Aftonbladet – 9 december 1856, sida 2

iddsrholmsbron, öfver hvilken sägen går ti!l ångbåtsbamnen och embetsverken, och vid Tegelbacken, der vägen går till Kungs bolmen. Då trafiken blir liflig, komma bantåg snart att passera många gånger om dagen, och för hvarc och ett skulle dessa bäda passager behöfva afstängas, och detta under en längre stund, ty afstängaoingen kan ej ske i det ögonblick tågen aniända. Riddarholmsbron kunde således komma ett hållas siängd halfva dagen, till icke ringa men för åugbåtstraiken och för tjenstemän och åem, som hafra ärenden till embetsverken. Tal. trodde all: detta ådagalagga, att ehuru hr E:s förslag är snilhikt, vore det dock ej ss väl genomtänkt, att det ej kan förtjena att granskas en gång till, och om än derigenom skulle förorsakas något uppskof, så vore, då det gälde en så rigtig sak, dermed ingesatiog förloradt. Hr Heykensköld anmärkte eniot hvad grefve Sparre yttrat, att bergslagernas produkter ganska väl kunde på den af hr Ericson föreslagna norra banan nå vattnet på en annan sida. Den säd och de öfriga produkter, berglagerna sjelfva behöfva, kunde deremot ganska väl tåla jernvägstransport på längre sträckor. Hr Nordenfelt, L. M., var äfven af den åsigt, att bergslagernas produkter ingalunda, såsom grefve Sparre förmenat, skulle söka sig väg ned till Mälaren i tröts af den föreslagna norra jernvägen. De skulle komma att på denna väg gå från Sala till Upsala, ej ti!l Mälaren, emedån 5 mils jernvägstransport alltid blefve billigare än 3 mils flandvägstransport. Anlades bibanor i alla dalgångarne, skulle kostnaden derför bli större än för en tvärbana, från hvilken det dessutom alltid vore möjligt att draga ett par bibanor ned åt sjön. I afseende på transporten af de från trakterna vester om Nerike kommande produkter, lades genom den föreslagna banan intet tvång på rörelsen, enär vågen från föreningspunkten i Nerike på den föreslagna linien blir 3 mil kortare än om vägen ginge öfver Westerås. Talaren sökte vidare ådagalä,ga riktigheten af hr Ericsons folkmängdsberäkningar, hvarvid det likväl visade sig att han väsentligen missförstått hvad grefve Sparre i detta hänseende yttrat. Var för öfrigt af den tanke, att passagerare skulle under de vackra sommardagarne vida hellre välja den behagliga färden på Mälaren än en resa på de dammande jernvägarne. Anmärkte vidare, att beskattningen ej borde tagas i betraktande vid bestämmandet af jernvägars riktning Beskattningen vore en från uråldriga tider egen lomsegarne åliggande skyldighet; hvilken redan existerat då de genom köp elter arf kommit i besittning af egendomarne. Om staten, såsom talaren i en särskilt motion föreslagit, inlöste Köping-Hultbanan, så hade dess bolag ej vidare skäl att beklaga sig. Man borde dessutom vid besluts fattande i detta ämne fästa afseende på större och vigtigare intressen. Kunde ej heller inse hvad de norra bergslagerna förbrutit att de skulle alltjemt nödgas till Mälarestäderna föra sina produkter och derifrån hämta sina förnödenheter. Mot hvad hr Hjerta anfört invände talaren, att frågan om västra bacans dragande söder om Maälaren ingalunda var ny, Cnär striden derom varit Öppen i 2 å 3 år och alla intresset varit i tillfälle uttala sig. Huru länge frågan hölles öppen skulle striden likväl alltid bli lika hflig då afgörandets stund valkades; Talaren bestred äfven riktigheten af de gjorda uppgifterna om de utländska statsbanornas kostnad och förvaltning; Han förklarade sig veta, att de banor, som i Preussen blifvit anlagda genom statens försorg, varit omkring en tredjedel billigare än de privata banorna, och att de åfven lemnat en större inkomst än de sistnämde, beroende på bättre förvaltniäg, vanligen 6 procent, Berlin-Stettinerbanan till och med ända till 20 procent. Kände ej förhållandet med de belgiska ståtsbanorna, men trodde, att målningen öfver deras tillstånd blifrit bållen väl mycket i svart. Hvad särskilt anginge UllstörpsLerdalabavan trodde sig talaren så mycket hellre