Aftonbladet – 17 december 1856, sida 2

wari det skulle komma att stå, om det afsöndrade sig rån städernas öfriga invånare. En sådan isolering kunde nödga borgerskapet att, liksom adel och preter redan rjort söka skydd hos konungamsakten, till vilken alla exceptionella kl:sser måste taga sin tilliykt. Vore vådan af embetsmannainflytandet så stor, om man förmenat, skulle det tvifvelsutan redan ha sjort sig gällande på grund af de nya närinssförfattsingarne, enligt hvilka embe:smän. med få undantag, ga rätt att blifva grosshandlare eller anlägga fabriker, och med anledning deraf blifva borgare samt;bereda sig tillträde till ståndet. Något sådant hade lodk hittills icke inträffst.Det hade för öfrigt blifvit visadt, at: man i småstäderna måste söka med jus och lykta för att finna en representant, och om nän dervid träffade på en duglig embetsman, som ville åtaga sig uppdrsget, så vore ett sådant anbud ju ej att förkasta, Följderna af en rätivis handing kunde dessutom aldrig bli vådliga, -och talaren biföll derföre förslaget. Hr Brinck yrkade afslag, emedan sättet huru valen borde ske-ejvar antydt och ingenting bestämdt om huru arfvodena skulle utgå. De orepresönterade kunde dessutom redan nu få tillträde tillståndet om de begagnade den rätt näringsförfattningarne gåfve dem. Men saken vore, att man ville ha rättigheter utan motsvarande skyldigheter. Ginge förslaget igenom, borde detta ständ icke vidare kallas borgareståndet; utan tredje ståndet, Trodde den dag värda kommande, då man skulle ångra hvad man nu stode i begrepp att göra, ty de tre första stånden skulle komma att sluta sig tillsammans mot det stånd, som hittills jemte borgareståndet i sjelfva verket representerat svenska folket. Förebrådde pressen att ha uraktlåtit i tid behandla frågan, utan Tlurpassat till dess rådrum ej längre funnes för de aflägse boende represent nterna att inhämta sina -komitenters tanka; ty om än i allmänhet representanten borde följa sin egen öfvertygelse, borde han dock i en fråga af denna genomgripande vigt ej bortskänka sina komitenters intresse utan att först höra dem. För bifall yttrade sig derpå i: korthet-hrr Brodin, Nördvall, Falhem och Rinmany. hvilken: sistnämde erinrade att lika mörka taflor hade blifvit upprullade då fråga var om den sedermera så allmänt gillade åtgärden att inrymma brukspatronerna i ståndet. (Forts. följer.)