Aftonbladet – 9 december 1856, sida 2

sig för stora faror om stationerna ej äro rått organiserade. Det vore ett misstag att man på andra. ställen sträfvat att centralisera stationerna; man hade: blott sträfvat att sammanbinda dem. Förutom farorna för olyckshändelser i allmänhet vid en gemensam station, låge en annan fara deri, att allt sättes på ett hort, då, i händelse af en eldsvåda eller ett uppror, båda banornas verksamhet kunde bli hämmad. Erinrade vidare om den ofantliga faran att draga jernvägen öfver två rörliga broar och 4 gator. Det behöfdes ej någor siareförmåga att förutsäga det många menniskolif skulle derigenom förspillas. Att med 14 fots lokomotiver gå under Riddarholmsbron vore ogörligt, och ginge banan öfver farplanen, skulle inom få år, då jernvägstrafiken vuxit, 2 a 3 gånger i timman alt kommunikation afbrytas. Tal. hade deremot en annan plan som han trodde vara mera praktisk och ej så dyr. Södra banan skulle vid Skans tull inledas i hufvudstaden, gå öfver Barnängen och Tegelviken, på en viadukt öfver Stora varfvet och derpå längs Sutthoffsbro och Stadsgården ledas ofvanpå de der befintliga magasinerna, som skulle för ändamålet inköpas och ombyggas. Debarkaderen skulle blifva vidi bredaste delen af stadsgården, derifrån en hästbana skulle utdragas längs Skeppsbron, på en lätt viadukt öfver till Blasieholmen och vidare till Nybrohamnen för att sättas i förbindelse med norra stationen, som borde befinnas der, i närheten af saltsjön. Man skulle på detta sätt ernå samma fördel med vida mindre fara och kostnad, ty tal. ansåg sin plan kunna utföras för 1,143.000 rdr mindre än hr Ericsons. Hyran för magasinerna i stadsgården skulle betäcka kostnaden för deras inköp och ombygnad. Förklarade sig slutligen tal. gerna vilja se hr E. på taburetten såsom en ansvarig rådgifvare, men ej såsom en riksföreståndare, ty såsom en sådan hade han här handlatFriherre Sprengtporten trydde,satt ett inhämtande af provinsernas taukar i ämnet vore en procedur, som ej skulle leda till något sammanhängande jernvägssystem. Erinrande i afseende på tvisten om vestra banans unorra eller södra sträckning, att dem större rörelsen på nuvarande vägen norr om Mälaren härrörde deraf, att der funnes blott en väg, i Södermanland deremot 4, hvilkas sammanlagda trafik man borde taga i betraktande, eller jemförelse ske på gästgifvaregårdarne närmast Stockholm, innan vägaroe dela sig. Påståendet att den norra sträckningen redan vore beslutad, vore ogundadt. Konungs och ständers föregående beslut rörde blott -Köping-Huitbanan. Några intriger hade ej bedrifvits för södra sträckningen, utan en öppen strid blifvit förd mellan kompetenta auktoriteter. Och någon :skall man väl tro, och hvarföre ej då tro den, som visat sig förmå genomföra sina förslager? Att hr Ericsons plan skulle stöta på motstånd, hade varit att vänta. Detta är hvarje stor tankes iott, och så skedde äfven med grefve Piatens förslag om Göta kanal. Grefve Rosens erinran att hr Ericson en gång varit emot jernvägar och att könungen förut af strategiska skäl varit emot banan öster om Sigtunafjärden, ansåg tal. oparlamentarisk. Den fiende som kunde framtränga till Rotebro kunde för öfrigt också komma till Stäket. De trupper, som låge norr om Mälaren, vore dessutom få och kunna komma till Stockholm på Upsala-banan. Förklarande slutligen tal. sin äsigt vara, att om ej det föreslagna systemet i sin helhet antages, skulle det blifva ganska svårt för rikets ständer att uppgöra något nytt. Hr Fjerta genmälde friherre Sprengtportens inkast: mot grefve Sparres påstående, att det en gång varit afgjordt att vägen norr om Mälaren skulle väljas, sålunda att om det ej varit juridiskt afgjordt, så hade det dock tagits för afgjordt både från regeringens och representationens sida och ingen anat något annat. På friherre Sprengtportens fråga, om man ej borde tro på en man som visat sig