareståndet. Just detta lyte ville tal. försvara. Det vore kändt hur vår nuvarande representation vore beskaffad. För grundlagsförändrings antagande fordras alla fyra ståndens samtycke, d. v. s. att för att förkasta ett grundlagsändringsförslag behöfves blott ett halft stånd, med tillägg af en enda röst. Huru beskaffadt skulle ett förslag vara, för att under sådana omständigheter gå igenom? Det måste antingen vara öfvermenskligt fullkomligt eller också behäftadt med någon tvetydighet. Det förevarande förslaget hade uti detnyssnämda lytet en sådan tvetydighet; egnad att bereda dess framgång. För sin del:skulle tal. visserligen ha önskat att detta lyte varit borta, nota bene om någon utsigt funnits, att det då kunnat lotsa sig igenom. Nu förhölle det sig så, att liksom man här öfverdrefve farhågorna för embetsoch tjenstemäns inflytande i ståndet, så öfverdrefve man på andra rum förhoppningarne på detta samma inflytande, och det vore på grund af denna ömständighet man kuäde hoppas -se förslaget der antaget. Om så skedde, skulle 11,281nu örepresenterade per soner; hvilka; då-de vore fastighetsegare; måste-antagas ega någon bildning, blifva representerade. Det vore en orimlighet att antaga det flertalet bland dem skullvara embetsoch tjenstemän. Dessa skulle kanske utgöra !,, af hela antalet. Och hvilka skulle väl de öfrige vara? Jo, personer med enahanda intressen som borgerskapet, och hvilka alla redan nu ega eller snart komma att erhålla delaktighet i kommunalbestyrenp. Det kunde ej slå fel, att borgareståndet skulle erhålla en ökad. vigt och betydelse genom upptagandet af dessa nya elementer. — Bland dem, som motsatte sig förslaget, yttrade mången nu, såsom vid frågan-omhvarje förändring: hvad som helst eljest, blott ej detta.:Sådantkunde talaren ej änse annorlunda än såsom de obotfärdigas förhinder, och ett sådant argument vore antingen inkonseqvent eller också icke uppriktigt. -Man borde. också ihågkomma, att.hvad som kan göras.i dag ej bör. upp: skjutas till i morgoa. Framtiden hörde oss ej till, och ingen. kunde veta huru förhållandena gestalta sig vid nästa riksdag. Man borde derföre nu antaga hvad som -erbjödes och :sedan söka förändra hvad som kar vara bristfälligt deri. Hr Stolpe delsde icke deras tanke, hvilka såsom skäl för förslagets antågande åberopade ståndsinrättningens förkastlighet. Gud skulle. ej ha låtit enså dan inrättning bestå genom sekler, on den ej -baft något godt och välsignelsebringafide ändamål. Ett bland ståndsinrättnifgens mest utmärkande drag vore dess förmåga att sluta sig efter förändrade tidsömständigheter, men: manifinge: dock ej räkna för mycket på-dennå förmåga, om man ville förhindra att hela institätionen bruste sönder genom en katastrof, en revolution, något hvarföre talaren bekände sig hysa mycket förskräckelse. Det vore derföre skäl att vidtaga tidsenliga förändringar. Dessa ;kunde ske antingen på en gång eller småningom: För sin del föredroge talaren det senare. Det: förhöllesig med statsbygnåden som med dem samling af bygnader, hvilkefi rmam kallär stad..s Der kunnä förete sig många oregelbundenheter, och förändringar kunna vara högligen önskvärda. Frågan vore: huru dessa