kunna förneka hvad derom blifvit yttradt, som uaåersökningen derom jtist varit uppdragen åt honom. De uppgifter hr Zweigbergk lömuoat i sin promemoria vore felaktiga, och hr Ericson hade stödt sitt utslag på undersökningar både öster och vester om sjön Ymsen; man hade äfven undersökt möjligheten att kringgå mossarne, men dervid stött emot stora berg, söm gifvit anledning föredraga den antagna riktniogen. Hur poggranmt en undersökniog verkställes, uppstå dock alltid anmärkningar af enskilte för hvilka resultatet ej blir gynsamt. Beträffan.ie slutligen banans framdragande genom Stockholm, så vore det ej meningen att språnga ned Skinnarviksbergen, utan blott att rödja en bana af ungefär 30 fots bredd vid sjökanten, hvilket ej vore förensdt med synnerliga svårigheter, enär bergen vore särdeles rätliniga. För utfyllningen af banken i Mälaren vore beräknade 84,000 kubikfarinar sten och grus, och talaren var öfvertygad att detta vöre 25 procent mer än som komme att behöfvas, och herostälde han om det vore antagligt att hr Ericson skulle vilja Afventyrä sitt anseende genom att framkomma med ett outiörbart förslag. Förmodade också, att meningen ej vore att banar skulle gå öfver farplanen till Riddarholmen, utan under densamma, och på deandra gatorna öfver farplanen. Detaljerna härom lära sj heller ännu vara definitift uppgjorda, och ansåg talaren olämpligt att ständerna om dem inginge i pröfning. Deremot vöre det för arbetenas fortsättning nästa år högst vigtigt, att beslut blefve skyndsamt fattadt, emedan flerehanda förberedande åtgärder måste redan under vintern vidtagas. Hr Montgomery, R. N. G., sökte bemöta några af de mot kongl. propositionen framstälda anmärkninger. Han erinrade sålunda, att den af grefve Sparre omtalade diligensen om sommaren ej vore i säng, och att då ej heller så stört hästantal utginge rån gästgifvaregårdarne i provinserna norr om Mäaren. I afseende på den i krok lagda banan melian Bräössel och Paris, eriorade han, att den ej var bygd f staten utan af enskilte, som dervid sett på sina rivata intressen och fördelar. I Eagland såge man f samma skäl öfverallt krokiga jernvägar. — Vid ina beräkningar rörande Upland, hade grefve Sparre lott tagit i beräkniog Upsala län, ej Stockholms, wars skattebidiag tal. förmodade vara så stora som ågon annan orts. Planen att draga vestra banan senom Södermanland vote först framstäld af grefve Rosen, och således ej så ny som man påstått. I af eende på Nerike, förklarade tal., som der vore boatt, den föreslagna planen vara den bästa, och ut alade han slutligen sin öfvertygelse, att det vore ådligare att genom en allt för stor grundlighet göra ig skyldig till den tröghet, som man förebrår oss åsom ett nationallyte, än att blottställa sig för en fverraskniog. Grefve Sparre, E., hade, då han första gången ttrat sig, ej afvetat öfverste Ericsons frånvaro och ille på intet sätt brista i granlagenheten mot honom. unde dock ej undgå att vidblifva sitt påstående om notsägelsen mellan hvad hr E. tillförene yttrar om ransitorörelsens betydelse och det afseende han nu erpå fästat. Erinrade huru tomma vägarne stå ödermanland. I afseende på Upland företedde sig en omständigheten, att både södra och norra delen f detta landskap blifvit i hr Eriesons förslag förbidda. Att hr Montgomery, såsom Nerikes-ho, vore eläten med södra sträckningen, förundrade icke tal. nedan hr Montgomery hade lika nytta af bäda wnorna. Så vore ej förhällandet med Nerikes invåsre i allmänhet. Att kalla grundlighet i öfverläggng för tröghet, ansåg tal. vara en vådlig tillämpng af Ehrensvärds ord; en sådan slags tröghet vore galunda att beklaga. Beträffande åter påståendet t de norra mälareprovinserna ej äro i behof af jernig, emedan de redan ega vattenkommunikationer, smstälde tal. om det funnes någon provins så gynid af sjökommunikationer som Södermanland, som ngifves af Mälaren i norr, Östersjön med inskäranvikar i öster, Bråviken isöder, Hjelmareni vester 2 teman Ax Totala hanar Te