Aftonbladet – 13 december 1856, sida 2

sådant det skulle enligt hans förmodan bli, om Herthas griller. skulle förverkligas: HMituleac: aen till herimet kömmaånde frusne, hungrige mannen då skulle finna qvinnorna 8ysselsatta med abstrakta studier istället för med den behöfliga middagen, ö. s. v. Han har likaledes efinfat, att fru Lenngren öch Jenny Lind blifvit utmärktheter af första ordningen utan studier, och påpekat, huru alla blåstrumpor; (inclusive alla tvinnor, som höjt sig öfver demarkatiönslinien för det svagare könet) varit olyckliga, och han har helt summariskt promulgerat den satsen, att qvinnans uppgift i lifvet, sådan deh nu fattas, är för henne alldeles nog, och att ingenting hindrar henne att bli mycket lycklig och röra sig med obesvärad frihet inom de skrankor, hvari samhälle och plägseder innestängt henne. Det skulle vara rätt lärorikt, att bär erinra, hurudan man af historien finner qvinnans ställning i samhället hafva varit hos olika folk och i olika tider. Detta torde dock ej behöfvas; ty den allraringaste kännedom af mennisköslägtets utveckling och tillstånd bör hafva bibragt den insigten, att aktningen för och uppfattningen af qvinnan i alla tider varit måttstocken på ett folks och en individs civilisation. Slafvinna i forntiden och ännu i dag hos vildarne allestädes i verlden, blef qvinnan under medeltiden mål för en alldeles motsatt ytterlighet, för en nästan vänjelig förgudning, icke af själens iore, utan a formens yttre skönhet, samt för en ovis dyrkan af hennes hjelplöshet — tills först 1 senare tider, ju mera allmänt menniskovärdet blifvit erkändt, ja djupare det gudomliga hos menniskan uppfattats, hon småningom desto mera stigit upp i jemnbredd med dem, som så ensidigt hittills kallat sig skapelsens herre. Men trots alla ädla sndars ströfvanden, står menskligheten ännu fjerran från sitt höga mål; för civilisationens allmänliggörande och begripande finnes ännu oändligt mycket att verka, och hvad qvinnan särskilt beträffar, torde ingen kunna neka, att hvarken forntidens råa barbari eller medeltidens osmakliga chevaleri ännu gifvit helt och hållet vika för