Aftonbladet – 8 december 1856, sida 3

turen ej utstakaf. Hr Rooth fästade sig idervid att, selan principen om stambanor först antagits, man afviklt från denha princip genom Örebro-Askersänd-banah. Talaren tyckte, att en bana mellan Helsingborg och, stamba nan varit lika berättigad, och det hade varit honom oväntadt, att det kunnat undfalla öfverste Ericson, att Helsingborg, der hafvet ytterst sällan tillfryser, varit lämpligare slutpunkt för södra banan än Malmö. Hr Henschen ansåg sig skyldig bemöta vissa yttranden. -Hyad det beträffade, att öfverste Ericson fått sista ordet, så var det nödvändigt att någon skulle hafva det i sista hander, och regeringen hade ej tagit fel om rätta mannen. Det är vådligt för representationen att sönderslita denna proposition, hvars syfte är så godt; derigenom kunde möjligen ingenting blifva af alltsammans. Hr Björecks grundsatser äro följda. Några oföränderliga principer för jernvägarne äro ej ifrågasatta; man måste rätta sig ef:er omständigheterna. — Några löften vore ej gifna hvarken af regeringen eller ständerna; regeringen anförde endast chefens för topografiska kåren yttrande, utan att hvarken godkänna eller ogilla detsamma. Hvad, Upsala universitets flyttning beträffade; såge talaren derför oöfvervinneliga hinder; och skälet till denna flyttning förfölle dessutoni genom en snabbare kommunikation med hufvudstaden. NN Hr Ekman trodde också, att ihga förbindelser från förra riksdagen låge i vägen; vid hvarje riksdag måste modifikationer göras. .Man borde dock fästa afseende vid den närvarande penningekrisen, ochi första rummet afse hvad som för,det stora hela är nödvändigt. Striden om bansträckningen norr eller söder om Mälaren vore derföre onödig; begge sidorna ha anspråk på bana, men då den. södra banån måste gåtill Katrineholm, vore det helt naturligt att kombinera denna punkt med den vestra banan. Såsom ett fel, hvilket ovilkorligen fordrade rättelse, ansåg talaren det vara, att förslag ej funnes om förbindelse mellan Sala och vestra banan, vare sig genom Köping-Hult-banan eller på annat sätt. I Hr Wallenberg. I glädjen öfver det storartade bör man ej förbise hvad som är utförbart. Talaren hyste I till: en början tvifvel om lämpligheten af att börja arbetet på flera ställen, då man cj vet hvad framftiden bär i sitt sköte. Staten bör handla såsom den enskilte mannen och klokt beräkna sina företag. Huru mången enskilt man har ej gått under. genom att börja en mängd lysande affärer, dem han ej förmått bringa till slut. Bättre derföres att i början hålla sig till en bana, som kan bilda ett helt för sig. Att, såsom man säger, börja på flera ställen för att tvinga till anläggning är ej rätt; det är en olycka att tvingas till hvad som helst. Hvad Köping-Hultbanan beträffar, så är ingen bana anlagd med så stora kostnader som denna, hvilken blifvit anlagd med spekulation på statens mellankomst; de svenska delegarne ha blifvit dragna vid näsan. I fråga om bangården hade talaren till en början häpnat öfver djerfheten hos den utmärkte teknikern, men derefter fallit i förundran huru det praktiska resultatet så kunnat: förbises. För att börja vid Heleneborg; så borttages genom detta förslag: strandplats af 7000 fot, så nödvändig för industriela företag i en framtid. Att spränga väg genom södra bergen och dråga banan öfver Riddarholmsfjärden är att söka svårigheter, och hvart skola den mängd småbåtar, som i Riddarholmskanalen hafva sin tillflykt, tagd vägen? Att vidare leda jernvägen mellan monumentala bygnader leder åtminstone ej till försköning. Och hvar är slutligen bangården belägen? Vid ett ställe, der intet fartyg kan lägga till, långt ifrån saltsjön, dit alitså hvarje importartikel måste föras på axel och bjul;-ty att göra bibana till saltsjön är ett kammarprojekt; den skulle ju i hög grad besvära trafiken mellan staden och söder: Vid saltsjön, t..ex. vid Ladvgårdslandsviken, der tillika godt utrymme finnes, hade ena: bangården kunnat förläggas... I strategiskt afseende hade