kunna utföra så stora saker, anmärkte hr H. att här ej vore fråga om utförandet, utan om planen, och det vore åtminstone en möjlighet att misstag deri kunnat ega rum, och komitens åsigt hafva rätt emot hr Ericsons. Angående uttrycket om det motstånd, som stora soillen röna, måste man ock erinra sig den gamla satsen: den snille är i ett kan irra i ett annat. Med anledning af hr Nordenfelts svar om vestgötabanan, så betviflade talaren ej hr Nordenfelts öfvertygelse; men ville blott upprepa, att då en person, åt hvilken öfverste Ericson sjelf gifvit så am pelt vitsord i vissa delar, bestämdt påstått att hans plan blifvit orätt uppfattad, och fråga vore om så stora förkortningar och besparingar, som förut varit nämdt, så hade det kanske varit skäl att låta saken undersökas ånyo. Med anledning af hr Montgomerys yttrande återkom hr H. till den anmärkningen i afseende på förr kärleken för den genaste vägen utan. afseende på öfriga omständigheter, att det i politiskt afseende betyder ingenting om en truppstyrka, som skall transporteras en längre väg, kommer ett par timmar förr eller senare, då hufvudsaken att vinna flere dagar och ej tröttas af marscher i allt fall vinnes genom jernvägar. Deremot betydde det ganska mycket för framtiden och rikets finanser om jernbanan får utsigt att bära sig eller ickej för ledning af omdömet härom tjenar erfarenheten att trafiken emellan två långt aflägsna ändpunkter alltid är obetydlig, jemförd med mellantrafiken. Han undrade om ej förkärleken för den kortare banan söder om Mälaren, som man medgifver blifva mera improduktiv till en början, hos en del härledde sig från en eldig fantasi, som föreställer sig behaget att hastigt kunna rutscha igenom landet, men detta kommer dock blott jemförelsevis få till godo. Hr H: svårade slutligen äfven något på hr Nordenfelts uppgift, ätt öfverste E. sannolikt ämnade låta jernvägstågen passera under RBiddarholmsbron, att det syntes en omöjlighet. Friherre Raab, A. C., och grefve Platen vexlade slutligen. om möjligheten att anskaffa arbetsstyrka. några ord, för hvilka vi redan i lördagsbladet redogjort, och blef den kongl. propositionöf derpå remitterad. Och anse vi oss slutligen böra nämna, att uti grefve Sparres i gårdagsbladet omförmälda uppgift om spanmålsproduktionen i de af vestra banans norra sträckning intresserade provinserna har siffran blifvit orätt uppgifven till 200,000 tunnor i stället för 1,500,000, såsom talaren lärer ha yttrat; samt att grefve Rosen vid början af sitt anförände tillkännagaf sig vara illamående och derföre ej kunna med den reda och fullständighet han önskat framställa bvad han hade att i ämnet andraga LÖRDAGENS AFTONPLENA. Borgareståndet. De i föregående plena bordlagda motioner remitterades. Vid en och annan af dem uppstod diskussioner af allmännare intresse. I anledning af hr Grapes motion om anslag til anskaffande af åtskilliga fyrar och sjömärken i norrländska farvattnena, hade hr Schwan i ett föregående plenum instämt med motionären och yrkat otsverkets reorganisation. Nu yttrade sig hr Brinck samma syftning och ville hafva motionen utsträckt ill de södra farvattnena. Hr Grapes motion om ytterligare låneunderstöd åt Falu-Gefle-banan bestreds af hrr Bedell och Almzsren, men förordades af hrr Schwan och BrinckVid remiss af hr Ekholms motion om revision andshöfdingeinstruktionen yttrade hr Bodell a ekreterare och kamrerare med flere embetsm: ställiom denna instruktion blifvit försatta I Aj kunde ling än t. ex. tornväktare, hvilka mn 7 rånrycka luren utan dom och ransaknj å nya skol Emot hr Rydins motion om åt hvad den angick tadgan uppträdde hr Lällorstett det franska Tala. företräde fram : . on erkände den dya skolstadgans brister i många igt riktigt att, sedan lati åg fullkomligt riktigt att, n latinet lifvit uppfyttadt till skolans högre klasser, man renivit UPPTA ssen infört franska språket, näst ef