Aftonbladet – 8 december 1856, sida 3

NER Lä nia En V hade -mar oftas talat-om: huru: fördelaktigt detskulle vara om regeringens organer inomrepresenfationen Kutidd försvdra sink förslag; nu hyser man fruktan.förihr Ericsons närvaro i statsutskottet. Talaren ansåg häruti ligga en säker borgen att frågan blir i utskottet fullständigt utredd; ty bt Eritson hade utan -tvifvel endastanfört en del af;de;mångs ; skäl, som bestämt hans förslag, de öfriga komme statsitskottet, vid -behandlingen af dö särskiltå jörävEgssträckniogarne, att få höra. Slutligen instämde talaren med hr Murån dernti, att jernvägarne i Sverge skulle komma ätt bära sig och anförde :huruledes i Frankrike alla jernvägar lemna full ränta å anläggningskostnaden; jernvägsaktier noteras der, osktådt penningkriser, ända till 2 å 300-procedt. (FAr Schenström hoppades att man en gång. skulle erkänna, att vi ej varit på den puhkt vi äro, omjej den; så mycket omordade ,olyckliga Köping-Hultjernvägen varit til. I Hr Brinck Våstämde med hr Lallerstedt. Talaren kände öfyerste Ericson och vore han förvissad, att ban ej utkastar en plan, som han j kan genomföra. Talaren ville hvarken förorda sträckningen norr eller söder :om Mälaren, utan lemna detta till:statsutskottets utredning. Talaren beklagade Köping-Hultbblaget och de svenska direktörerna, hvilka ej rådde för hvad som timat i England; men trodde att det blott skulle leda fill trassel, att sammanblanda ett enskilt bolags och statens affärer, i hvilken åsig flera röster instämde. Hr. Bodell ; hade. ingenting .emot att. berömma öfverste Ericson; ;men varnade mot det förslag han framstält, enär det,ginge, på 100-tals millioner. i Hr Schwan lyckönskade regeringen till sin jernvägsproposition och hoppades att den skulle fortgå på samma bana som den nu beträdt genom att framlägga en vidtomfattande plan, med åsidosättande af fruktan att stöta de enskilta intressena. Öfverste Hrieson hade framstält sitt förslåg emedan han ansett sig, på grund af sin erfarenhet; skyldig att framlägga sina tdnkar i ämnet. Hans erfarenhet och mångsidighet uppväga också jernvägskomitens. Talaren var glad att, höra, det inan nu erkände ått Stockholm vore en i strategiskt afseende vigtig punkt; så, sade han, ljöd ej skullan vid förra riksdagen; då låg Sverges försvar i Malmö och Göteborg. — Till någon ömhet för Köping-Hult-bolaget fant talåren inga skäl; rättvisans sena timma skulle väl en gång slå också för detta bolag, hvars ruin vore känd, men som, i motsats. till det handlingssätt en hederlig karl iskttager, ändöck sökte Ia sig) hppe. — Att lägga jernväg till Westerås, EA mån ne ångbåt kän komma på 5 timmar för 4 riksdaler, vore oklokt. Ju mer mån lägger jernvägar längs floder och sjöar, desvo mer gör man det omöjligt för dem att bära sig: Hvad penviugekrisen beträffade, så skulle den väl, likkom alla andra sådana kriser, hafva en öfvergång. Om Sverge ville assimilera sig med det öfri ga Europs, så måste hvarje ansträngfing ske.? Äfven i denna stund trodde tal. det ej vore svärt att göra statslån. Hvad den gemensamita bangården beträffade, så måstå hvar och en, som kände til svårigheten åf flera barigårdars ådministration, gilia förslaget. Tal. erinrade om Berlin, der varor med. stor kostnad transporteras från den ena bangården till den andra, och att man funnit sig nödsakad ätt genom -en jernväg rundtomkring hela staden förbin: da demA 1. Paris på sårsma sätt. Det vore ingen möjlighet att på söder anlägga bangård; man måste stanna vid Liljeholmen, hvarifrån det vore svårt att frakta både:folk och varor, Då endast ett par tränger; Om dagen komme att passera, skulle icke heller fartyg som -pasbera södra slussen blifva särdeles länge uppehållna; — . passagen skulle högst-euchalf timma om d-gen stängas. —) Dalkullorna och andrakuänåe gerna ligga var i Riddärbolmskanalen; jernvägen skulle ej störa dem. Att vägen förde förbi vårt Pantheon vore ju beqvämt för främlingar. Talaren hade alltid varit för sträckningen porr om Mälaren; men blifvit läfvertygad af öfverste Ericsons skäl för den söder om nämde sjö; senare undersökningar hade dessutom. visat att vägen genom Södermanland ej vore så svår, som man i början funnit den vara. Hr Embring förordade Eriesonska förslaget. Hrr Wallenberg Björck och Ekman replikerade ett och annat af br Schwans yttranden, hvarefter motionen remitterades.