det varit bättre om banan gått något .utom staden. Talaren hade ej velat förringa den utmärkte mannens värde, men ingen är fullkomlig. Hr Trägårdh hade icke begärt ordet för att söka närmare granska innehållet af den kungliga propositionen. Tiden, som densamma legat på ståndets bord, hade dertill varit allt för kort,, men vid frågans behandling i statsutskottet önskade han, att så väl hans egen motion som hrr Hallenborgs och Rooths motioner om södra banans utgrening åt Ystad och Helsingborg, måtte. tagas i öfvervägande. Det var väl glädjande, att fråga vore å bane om ett jernvägssystem eller nät for hela landet; men vid eh blick på den karta, som åtföljer öfverste Ericsons utlåtande, synes, att nätet egentligen innesluter blott mellersta Sverge. På norr och söder vore föga tänkt. Vid Jönköping vore likasom vändpunkten. Hvad som föreslagits för: banan. Jönköping-Malmö syntes talaren hafva skett derföre, att man icke gerna kunnat kommå ifrån denna en gång påbörjade jecnväg. Vestervik, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Kristianstad, Ystad, Landskrona, Helsingborg och Halmstad voro dock punkter, hvilka, när frågan gäller hela landet, egt rättmätiga ant språk på att i mer eller mindre mån. åtminstone uppmärksammas. Dessa städer och flera af delandskap denna periferi innesluter voro likväl lemnade åt framtiden, hyilket ansågs, lindrigast, för en stjufmoderlig behandling; en åsigt, som -taldren trodde sig kunna fritt yttra, utan-att blifva förebrådd partielt intresse, och hvarpå han ville fästa Stätsutskottets uppmärksamhet. I Hr :Ödmansson instämde med hr Trägårdh. I Hr Ekholm uppmanade. statsutskottets ledamöter alt vara på sin vakt, så mycket heldre som hr Ericr son hade sin plats i utskottet. i Hr Muren: Man har talat om planen från förra jriksdagep, men någon sådan var då ej uppgjord; den har ej förr än; denna riksdag kunnat framkommaj emedan man ej förr hunnit verkställa undersöknin! garne. Att lägga jernvägar längs sjöar är för när: varande ej rådligt. På den olyckliga ÖOrebro-Hult: banan:gör man rätt att ej fästa afseende, bolaget har icke gjort staten något anbud; det är ej långt stycke färdigt och resten blir kahske aldrig färdig! P I alla. händelser bör den ej: sättas i samband med planen för statens banor: Att det är fördelaktigast att börja samtidigt på flere ställen, kände tal. af egen erfarenhet. -Tal. hade sig äfven bekant att undersökningar fortginge från Sala i riktningen åt Gefle: Dalajernyägen. Sträckningen i Skåne gillade tal.; geiom bibanor kunde, man frsätta hvad som felas; i synnerhet som tal. hoppades att jernvägar i vårt land skola bära sig gansha bra. Hr Malmborg: hade ej -häpnat; utan gladt sig öfver ifrågavarande förslag, i synnerhet som, det blifvit uppgjördt af en svensk man. Tal saknade sakkän: nedom, men.trodde j att någon af förslagets vedersakare egde sådan i högre grad än öfverste Ericson; om något vore att anmärka så -skulle hr Ericson säkert vara den förste att sjelf erkänna sitt misstag. Malmö bamibygnad, åstadkommen genom särdeles stora. uppoffringar af detta sambä le, berättigar det.sammä till den förmån jernvägens sträckoing dit kan bereda, i ; Hr Lallerstedt förklarade sig icke vara nog förmåten att nu i exskiltbeter bedöma öfverste Ericsons storartade jeruvägsförslag. Det storariade i företa get fägnade honom Och han hyste inga fafKågor för verkställbarheten, ty hr Ericson hade visat att hvad han föreslår, det verkställer han. Tälåren hade intet skäl att sönderrifva förslaget, och ville vänta till dess statsutskottet ytirat sig. Han ville dock u pr taga några vådliga satser, som motståndarne till hr Ericsons förslag låtit undfalla sig. Inom borgare: I ståndet hade man alltidöyrkat på system. Nu, när det är fråga om kanske den vigtigaste af alla frågor, är man icke så angelägen derom. -Om Sverge hittills saknat jernvägar, så egde det dock fördelar att kuynpa. bygga dem efter, ett. gemensamt. system, och detta vore eh stor fördel. 1 bhörgareståndat ha.